Jag har intervjuat min farmor Gunilla. Hon är född 19 juni 1944 i hällefors. Hennes familj bestod av Mamma Annis, Pappa Holger, storasyster solveig och lillasyster silvy. Som ung jobbade hennes mamma på fångvårdsanstalten där hon gav bla ut mat till fångarna. Senare jobbade hon som piga. Hennes pappa jobbade som martinarbetare på verket hällefors järnverk och senare på hällefors köping som kommunalarbetare. Gunilla jobbade som telefonist på telegrafen i hällefors tills det blev automatiserad 1957. Efter det jobbade hon som kontorist som 17-åring.
Gunilla började skolan 1951 i Hällefors. Hon säger att skolan verkar vara mycket lättare när hon gick i skolan jämfört med nu. Nu för tiden är det mycket högre krav på eleverna än vad det var då, det var inte lika stressigt då. Man kunde bli bestraffad på skolan men inte med våld. Det kunde vara att om man pratade för mycket och störde fick man gå ut ur klassrummet tills magistern eller frökern kom och hämtade en. Mobbing fanns det inte mycket av. Det hände ibland kanske att nån var dum mot någon men inte som det är idag. Gunilla blev inte mobbad men berättar att man kunde aldrig leka tre tjejer utan skulle man leka skulle det bara vara mellan två tjejer. Så var man borta en eftermiddag när två tjejer lekte var det svårt att komma in och vara med att leka med dom. Man hade ingen skoluniform men tjejerna hade oftast kjol på sig och killarna hade oftast korta byxor. Man hade även hemstickade tröjor. Gunilla berättar att hennes mamma sydde hennes kläder.
Något hon minns från sin barndom var att hon hade många kompisar hon lekte med. Tillsammans byggde dom kojor och klättrade i träd. Dom lekte även mamma, pappa, barn och spelade mycket fotboll. Gunilla hade gymnastik som intresse och hennes granne lekte hon mycket med som hade romerska ringar som dom lekte i. Man dansade även folkdans. Leksakerna som fanns var mycket träleksaker. Gunilla hade en porslinsdocka när hon var 5 år. Även dragleksaker fanns. När Gunilla blev äldre så sydde och stickade hon sina kläder. Man kunde inte tänka så mycket som var modernt utan man hade de kläder man hade råd med. Kläder som var moderna var kjolar med veck sk twistkjolar. Man hade skumgummi under kjolen ibland flera lager med kjolar för att det skulle bli vidd på kjolen. Det var inne med tuperat stort hår och för att få höjd på håret och så kunde man även lägga in formfranska. Killar hade nästan alltid kostym. Vanligt bland killar var att ha brylkräm i håret.
Yrken som var vanliga var affärsbiträde, jobb på kontor och hos killar var det vanligt att man jobbade i verkstäder. Medellönen var ungefär 600-700 kronor. Gunilla fick 685 kronor i månadslön och det tyckte dom var en bra lön. Man försörjde sig genom att man jobbade och fick lön. Det var väldigt lätt att få jobb. Det fanns jobb nästan överallt. Gunillas föräldrar var gifta och hon gifte sig 1966. Man fick välja vem man ville gifta sig med. Men var man under 18år var man tvungen att skriva till ”kungs” och få godkännande. Man gifte sig i kyrkan och det var vanligt att man gifte sig på midsommarafton. Gunillas klänning var i spets och gick ner till knäna. Killarna hade frack och gästerna bar det finaste dom hade. På Gunillas bröllop kom de närmsta. Inga kompisar och bekanta utan endast familj och släkt. Hur många som kom på bröllopet berodde lite på hur mycket pengar man hade.
Gunillas pappa var borta väldigt länge och hennes mamma kämpade mycket när han var borta. När Gunillas pappa kom hem kände inte hennes äldsta syster Solveig igen honom. Det var inte lätt under krig, men Gunillas familj klarade sig ganska bra och man hade kontakt via brev.
Egna reflektioner
Förr i tiden var man mer social. Nu använder vi oss av smartphones, datorer och surfplattor till att nå varandra. Nu mera kanske man inte sitter tillsammans och när man umgås utan gör det på distans. Förr var det mer så att man träffades och umgicks med varandra. Likheter med då och nu är att vännerna fungerade på samma sätt. Precis som nu får man jobba för att bli kompis med någon och behålla vänskapen tex om man varit bortrest. Förr sydde man sina egna kläder vilket man inte gör nu för tiden, nu istället köper man sina kläder. De som syr sina kläder idag gör de mer av eget intresse, förr var det på grund av att man inte hade råd med att köpa kläder.
Isabella 9A, vt.16
