Gunvor är idag 71 år gammal, hon föddes år 1943 i Värnamo, på den tiden bodde familjen i Gislaved. Familjen bestod av mamma, pappa, Gunvors storasyster och Gunvor själv. Hon har aldrig gått på någon förskola, hennes mor tog hand om henne hemma medans hon höll på med lite hemarbete från gummifabriken hennes man ägde. Han och ett antal män startade gummifabriken som finns kvar än idag men har bytt namn och ägare ett fåtal gånger.
Gunvors bästa minnen från före 1962 är när hon flera gånger varit ute på dansställen och även parker. 1961 träffade hon sin blivande make. Hennes sämsta minne från 1962 var när hon voltade med en bil och bröt nyckelbenet.
Hon berättade om när hon som liten lekte mycket, som till exempel så gjorde hon och hennes kompisar teatrar i trädgården och på vintern åkte dem på kartonger ner för snöiga backar eller så åkte man skridskor. Emellanåt var hon tvungen att hjälpa till lite hemma med lite sysslor, men oftast så hade hon ganska mycket fritid. Gunvor som liten lekte med dockor och lego, annars ägnade hon sig till andra egna lekar, med och utan sina kompisar.
Giftemål var vanligt att det skedde när man var runt 20-25 år, bröllopet var inte tvunget att vara kyrkligt och de hinder som fanns var att man hade satt en åldersgräns. Var man dock yngre än den önskade åldern kunde man be om lov.
Familjen födde upp kaniner som de sedan slaktade och åt av köttet (innan de vart vegetarianer) och dom odlade väldigt mycket. Inhandling av mat var mycket begränsat, man var tvungen att använda sig av matkuponger, vilket gjorde att man fick inte köpa mer än vad som tilläts. Det vart mycket fattigt efter kriget, som exempel berättade Gunvor om att pengar hade man, men det vart knappt något över. Hennes föräldrar vart efter ett litet tag vegetarianer, vilket påverkade måltiderna. En festmiddag skulle kunnat varit svamp, potatis, grönsaker och rödbetsbiffar. Man kan säga att dom var “rika” på grönsaker och allt annat de odlade.
Hon berättade om att i skolan hade man respekt för lärarna och relationen mellan elev och lärare var ganska strikt. Dom åt vid skolbänken och fick som vi får, mat från skolan. Det var helt andra betygsskalor än vad som är idag, det som är gemensamt är att man använde sig av ensamma bokstäver som bevisade vilket betyg man hade. Det förekom ingen bestraffning utan man åkte ut om man var bråkig och lärarna ringde antagligen hem till denna personens föräldrar.
Gunvor berättade om att hennes mormor sa att allt som sades inom familjen skulle stanna inom familjen. Man hade rätt att säga och tycka vad man ville.
Gunvors familj var vänner med två judar, dom tänkte ofta på dessa två personer, dom var nämligen drabbade av kriget och satt i koncentrationsläger, dom klarade sig men var väldigt misshandlade. Det dom hade varit med om var inget de pratade om.
Männen inom Gunvors släkt och familj var inkallade av militären och fick göra sig redo, men var som tur aldrig med i kriget.
Den största delen av det familjen hade på sig för kläder var kläder som Gunvors mamma hade sytt ihop, de återanvände så mycket de kunde med tyger, hon stickade mycket också och så ärvde man så mycket man kunde.
Kommunikationer som fanns var telefoner och telegrafer och information fick man mestadels från radion och annars även tidningar. När man skulle någonstans tog man antingen cykeln eller så gick man, buss kunde man ta men man betalade med lösa pengar och dom som hade åkte bil. Hon minns att deras familj hade en bil, men hon visste aldrig om den var familjens eller om den var företagets.
Egna reflektioner
Jag tycker att Gunvor verkar ha haft en bra uppväxt och inget överflöd av något, det är en sak som jag tycker är dåligt nuförtiden, att folk lever med saker i överflöd och bara vill ha mer av allt. Barn nu är så mycket mer bortskämda än vad man var då. Det som tillslut händer är att man ger barnen saker istället för kärlek och stöd. Det är åt det hållet samhället håller på att gå om man inte gör något åt det. Sedan så tycker jag att det verka underbart att ha en egen trädgård med det mesta livsmedel de behövde, allting smakar så mycket godare när det är färskt och egenodlat, och det är heller ingen besprutning på det man äter och det har inte behövt fraktas långa vägar heller, vilket är bättre för naturen. Det var intressant att få höra om allt detta och dessutom fick jag veta mer om henne, vilket var väldigt trevligt.
Anna 9C
