Jag har intervjuat Ebbe Lindblom, född 28 juli 1948 idag 75 år. Ebbe bor i Örebro där han också är född och uppväxt. Under uppväxten hade Ebbe det bra trots att det var fattigt och ont om mat. Ebbe kände dock inte att han var hungrig under kriget. Ebbes far var inkallad i Värmland för att försvara svenska gränsen, han jobbade även som bilmekaniker. Självklart saknade Ebbe sin far men ibland så fick han permission att åka hem och träffa sin familj under en dag. Han beskrev det som jobbigt men att han ändå var stolt över honom. Ebbe visade upp flera saker som han hade samlat på bland annat en permissionssedel. Hans mor var hemmafru och lagade mat och städade. Hon jobbade även lite extra genom att tillverka paraplyer som hon sen sålde för att få ihop lite extra pengar. Ebbes mor var duktig på att sy och det var extremt viktigt på den tiden berättar han eftersom att allt var tvunget att räcka mycket längre än idag. Det gick inte att slänga saker utan man var tvungen att lag och återanvända allt, man hade inte råd att köpa nytt helt enkelt. Ebbe hade två stycken yngre syskon, en syster och en bror.
Under sin uppväxt visste inte Ebbe särskilt mycket om vad som pågick under kriget, han var för liten men han tror att hans föräldrar som läste tidningen visste mer vad som hände runt om i världen. För det var så man fick reda på vad som pågick under kriget, genom tidningen och radion. På radion lyssnade man inte på för att lyssna på musik utan det fanns bara en kanal som rapporterade nyheter dygnet runt med undantag för ”musiktimmen” som varade mellan 17-18 och då spelades det bara klassisk musik. I tidningen skrev man nästan uteslutet om kriget och Ebbe berättade att det var någon som sade ”kommer man sluta ge ut tidningen nu när kriget är slut?” efter att tidning meddelat att kriget var över.
Han minns ransoneringskupongerna som han också hade ramat in och visade stolt upp för oss. Alla hade ransoneringskuponger under kriget på grund ut av bristen på mat och andra varor. I Sverige fick man bara köpa saker om man hade ransoneringskuponger för att det skulle räcka till alla. Det fanns dock vissa som handlade på den så kallade ”svarta börsen.” vilket betydde att man handlade av varandra utan ransoneringskuponger till exempel om man köpte kött av en bonde. Ebbes bästa minne under kriget var när freden kom, då var det fest och alla var glada. Han berättar om att det var samling på stortorget i Örebro där man firade freden.
Av: Oscar Lado 9D vt 14
