Citat från journaler från Engelbrektskolans beredskapssjukhus 1945
Kvinnornas namn är inte deras riktiga utan avidentifierade och omkastade. Citaten är nedskrivna av behandlande läkare och något bearbetade för att öka läsligheten. Utdragen blir viktiga för att beskriva vad kvinnorna varit med om. Få i Sverige förstod vad det innebar att överleva ett eller flera koncentrationsläger samt de ofta förekommande dödsmarscherna. Getton eller till och med Auschwitz beskrivs som relativt välordnade jämfört med de läger som användes de sista krigsmånaderna.
Lenke
”Varit ett år i läger, sista Bergen Belsen… fläcktyfus, håravfall…
Bronia
”I Auschwitz var hon frisk men svimmade ofta då hon stod apell, I Bergen Belsen tyfus och diarréer… hungerödem… svårt att andas…”
Rozalia
”I läger 1942, först arbetsläger i Polen två år. Sedan hemma ett par veckor, därefter till Bergen Belsen. Hade troligen tyfus i Bergen Belsen men ganska lindrig… Blott 39°. Låg ej ner… diarrer, ej blodiga…. Vid arbete i en fabrik 1940 blev hon slagen av en SS-man varvid hon föll omkull och slog näsan i marken, så att den nästan krossades och fläktes upp. Samma år gjorde man i Tyskland näsplastik varvid man tog transplantatet från den hårbevuxna huden i nacken (av illvilja tror patienten). Plastiken mycket välgjord och väl läkt, men huden på näsan är nu mörk och hårbevuxen, vilket hon lider mycket av… Inga menstruationer i lägret…”
Sidonia
”Kom till koncentrationsläger i maj 1944, efter 5 månader till arbetsläger Plaszow i Polen. Var sedan i Guben (radiofabrik) och slutligen i Bergen Belsen. Var frisk fram till Bergen Belsen, fläckfeber och diarréer 3 månader, skabb, ingen mens i lägren.
Anna
”I maj 1944 kom hela familjen (åtta personer) till koncentrationsläger i Auschwitz. Fadern, modern en 10-årig och en 7-årig broder samt en syster blevo ihjälgasade, en syster dog i fläcktyfus och en är fortfarande i livet och kvar i Tyskland. I Auschwitz sex månader. Fick där hela tiden arbeta med att sortera kläderna efter dem som avlivats i krematoriet. Fick mycket lite mat, men blev ej torterad och någorlunda hyggligt behandlad. Var sedan i flera olika koncentrationsläger; Hundsfeldt 3 veckor, Krakow (Plaszow?) tre veckor, Moltozem tre veckor samt i Bergen Belsen till maj 1945. Hade det mycket svårt i dessa koncentrationsläger. I till exempel Krakow fick hon stå och gräva och kasta upp jorden två meter under markytan (stridsvagnsdiken?). Vid marschen från Hundsfeldt till Krakow fick hon i ett par träskor gå 18 mil i snö och 25° köld. Gick från 4 på morgonen till 23 på kvällen, förfrös händer och fötter, men klarade sig därför att hennes äldre syster bar henne på ryggen, när hon ej kunde gå längre. I Bergen Belsen var det dock som allra svårast. Fick obetydligt med mat. Sov i en trång och kall barack och hade uppställning sammanlagt sju timmar varje dag. I april 1945 buktyfus i ungefär tre veckor, var mycket omtöcknad, så hon kommer ej säkert ihåg sjukdomens förlopp. Har dock feber, diarré samt huvudvärk. I april efter tyfusinflammationen med smärtor i hela munhålan kunde då ej äta fast föda. I maj blev sedan hela tandköttet på höger underkäke sammanvuxet med kinden och underläppen. Efter kriget blev hon behandlad på ett engelskt militärsjukhus, där man bland annat drog ut två tänder och så småningom lossnade sammanvävningen vid mungipan. Vid befrielsen mycket medtagen. Hade stora hungerödem på benen och vägde endast 28 kilo. Har sedan tagit upp sig bra och ökat 19 kilo… Känner nu sig fullständigt frisk…”
Sarolta
”Den 8 december 1944 placerades hon tillsammans med 80 andra kvinnor i en boskapsvagn för resa till Bergen Belsen. Män och kvinnor i samma vagn. Ingen mat eller dryck på en vecka. Först efter en vecka öppnades dörren och de tilläts göra rent. De fingo nu två limpor för alla 80 personer. Dagen före framkomsten ny utspisning och nu fingo de sex kg bröd, ett kg korv per man, men det som ej var uppätet vid framkomsten nästa dag, julafton, togs ifrån dem. I Bergen Belsen arbetade hon med camouflage av vagnar och bilar. Då hon hela tiden presterade mer än de andra, hade hon ganska god behandling och dubbla ransoner mat. Men vilken mat – smutsig soppa!
