Radom före kriget
30 000 judar levde där och det var en tredjedel av befolkningen i staden.
Kriget och gettot
När tyskarna invaderade Polen så fick många av stadens judar, ledare och offentliga personer fly österut och den 8 september 1939 ockuperade tyska armén Radom, en dag senare kom SS styrkor in i staden. De började gripa judar för tvångsarbete och missbruka dem. Tyskarna valde femtio lokala ledare att tjänstgöra i det judiska området och Yosef Diamant utsågs till ställföreträdare 4 oktober 1939. Rådet beordrades att ge tyskarna kläder och sängkläder. Judarnas lägenheter beslagtogs och tvångsvräktes av tyskarna. Många judar arbetade i sina egna företag fortfarande med med futtiga löner. Det judiska rådet anställde ca 500 personer som hade uppgift att ställa in ett flertal avdelningar som mest var bostäder för boendelösa judar som blev vräkta från sina hem.
Under den första delen av ockupationen krävde tyskarna 80-100 arbetare varje dag i gettot men varje dag ökade antalet och år 1940 var antalet så högt som 1000 judar varje dag. 1 mars 1941 utfärdade tyskarna en order i gettot att koncentrera judarna i Radom i två getton. 27 000 judar flyttade in i det andra gettot. Det allvarligaste hälsoproblemet i gettot var epidemin Tyfus. Under hösten 1941 fördes 3000-4000 personer till sjukhuset pga sjukdomen. 19 februari 1942 invaderade tyskarna gettot och mördade ett dussin personer. Tyskarna började arrestera och deportera personer till Auschwitz år 1942. Resten av invånarna som var ca 18 000 personer, deporterades den 17 augusti till dödslägret Treblinka. 1 maj 1943 förvandlades gettot till ett arbetslägret och den 8 november sköt tyskarna ihjäl ca 100 barn och äldre, resten skicka man till en vapenfabrik så de arbetade där.
Källa: The Yad Vashem encyklopedia of the ghettos during the Holocaust (2009)
9A, Ellen J, VT 2016.
