Min morfar, Rolf Andersson föddes i Ödeby den 13:e April år 1935. Han växte upp i Hagaby, ett annat ställe i Glanshammar. Rolfs familj bestod av Anna-Greta som var Rolfs mamma, Einar som var Rolfs pappa och tre bröder och två systrar. Anna-Greta var hemmafru och väldigt duktig på matlagning. Einar var skräddarmästare, lärd i Ullersätter i 20-årsåldern. Anna-Greta bodde i Ullersätter den här tiden, då träffades hon och Einar. År 1939 flyttar familjen till Ringvägen i Glanshammar, strax innan kriget börjar. På denna tid var detta hus mitt på en äng, men idag finns det massor av andra hus som omger huset. Det fanns ett fyrvaktartorn mitt emot huset på denna tid. Där höll vakter utkik efter flygplan från andra länder. Allt för att försäkra sig om att man inte skulle hamna i krig. Ibland flög det förbi plan från Storbritannien och Tyskland, dessa plan flög så lågt att Rolf kunde se piloterna.
Rolfs sämsta minne från tiden då kriget pågick var när Tyskland intog Danmark och Norge, att det var så nära att vi i Sverige skulle anfallas. Det var ju planerat att Sverige skulle angripas men då fick tyskarna sådant motstånd i Öst mot Ryssland. Då var de tyska arméerna tvungna att skickas dit och hjälpa till. I Glanshammar och stora delar av Sverige var det mörkläggning, berättar Rolf. Man fick inte ha något ljus som syntes utåt från husen, ifall att det skulle komma tyska plan och planera en attack, så de inte skulle veta att de fanns just där. Man hängde för skynken och andra saker som hindrade ljudet från att synas utifrån. Det gick omkring en ”fjärdingsman” och kontrollerade att det inte syntes ljus utifrån från något hus. En fjärdingsman var det som man brukar kalla för en poliskonstapel. Under denna tid var man väldigt orolig berättar Rolf. Det bästa minnet som Rolf har från denna tid var när kriget slutade år 1945, då ringde det en halvtimme i kyrkklockorna i hela Sverige. Det var en otrolig lättnad. Strax efter detta hade Einar varit in till stan i Örebro och kom hem med de första bananerna som de någonsin sett, det glömmer aldrig Rolf berättar han.
I skolan gick man årskurs 1-7, efter det fick min morfar Rolf jobb på ett bageri inne i Örebro vid 13 års ålder. Han cyklade från Glanshammar till Örebro för att jobba, i snö, regn, vind, i alla väder cyklade han. Där stannade han i 6-7 år och blev utbildad bagare innan han började jobba som stenarbetare i marmorbrottet i Glanshammar. Där jobbade han några år, sedan började han jobba på vägverket. Där jobbade han som linjemålare, det finns inte så många linjer kvar som han lagt men det finns ett fåtal här i Hovsta/Lillån. I Glanshammar var det många marmorbrott, därför var de flesta Glanshammarsborna stenarbetare. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare var bra, åtminstone på de ställen som Rolf jobbade på. Ransoneringen fungerade bra säger Rolf, Anna-Greta var som sagt väldigt duktig på att laga mat och Einar var skräddare. Detta gjorde att de inte behövde textilkuponger eftersom att Einar sydde mycket kläder. De hade ett trädgårdsland där de odlade potatis, rödbetor, morötter osv. Det gjorde att de heller inte behövde så mycket matkuponger. Svarta börsen var när folk handlade i smyg, Rolf kunde inte riktigt ge ett svar på det.
Till vardags på denna tid åt man mycket husmanskost, likt man gör idag. Anna-Greta gjorde själv allt från grunden, det var hemmagjorda köttbullar och korvar. Hemma hos Rolf var det ofta släktingar som kom på middag, det kunde vara morbröder och farbröder. Det var en ordentlig sammanhållning inom deras familj, man umgicks ofta med sina släktingar. Till fest åt man också husmanskost men att det fanns flera olika rätter. I skolan var Rolfs relation med lärare väldigt bra. Han säger att han hade världens bästa lärare. Läraren var väldigt sportintresserad, så de fick spela mycket fotboll och åka mycket skidor. Rolf minns en gång under sina första två år i skolan att en av hans lärarinnor hade gett honom kvarsittning. Hon hade så mycket att göra i ett annat rum så hon sade till Rolf att han fick gå hem när nästa buss körde förbi fönstret. Hon sa att han fick hoppa ut genom fönstret för att det blev närmare, berättar Rolf och skrattar. Han berättar också att han var en annan lärarinnas guldgosse. Hon var så snäll mot honom för att han var jätteduktig på att lära sig och att läsa psalmer. De andra eleverna var avundsjuka på Rolf för att han fick så mycket beröm av henne. Det blev protester, andra föräldrar ville protestera mot lärarinnan Sjölander att hon inte skulle ge barnen så mycket psalmverser. En gång kom en pappa till en flicka i Rolfs klass hem till dom med en lista att de skulle protestera mot att barnen skulle få så mycket psalmer i läxa. Rolf var den enda som kunde alla utantill. Skolan fungerade så som den gör idag, dock gick man sju år i grundskolan istället för nio. Sedan om man skulle in på gymnasium fick man gå inne i Örebro. Rolf hoppade av skolan efter sju år och började jobba på bageri i Örebro. Rolf har inga minnen av att elever fick någon bestraffning av lärarna. Det enda var kvarsittning, ingen slog eller ställde någon i skamvrån. Allt var frid och fröjd. Läroböcker hade man precis som idag, men man lärde sig inte riktigt samma saker.