På födelsedagen den 13 mars fick hon fläcktyfus, hade över 40°, buksmärtor, medvetslös i tre veckor. Svårartad diarré… vägde som minst 30 kg, men då var hon bara skinn och ben och även benstommen var mycket gracilare än normalt.”
Rosi
”Diarréer… I lägret blivit misshandlad av Gestapo, och efter detta haft hjärtbesvär…”
Ezster
”1940-41 getto i Lodz. Hade det där i stort bra. I augusti 1944 – tolv dagar i Auschwitz. Sedan sju månader i arbetsläger i Christianstadt. Hade där hårt arbete och lite mat. Fick bland annat gräva tankgravar och kasta upp jorden två meter. Därefter i mars 1945 förflyttning till Bergen Belsen, under sex veckor omväxlande tåg (fyra dagar). och fotledes (fyra dagar). Fingo vara helt utan mat när de marscherade. Sammanlagt sju veckor i Bergen Belsen. Dagransonen bestod av ¼ liter tunn kålsoppa och hon såg bröd sammanlagt två gånger på hela tiden. När hon en gång lyckades snappa till sig en bit kålrot extra fick hon till straff sitta två dygn i en mörk källare med vatten till knäna och omgiven av stora råttor. … I aug 1944 böld …som brast sönder och hon fick här sedan ett varigt sår som läkte ut först april 1945… tyfus…låg en månad med 40° feber, illamående och kräkningar men ingen diarré… vägde vid befrielsen 33 kg, ingen mens i lägren sedan augusti 1944. Känner sig nu alldeles frisk.”
Guta
”Till koncentrationsläger den 24 maj – Auschwitz, Birembacmel och Bergen Belsen. I Birembacmel arbetade hon vintertid i snö och stark köld blott iklädd en tunn skjorta, utan strumpor och skor. Grävde fallgropar för tanks, stod med vatten upp till smalbenen. Vandrade i denna tunna dräkt 11 mil utan strumpor och skor. Fick stora frostskador på händer och fötter men även på kroppen, stora sår och svullnader blev följden. Var starkt undernärd, vägde blott 28 kilo, väger nu 45 kg. I Bergen Belsen hade hon för ett par månader sedan svår ”Kopf und Bauchtyphus” med svår huvudvärk, hög feber, omtöcknat tillstånd och diarréer under tre veckor. Haft upprepade karbunklar på kroppen. Blivit injicerad 5 gånger. Sedan tagit sig undan för undan. Kom till Malmö den 4 juli… Den 17 juli föll hon från cykel och slog höger armbåge. Den 27 september friskförklarad och ska börja folkskolan i Örebro.”
