Efter att tyskarna hade ockuperat Polen 1939 beslöt sig några svenskar för att hjälpa den polska motståndsrörelsen. De ledande svenskarna var Sven Norrman och Gösta Gustafsson, båda anställda på ASEA:s (idag ABB) polska dotterbolag i Warszawa. Andra svenskar anställda på ASEA, Tändsticksbolaget AB och LM Ericsson utförde större eller mindre uppdrag åt motståndsrörelsen. Med livet som insats smugglade de pengar, filmer och hemliga dokument mellan Polen och Sverige. Materialet vidarebefordrades sedan till den polska exilregeringen i London och dess brittiska allierade med hemliga kurirplan från Bromma.
De svenska kontakterna avslöjades av en tysk spion på den svenska ambassaden i Berlin, Elsa Bartel. Svenskarna stod snabbt på listan över jagade spioner i Polen men Sven Norrman och Gösta Gustafsson befann sig på semesterresa i Sverige när tyskarna slog ner på det hemliga nätverket. Andra svenskar hade mindre tur. Den 10 juli 1942 grips den förste svensken, Nils Berglind. Hans reguljära flygplan från Berlin till Stockholm beordrades vända strax innanför det Tyska rikets luftrum och vid återkomsten till Berlin grips han av Gestapo. Under de efterföljande dagarna grips ytterligare sex svenskar, bland annat Tore Widén från Örebro, ingenjör på Tändsticksbolaget. Uppskattningsvis 50-100 polacker arresteras också, de flesta torteras, placeras i koncentrationsläger eller avrättas. För svenskarna går det bättre. I juli 1943 förkunnas fyra dödsdomar, en livstidsdom och två av svenskarna förklaras oskyldiga. Inga av dödsstraffen verkställs. De ansågs av tyskarna vara värda mera levande än döda i det diplomatiska spelet med Sverige. I december 1944 släpps de sista svenskarna fria, som en diplomatisk gest mot Sverige.
Sven Norman lyckades, innan det svenska nätverket avslöjades 1942, bluffa till sig en passersedel som släppte in honom i Warszawas getto och där tog han flera foton av de ohyggliga förhållanden judarna tvingades leva under. Bilderna smugglades till Sverige och därifrån med kurirflyg till Storbritannien. Dessa bilder anses vara de första som publicerades i brittisk och amerikansk press från Warszawas getto. Många ansåg att bilderna bara var propaganda och att bilderna var för omänskliga för att vara sanna. Men för judarna i Warszawa skulle det bli ännu värre.
Varför slår Gestapo till just i juli 1942? Ingen vet säkert men det är ett faktum att de första tågtransporterna av judar från Warszawas getto till förintelselägret Treblinka och gaskamrarna startade två veckor efter det första gripandet. Kanske ville tyskarna försäkra sig om att antalet utländska vittnen minskade.
Uppgifter:
1. Studera de bifogade fem fotografierna (sök lämpliga bilder på nätet från Heinz Jöst…). Sammanfatta livet i Warszawas getto med högst fem ord.
2. Antag att du och dina kamrater i hemlighet tagit bilderna. Ni har sedan lyckats smuggla hem bilderna genom att låta en svensk diplomat gömma dem i diplomatposten. (Denna post får inte öppnas av utomstående). Väl hemma i Sverige försöker ni få Nerikes Allehandas chefredaktör att publicera bilderna i tidningen. Men han tror att bilderna är falska. Skriv ner fem argument som ska övertyga honom att bilderna är äkta.
3. De fem fotografierna är tagna av en tysk soldat, Heinrich Jöst, som under en ledig eftermiddag i september 1941 vandrade runt i gettot och fotograferade. Vi vet inte vad sergeant Jöst verkligen tänkte eller kände. Det vi vet är att han framkallade sina bilder och sedan gömde dem. Han berättade inte heller för någon om sina upplevelser i gettot. Först 1982 plockar han fram bilderna och ger dem till en reporter. Varför tror du att Heinrich inte visade bilderna för någon tidigare?
Källor: Jozef Lewandowski (2006); Knutpunkt Stockholm & Magnus Hermansson-Adler, opublicerat material
Mer information:
