Dorothea W föddes den 21 juni 1916 i den Polska staden Bielitz. Hennes föräldrar hette Wolf Z och Maria S. Wolf föddes år 1887 och Maria år 1890. Båda föräldrarna blev mördade år 1943 i koncentrationslägret Auschwitz. Båda dessa var, precis som Dorothea, av judisk härkomst. Dorothea jobbade som sjuksköterska hos Dr. Goldberg i Polen och arbetade där i ett år, hon blev sedan sjuk och vistades hos föräldrarna. I mars 1942 blev Dorothea W uttagen av den tyska ockupationsmyndigheten till tvångsarbete för att jobba som sömmerska hos en tysk firma i gettot Tarnow. Hon arbetade med detta fram till september 1943. Då flydde hon och gömde sig hos en bonde utanför Tarnow tillsammans med sin man Pinkas W. Där bodde de fram till november 1944 då den tyska Gestapo gjorde en razzia och blev upptäckta samt skickade till det polska koncentrationslägret Plaszow. Vad som sedan hände med hennes man Pinkas visste hon inte. Där fick hon stanna till januari 1945 då hon blev deporterad till Auschwitz. I februari 1945 flyttades hon än en gång till ett koncentrationsläger, denna gång till kvinnolägret Ravensbrück. Detta läger var ett enormt koncentrationsläger där hundratusentals kvinnor och barn hölls fångna. Hon hade inte gjort någonting för att förtjäna att få sitta i dessa läger, det var bara för att hon var judinna.
Dorothea berättar i ett polisförhör att hon blev frigiven av det svenska Röda Korset den 25 april 1945, där hon en knapp månad fick sitta i karantän i Lund. Sedan blev hon transporterad till beredskapssjukhuset i Örebro. Hon åkte med den första transporten av de vita bussarna till Sverige. Dorothea W var svårt sjuk när hon kom till Sverige, hon fick därför stanna på sjukhuset en längre tid. Efter knappt fem månader, den 18 oktober 1945, hade hon tillfrisknat och fick anställning som sjukbiträde hos Grythyttans sanatorium, där hennes man, Pinkas vårdades. Här tjänade hon 50 kronor i månaden.
En intressant detalj är om hur Dorothea återförenades med sin man Pinkas här i Sverige. Nerikes Allehanda skriver i en artikel; Hos polskorna på Engelbrektsskolan i lördags. Det kom en telefonpåringning från Stockholm med personligt samtal till fru Dorothea W, vilken alltsedan i fjol sörjt sin man som död. Och nu var han här på tråden, bara ett par tiotal mil bort för en återseendets kram och omklappning.’’ Denna man hade hon alltså bott med i Polen, flytt till Tarnow och tagit sig igenom tre koncentrationsläger, för att sedan få reda på att han hade kommit till samma land som henne. Dorothea kunde knappt tro sina öron, hennes fästman var fortfarande i livet. De återförenades. Dorothea och Pinkas blev svenska medborgare den 23 februari 1953. De flyttade sedan från Örebro till Stockholm och lämnade Sverige för att leva i Israel. Hon vägrade att återvända till Polen på grund av den antisemitiska situationen i landet.
Källor:
Dossier Statens utlänningskommission, Riksarkivet
http://db.yadvashem.org/names/nameDetails.html?itemId=575899&language=en
http://db.yadvashem.org/names/nameDetails.html?itemId=585755&language=en
Av: Erik Engstrand 9D, vt 2012