Ewa
”…vikt 4 maj 25,6 kg, 12 maj 29 kg… kl 4.15 ad morten…”
Roza
”Till koncentrationsläger i maj 1944, i Auschwitz två och en halv månad, Hundsfeldt (arbetsläger) fem månader sedan Bergen Belsen fyra månader. Dessutom i fyra andra kortare tid. Av arton judiska flickor från samma by är hon ensam överlevadande. Modern och två systrar blevo dödade i krematorium i Auschwitz, fadern och en broder kom till andra läger och dem har hon sedan inte hört av. Då det utbröt en tyfusepidemi i Auschwitz blev hon samman med alla andra sjuka och misstänkta fall inspärrad inom ett område i sex veckor utan mat och vatten. Hon räddade då livet genom att hon fick mat insmugglat till sig från andra fångar inom lägret. Blev i Auschwitz flera gånger misshandlad och har fortfarande ärr kvar. I Hundsfeldt arbetade hon på natten i en ammunitionsfabrik från 18:00-06:30. Fick hela tiden arbeta med att trycka ner en maskin, som gick mycket trögt. Har efter detta kontrakturer och ärr i fingrarna.
I april, maj och juni 1945 hade hon måttliga ej blodiga diarréer, ej fläckar på kroppen eller feber. Var vid befrielsen mycket medtagen. Vägde då omkring 24 kg… Föll omkull i Malmö 23 juli och skadade då höger överarm. 27 september friskskriven, ska så småningom gå i mosaiska flyktingskolan…”
Mania
”I koncentrationsläger från 1942, Auschwitz 1942-43, Bergen Belsen 1943-45. Hade fruktansvärt svårt i koncentrationslägren men klarade sig ändå förvånansvärt bra. 1943 sjuk i fläcktyfus i två månader. Låg först fyra veckor med 40° feber, illamående och kräkningar. Hade ej diarréer. Röda fläckar över hela kroppen. Var mycket medtagen vid befrielsen, men hade inga ödem. Väger normalt 87 kg men gått ner till 46 kg. Har sedan tagit sig bra och gått upp 22 kg… har tappat mycket hår.”
Margit
”Till koncentrationsläger i juni 1944. I Auschwitz fem månader, Bergen Belsen sju månader. Modern och en 17-årig broder dödades i krematorium. Fadern och en broder till arbetsläger. En syster blev kvar i Auschwitz. Vet inte om någon i familjen lever. Fick arbeta med hårt grovarbete i Auschwitz och obetydligt med mat. I Bergen Belsen om möjligt ännu svårare förhållanden.
Hade hög feber två veckor i april 1945. Ej diarréer. Vid befrielsen i mycket medtaget tillstånd. Kunde ej stå eller gå. Vägde blott 29 kg. Hade dock inga ödem. Har nu tagit sig bra och ökat 22 kg… Mens upphörde i juni 1944 och har sedan inte återkommit.”
Genia
”I läger tre år (arbetsläger Neusaltz). Frisk i lägret med undantag för svårläkt sår på vänster underben sedan vandrat till fots 80 mil i februari i träskor. Sex veckor till Bergen Belsen. Där fem veckor under tiden fläcktyfus och diarré i två veckor.”
Aranka
”Fick köldskada 1942 i vänster fot, lilltå måste amputeras. Såret varade och läkte dåligt. Sedan i maj 1944 i koncentrationsläger, fyra dagar i Auschwitz, sex veckor i Riga, sju veckor i Stutthof, åtta månader i Stolp. Hade det svårast i Stolp. Hårt arbete och obetydligt med mat. Av 800 fångar var det cirka 80 överlevande. Vid kapitulationen i mycket medtaget tillstånd. Fick i maj fläckfeber. Låg en månad med 40° feber och svår huvudvärk… Gått ned till 31 kg.”
Margit
”I Bergen Belsen januari till maj 1945. … När hon blev häktad i januari 1945 fick hon ej så lång tid på sig att hon fick med sig sina knähylsor och fick sedan gå 20 mil. Kunde sedan inte gå eller stå och har legat hela tiden i koncentrationslägret. Blev uttagen att avlivas i krematoriet, men lyckades låtsas som om hon var fullt frisk och klarade sig. Under mars och april sju veckors diarréer. Var vid befrielsen i ett fruktansvärt tillstånd, vägde blott 30 kg och hade stora hungerödem över ansiktet och hela kroppen.”