Man gifte sig aningen tidigare än vad som är vanligt idag, snittåldern för giftermål var något yngre. På den tiden gifte man sig precis som idag, kyrkligt eller borgligt. Man bestämde gemensamt i paren om man skulle gifta sig eller inte. Det var inte så att någons förälder bestämde det, det var som idag helt enkelt. Under kriget var ju vissa män tvungna att åka iväg och ansluta till trupper eller träna. Då var man ju ifrån sina älskade så länge att det var nog många äktenskap som bröts. Familjen påverkades också av kriget, det var väldigt oroligt att Sverige skulle bli angripna. Einar hade aldrig gjort lumpen på grund av en skada i benet. Så därför blev han aldrig inkallad till trupperna utan stannade hemma med familjen under hela kriget.
Regeringen fick mycket kritik eftersom att man gick med på Hitlers förfrågan att få transportera trupper genom Sverige, eftergiftspolitik kan man kalla det. Den mest kända politiker under denna period var Sveriges dåvarande statsminister Tage Elander. På denna tid gällde yttrandefrihet i Sverige, man var alltså fri att tycka och säga vad man ville.
Man fick reda på allt om förintelsen genom radio, delvis TV och tidningar. När man fick reda på det blev man chockade och undrade varför de gjorde som de gjorde. Att utrota folk utan orsak undrade man hur tyskarna kunde göra. Man märkte inte av flyktingar från kriget, speciellt inte i Glanshammar då det ligger på landsbygden. Det kom mycket judar till Sverige då men inget man märkte av. Wallenberg hade räddat massor av judar från Ungern, Polen och Tyskland. Det fanns fler som försökte rädda judar. Röda korset var en organisation som hjälpte till, Folke Bernadotte, som var släkt med kungafamiljen, jobbade i Tyskland med de s.k vita bussarna. Det var vita bussar med ett rött kors på. Sedan blev Folke Bernadotte mördad berättar Rolf. Historier om flyktingar fanns det inte så mycket av då det var hemska saker de upplevt.
På fritiden under denna period roade sig Rolf och hans vänner med att spela fotboll, åka skidor och andra saker som man gör när man är yngre. Leksaker fanns men var inte så vanligt, för det mesta lekte Rolf med kottar, stenar och pinnar. Leksaksbilar fanns men Rolf har inga minnen av att han eller hans syskon har ägt någon. De som Rolf umgicks med var hans skolkamrater berättar han, det är likadant idag, man umgås för det mesta med skolkamrater. Att någon form utav mobbing skulle ägt rum i skolan har Rolf inga minnen av. De kläder man hade berättar Rolf var mycket golfbyxor som pojkarna hade. Rolf hade inget direkt favoritplagg, och det fanns inte några speciella moden.
TV:n kom på 50-talet och genom den fick man delvis nyheter. Rolf berättar att deras familj var bland de första familjerna i Glanshammar som hade en TV. Radion och tidningen var betydligt vanligare att folk fick nyheter genom. Nerikes Allehanda fanns redan på denna tid berättar Rolf och även att Örebrokuriren fanns. Det man fick läsa i tidningen var mycket falsk propaganda från Tyskland, men delvis sant. De viktigaste nyheterna var de om kriget, man hoppades att Hitler skulle få sådant motstånd att han inte klarade det. Den viktigaste uppfinningen under denna tid anser Rolf att TV:n var. Man fick ta del av nyheter mycket snabbare samt att det blev en samlingsplats när man umgicks med familjen. Det fanns en del underhållningsprogram som hela familjen satt och tittade på berättar Rolf. De kommunikationer som fanns var telefon och brev. När man skulle ringa till någon ringde man ett visst nummer som gjorde att man kom till en växel. Sedan fick man uppge vem man ville ringa till och då kopplade växeln vidare samtalet till rätt adress. Det systemet använder till exempel 118800, när man ringer till dom säger man vem man vill prata med sedan kopplar dom dig till rätt person. Rolf berättar att man tog sig fram med hjälp av cykel eller buss, bil hade inte vanliga arbetare råd med. Det var mest rika bönder som hade bil.
Ludwig 9C, vt 14
