Neuengamme och de vita bussarna – ett dilemma
Den 12 mars 1945 anländer cirka 300 svenskar med omkring 100 vitmålade fordon till Tyskland. Kriget pågår fortfarande. Uppgiften är att från olika koncentrationsläger i det Tredje riket samla alla danska, norska och andra nordiska medborgare och föra dessa ut ur Tyskland.
Svenska Röda korsets vice ordförande, greve Folke Bernadotte, har efter förhandlingar med SS-chefen Himmler fått tillstånd att samla de nordiska koncentrationslägerfångarna i lägret Neuengamme, söder om Hamburg. Man hoppas att så småningom kunna föra ut fångarna genom Danmark till friheten i Sverige. Folke Bernadotte och hans medarbetare ställs inför de enormt svåra humanitära och sanitära förhållanden som rådde i Neuengamme och i de flesta andra koncentrationsläger vid den här tidpunkten. Närmare 100 000 fångar finns i Neuengamme, vilka lider svårt av tungt kroppsarbete, dålig hygien och brist på mat. Svåra sjukdomsepidemier rasar i lägret. Neuengamme är således ingen särskilt trevlig plats för de nordiska fångarna, och många riskerar att dö.
Lägerchefen SS-officeren Max Pauly erbjuder sig att ställa i ordning en mera hälsosam plats, en flervåningsbyggnad inom lägerområdet kallad Schonungsblock, för de skandinaviska fångarna. Men det finns ett problem. Omkring 2 000 ”politiska” fångar och krigsfångar från Frankrike, Holland, Belgien och Polen finns i byggnaden. De allra flesta svårt sjuka, undernärda eller döende.
Lägerchefen Max Pauly ger den svenske befälhavaren på plats, överste Gottfried Björk ett ultimatum. Om svenskarna, det vill säga Svenska Röda korset, inte transporterar dessa 2 000 fångar till andra koncentrationsläger, kommer inte några fler nordiska fångar att få transporteras till Neuengamme och sedan till Sverige. Själva har tyskarna varken fordon eller bensin för sådana transporter.
Överste Björck våndas, hur ska han göra?
Klicka på denna länk för att komma vidare till övningen!