Överläkaren vid Västra Marks sjukhus
Örebro den 17 juli 1945
”Regina X, född den 4.2 1928, vilken den 5.7 1945 intogs på Västra Marks sjukhus har här varit lugn och beskedlig. Hennes lynne är dock mycket växlande, stundtals är hon glad och livlig, stundtals nedstämd och oåtkomlig, vid samtal som hållits med henne (med tolk) framgår, att hon är en rätt ytlig, egocentrisk psykopat. Något stöd för diagnosen imbecillitet ha vi ej fått. Tvärtom anser tolken hennes svar ovanligt logiska och hon är ej barnslig i sina resonemang, visserligen har hon endast gått 4 år i skola och därtill i skola för mindre begåvande barn, men detta tycks ej där tillmätas så stor betydelse. Hon måste nog anses vara ett rätt typiskt polskt krigsbarn, hållningslöst, litet arbetsovillig, egensinnig och självupptagen. Sitt uppträdande i Lund förklarar hon med att det var svartsjuka. På Engelbrektsskolan har hon tagit illa vid sig att hon ej fått promenera i staden som hennes kamrater fått. Det troliga är väl, att hon ställer till med uppträden igen, men då får man väl försöka få henne till sinnesjukhus, om ingen annan möjlighet finnes, där hon finge lära sig arbeta – och där man kunde först, först och främst hennes språk. Hon genomgick en fullständig förändring, då hon fick samtala med tolken, var strålande glad, livlig och vaken, meddelsam och synnerligen detaljrik. Det gick nästan inte att avbryta henne. I samråd med Inspektören för Sinnesslövården utskrives hon från Västra Marks sjukhus den 17.7 1945 såsom icke i behov av vård.
Västra Marks Sjukhus i Örebro den 17.7 1945
Underskrift
t.f. överläkare
Tre dagar senare i journalen:
20.7 Efter vredesutbrott överförd till polisen för befordran till Sundby (sinnes)sjukhus, Strängnäs. Ansökan insänd sedan 6.7 1945.
Sundby Sjukhus
Vid Strängnäs den 9.10 45
Angående polska flyktingen Magda X
M. som tydligen under vistelsen på beredskapssjukhuset råkat i ett psykogent betingat förstämningstillstånd, är nu i ett sådant skick att fortsatt vistelse här är olämpligt för henne, varför hon snarast möjligt bör återföras till Beredskapssjukhuset.
Hon har sålunda haft stora påfrestningar i sitt hemland med koncentrations- och gettovistelse, familjen skingrad, maken, med vilken hon 42 eller 43 gifte sig i Lodz getto, är borta mm. Nedkommen av kroppslig sjukdom hamnade hon så småningom här, där hon dels oroats av meddelanden från anförvanter i Palestina, dels irriterats av en kurators dagliga efterforskningar om hennes önskemål vid avresa från Sverige. Slutligen råkade hon i konflikt med en medpatient, som störde henne med sömnadsarbeten även nattetid. Allt detta gjorde henne så förtvivlad, att hon reagerade med sönderrivande av kläder mm. Även här, där hon är stillsam och hygglig, är svårigheter med maten. (Vi ha ca 100 tuberkulösa manliga polacker här, så vi ha någon vana därvid.) Mer ingående samtal med henne ha hållits med hjälp av en estnisk psykiater, som arbetar här f.n. så uppgifterna äro riktiga. Hennes dåliga tyska (liksom min egen) gör ju, att kontakten oss emellan inte är så lätt. Hon gör intryck av att vara en typisk polsk judinna med för dessa utmärkande temperament. Vad hon nu behöva är att komma tillbaka till landsmän, där hon i lugn och ro kan få sina framtida förhållanden uppordnade.
