Mannen jag intervjuade är född 1930 6 november i Helsingborg. Han hade en mamma vars var ensam stående. Dom bodde lite överallt framför allt hos mormor,morfar, mostern och släktingar. Mostern bodde i Helsingborg. Men under tiden han var liten så bodde han i en liten by där inte många bodde. När han gick i första klass och andra klass som var samman slagna var det ca 11-12 elever, trean till sexan var också samman slagna, det var endast 12-13 elever. Det var inte många. I skolan fick man inte så mycket undervisning, man fick heller ingen mat. Han slutade skolan år 1944.
Den 2 januari 1945 fick han sitt första jobb som springpojke hos ett danskt företag, hans uppgift var att dela ut tidningar till folk. Under tiden han jobbade som spring pojke fick han väldigt lite i lön. Bara 25 kr i veckan. Han fick betala 15 kr för boende och 1,5 kr för bio eller någonting annat för den summan sedan sparade han resten som blev över till en resa som han och sin vän skulle åka på. Deras resa var en cykel resa, först kåta de till Linköping sedan till Göteborg och därefter hem till Helsingborg. Efter jobbet som springpojke utbildade han sig till grafiker.
När han blev 19 år ammar mötte han sin livs kärlek som han än i dag lever med. Dom lever tillsammans ännu idag. Dom gifte sig när han var runt 25 års åldern. Hans fru var barnskötare i Helsingborg och hade hand om fem barn. Under tio år jobbade hon som barnskötare, efter tio år flyttade de till Örebro och byggde ett hus i Lillån. Dom flyttade hit för jobbets skull år 1970.
Eftersom att Sverige inte var med i världskriget så kunde inte min person som jag intervjuade berätta så mycket men han försökte berätta allt han just såg och var med.
Han berättade att han hade en vän som bodde på en bondgård. Just där hans vän bodde så störtade ett amerikanskt flygplan på deras tomt. Dom hade tur att ingen kom till skadas men militären fick komma och plocka upp det. Innan militären kom berättade han att hans vän Pär plockade upp ett slags glas bit som man kunde spränga i luften med. Han och hans vän par tycks vara busiga så dom tände eld på det. Om man inte ville bli sedd av flygplans piloterna så klippte man folie remsor. På nätterna flög det flygplan vid Skånes kust som skulle attackera Tyskland kommer han ihåg berättade han.
Många danskar flydde till Sverige. Det fanns många skäl varför de flydde men ett utav det är att de tillexempel låg illa till, att de hade hjälp Tyskland eller om en kvinna hade ett förhållande med någon tysk så skulle dessa människor bli av med håret, alltså att det var tvungna att klippa av håret. Finland var också i krig. De flesta barnen blev skickade till Sverige. Han kände en liten flicka som var tvungen att fly hit för att hon inte hade ett bra liv i Finland, hon fick ett hjälte bra liv här i Sverige och blev väldigt framgångsrik. Politiken.
Han berättade att han inte var så himla intresserad av politiken man att han hade en morfar som var intresserad. Hans morfar följde tyskarna genom massmedier då, eftersom att han hatade tyskarna. Morfarn hatade tyskarna av olika skäl, hans morfar var med om första världskriget som var väldigt hemskt. Många tyskar tog självmord för att de kände att det dom gör är hemskt.
Bästa minnen. Han hade många bra minnen. Några utav de är när han lekte. Men han hade ett speciellt som han berättade och det var när han var 16 år gammal då han gick med i en förening. Han åkte utomlands för första gången med den föreningen. 1946 tills nu har han varit medlem. Den största resan som han själv gjorde var tio år efter kriget.
Dåliga minnen. Så som han berättade så sade han att han knappt hade dåliga minnen förutom att det blev mörkläggning i Helsingborg en kväll mellan februari och Mars, många flygplan exploderade i luften och ett flygplan störtade norr om Helsingborg, alla som var i närheten omkom.
Egna reflektioner
Det som han berättar är väldigt tragiskt, eftersom att det är nu sinnes sjukt att människan kan göra så mot någon annan. Jag hoppas och förhoppningsvis så kommer det aldrig att upprepas eller att något som skadar människan eller vår jord. Mannen jag intervjuade var en som Mikael enoksson kände, han berättade om sin uppväxt och när han gick i skolan. Han berättade också om hur det var för våra grannländer. Han berättade också om hur det var där han just bodde.
Amanda Kashani 9C
