Bergen Belsen

Bergen-Belsen var ett läger i norra Tyskland, platsen hade tidigare använts som krigsfångeläger. Bergen-Belsen började användas igen i  april 1943, som genomgångsläger för judar som skulle utväxlas mot tyska medborgare och för judar som hade inresetillstånd till andra neutrala länder. Det var dock bara få av de judar som fördes till Bergen-Belsen som verkligen fick nå friheten genom utväxling eller som fick resa vidare.

Bergen-Belsen var uppdelat i fem lägerkategorier (eller sektioner som det kallades):

  1.  Ett fångläger för ca. 500 judiska fångar, som kom från Buchenwald och Natzweiler för att bygga upp Bergen-Belsen. Men den delen stängdes i början av 1944 och de som fortfarande var vid livet flyttades till Sachsenhausen.
  2. Ett specialläger som startades i juni 1943, för runt 2 400 polska judar som kom från blandannat från Warzawa och Krakow. De hade tillstånd att resa vidare till olika länder i Sydamerika, men trots det flyttades de flesta av dem till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau i slutet av 2943 och i början av 1944 iallafall.
  3. I juli 1944 började det användas en lägerdel för judar med medborgarskap i neutrala länder. Dit fördes ungefär 350 judar som var medborgare i främst Spanien, Portugal, Turkiet och Argentina. De hade det lite bättre ställt (lite friare) och behandlades bättre än de andra fångarna.
  4. Den fjärde lägerdelen var den största och hette stjärnlägret. I juli 1944 fanns där omkring 4 000 judar, som skulle användas som utväxlingsobjekt mot tyska medborgare. De flesta kom från Holland, men det var också mindre grupper från bland annat Frankrike, Jugoslavien och Albanien. Även i stjärnlägret hade judarna lite bättre förutsättningar. De behövde tillexempel inte ha fångkläder på sig. De var däremot tvungna att bära den judestjärnan på kläderna – därför kallades lägret just Stjärnlägret.
  5. I juli 1944 inrättades en lägersektion för judar från Ungern. Dit fördes 1 684 judar som hade tillstånd att resa till Schweiz. Under hösten 1944 transporterades dessa judar vidare till Schweiz.

Under våren 1944 började Bergen-Belsen formas alltmer till ett koncentrationsläger. Under mars detta år började nazisterna sända dit sjuka och svaga fångar från andra läger. De flesta av dem dog ganska fort. I augusti 1944 inrättades en särskild del som kvinnoläger och väldigt många judiska kvinnor flyttade dit från andra läger. I oktober flyttades ytterligare tusentals judar, flest kvinnor från Auschwitz till Bergen-Belsen.

I slutet av 1944 och början av 1945 blev Bergen-Belsen slutet för tiotusentals av alla de fångar som hade skickats ut på dödsmarscher, när tyskarna evakuerade lägren på östfronten. Bergen-Belsen blev snabbt överbefolkat. Många av de nyanlända fångarna hade inte tak över huvudet, vatten och matförsäljningen slutade att fungera, och en fruktansvärd epidemi av fläcktyfus . Från januari till mitten av april 1945 dog omkring 35 000 fångar, varav 18 000 enbart i mars. Det fanns inte möjlighet att bränna eller gräva ner alla döda kroppar, utan de började istället läggas i högar runtom i lägret.

Bergen-Belsen befriades av brittiska styrkor den 15 april 1945. Soldaterna möttes av omkring 60 000 svältande, utmärglade och svårt sjuka fångar, och högar med tusentals lik. Omkring 14 000 människor dog av sjukdomar och undernäring under veckorna efter att lägret hade befriats. De brittiska soldaterna var oförberedda på den uppgift de ställdes inför och saknade kunskap om svårt undernärda människor. Under de första kaotiska dagarna dog uppskattningsvis omkring 2 000 människor till följd av att de fick för mycket, och fel sorts, mat.

Den 17 september 1945 åtalades 45 personer ur Bergen-Belsens lägerpersonal av en brittisk militärdomstol. Rättegången hölls i staden Lüneburg i Tyskland. Den pågick i två månader och blev känd som ”Belsenrättegången”. De flesta av de åtalade dömdes till fängelsestraff, några fick gå fria. Elva stycken dödsdömdes och avrättades (de blev hängda) den 12 december 1945.

Av: Emma och Oliver 9D vt 2012