Därför tacksam för besked snarast möjligt vilken dag hon kan avhämtas.
Med kollegial högaktning i tjänsten
X X
Överläkare
I journalen:
10.10 åter från Sundby sjukhus något förbättrad.
19.11 Ansökan till Sundby sjukhus (efter bråk med annan patient).
22.11 Åter intagen Sundby sjukhus.”
Marta
”I fångenskap sedan 1940. Mellan 1940-42 i getto i Vilnius, 1942-43 arbetsläger i Estland. 1942-45 i koncentrationslägret Stutthof. Fick arbeta hårt i arbetslägret men hade det för övrigt relativt bra. I Stutthof var det mycket svåra förhållanden. Uppställning från 2-7 samt från 16-19. Dagsransonen bestod av ½ liter tunn soppa, 15 gram bröd samt 10 gram margarin. I januari 1945 fick hon sitta i en källare i 20 grader köld och skala potatis iförd endast en tunn sommarklänning och träskor. Förfrös då båda fötterna. Fick sedan kallbrand i tårna och efter befrielsen totalextirpierade en engelsk kirurg samtliga tår på höger fot och cirka hälften på vänster. I slutet av april 1945 blev hon tillsammans med alla andra sjuka lastade på ett fartyg på vilket det uppstod en eldsvåda och hon fick då svåra brännskador på baksidan av underbenen. Vid befrielsen mycket medtagen… Vägde 29 kg… nu 46 kg.”
Hela
”Gift sedan 1942, en abort i sjunde månaden sedan ingen graviditet. 1944 i getto i fem veckor. Sedan till koncentrationslägret Auschwitz, sju dagar i boskapsvagn med 54 kamrater utan annan mat och dryck än vad de från början möjligen kunde ha med sig. Under resan bestulna på alla värdesaker av SS-män, en del blevo skjutna under resan. Komna till lägret sorterades de upp i olika grupper, varvid patientens föräldrar och en del andra anhöriga troligen direkt fördes till krematoriet. Själv kom hon till arbetsläger. Efter sex månader fördes hon till lägret i Birmbaum. Härifrån till fots i två veckor till Belsen. Tidigare hade hon varit fullt frisk frånsett löss, men i Belsen fick hon först ”kopftyphus”, sedan Abdominal (buk?)typhus. Var alldeles borta i tre-fyra veckor, hade under denna tiden diarréer och troligtvis även skabb.”
Hanna
”I läger sedan november 1944. Tjugo dagar i arbetslägret Bocsok, Ungern, 45 dagar i Gemünden, Österrike samt i Bergen Belsen från och med februari 1945. I arbetslägret hårt arbete. Fick i kraftig kyla stå och gräva två meter djupa tankgravar. I Bergen Belsen fick hon ligga i en kall och dragig barack så tätt sammanpackad med andra att hon ej kunde sträcka ut sig utan fick ligga med uppdragna ben. Hade i 20° köld endast en tunn sommarklänning på sig. Maten utgjordes av: frukost: 2 dl svart ”kaffe”, middag: 3 dl tunn soppa, 150 gram bröd. Kvällsmat: 2 dl svart ”kaffe” samt en potatis. Ungefär 20 dog varje dag av hunger. I slutet av mars 1945 tyfus. Sjuk i sex veckor med ungefär 40° feber. Diarréer i två veckor och röda fläckar på kroppen. Vägde efter sjukdomen 42 kg och hade stora ödem på fötterna. Var så svag att hon inte orkade stå eller gå vid befrielsen, men har sedan dess tagit upp sig bra. Ökat 23 kilo och känner sig nu i stort sett frisk.”
Källor: Journaler Örebro Beredskapssjukhus, Riksarkivet. Nästan samtliga journaler finns bevarade men lyder under sekretess till 2020.
