Innan kriget hade Lodz den näst största populationen av judar, nästan 300 000, och det kom sedan att bli nazisternas första judiska getto våren 1940. Många av de 300 000 judarna, mest de rika, hann sätta sig i säkerhet innan tyskarna marscherade in i Polen men det stora flertalet tvingades lämna sina hem. Större delen av de judiska invånarnas tillgångar beslagtogs av tyskarna. Judarna drevs sedan in i ett område i norra delen av staden som var den mest omoderna och de fick sedan sällskap av ytterligare 20 000 judiska familjer ett och ett halvt år senare. De hade kommit från olika delar av Europa som t.ex. Prag, Wien och Berlin. Totalt passerade ca 205 000 judar Lodz getto och av dem dog ca 194 000.
Gettot var delat i tre delar och omgavs av taggtrådsstängsel och murar. De tre delarna av gettot sammanlänkades av gångbroar så att det skulle bli svårt för judarna att ta sig ut ochför att separera dem med resten av polackerna. Om en jude ändå lämnade gettot fick man dödsstraff. Även fast judarna inte lämnade gettot, utförde nazisterna offentliga avrättningar med jämna mellanrum för att skrämma invånarna från att göra motstånd.
Gettona tyske ledare var Hans Biebow men man såg till att gettot ändå i stort sätt var självförvaltande. Ansvaret för administration och industriproduktion sköttes av ett råd av judiska åldermän. Rådets ordförande, Mordechai Chaim Rumkowski, hade också ansvaret för t.ex. matdistributionen, sjukvården och polisiära förhållandena i gettot. Han styrde för det mesta gettot diktatoriskt. Han satsade på att göra gettot effektivt och viktigt för nazisterna och tack vare gettots fabriker blev det det sista judiska gettot som lades ner. Men Mordechai gjorde detta för att han trodda att gettot och dess invånare skulle skonas. I fabrikerna användes judarna som arbetskraft och det som tillverkades av dem var bl.a. Uniformer och skor till tyska soldater.
Trots att Mordechai hjälpte tyskarna så mycket så var nästan det ända tyskarna gjorde för dem i gettot att bilda en liten obeväpnad polisstyrka som bevakade gator m.m. Det gjorde att förhållandena i gettot blev fruktansvärda. Stora delar hade varken rinnande vatten eller avlopp. Det var hårt arbete, trångboddhet och undernäring. Hela 20% av människorna i gettot dog på grund av detta.
Under 1941 deporterades många judar från ghettot i Lodz till olika arbetsläger. Sedan kom även 5 000 romer till gettot o placerades i en avskild del. Alla deporterades till gaskamrarna i Chelmno redan våren 1942. Även 55 000 judar sändes dit då och senare samma år ytterligare 20 000. Av de 20 000 personerna hade de icke arbetsföra valts ut. Det var barn under 10 år och ålder över 65 år. Men sedan var det inga deportationer från oktober 1942 till 1944. Då 1944 började man avveckla gettot och de följande tre månaderna deporterades 70 000 av Lodz gettots invånare till koncentrations- och arbetsläger i Auschwitz-Birkenau däribland Mordechai Chaim Rumkowski. Kvar i gettot fanns 1200 judar. Hälften av dem skickades till arbetsläger i Tyskland och andra hälften stängdes in i en fängelseliknande byggnad inne i gettot. De sista befriades av sovjetiska trupper den 19 januari 1945.
Källor: www.wikipedia.org levandehistoria.se & www.svd.se
Alice 9a, vt 2016
