Elisabeth A föddes år 1910 i den tjeckiska staden Svinice. Hennes föräldrar hette Simon Alexander och Ethel Judith. Far Simon var född år 1872 i Tjeckoslovakien. Han var godsägare. Mor Ethel var åtta år äldre än sin make och föddes faktiskt i Ungern. Elisabeth hade en syster som hette Israal.
Elisabeth blev uppfostrad i föräldrahemmet. Hon gick 4 år i folkskola och sedan studerade hon 6 år på gymnasium. Under hennes gymnasieperiod hamnade far Simon i ekonomisk kris och eftersom att skolan kostade en del pengar så var hon tvungen att sluta sin skolgång. Efter några års uppehåll började hon studera skönhetsvård och det var inom det ämnet hon arbetade inom. Hon var innehavarinna av en friser-/skönhetssalong närmare bestämt.
Den 7:e oktober 1944 kom tyskarna och grep henne. Anledningen: hon var av judisk ras. Hon fördes till koncentrationslägret Ravensbrück. Ravensbrück var ett kvinnoläger som jag ska skriva mer utförligt om i ett annat inlägg. Sessionen i Ravensbrück blev inte långvarig. Efter 2 veckor där flyttades hon till arbetslägret i Dortmund. Här stannade hon ganska länge innan hon fördes till hennes tredje läger på lite över ett år. Detta läger hette Bergen Belsen. Engelsmännen befriade henne och lade henne på sjukhus för vård. 13 juli 1945 blev hon förd mot Sverige med Röda Korset-bussar. Väl i Sverige hamnade hon på beredskapssjukhuset i Örebro. När hon blev inlagd vägde hon ungefär 40 kilo. Den 10 augusti var hon fullt arbetsför. Hon hade en önskan om att fortsätta jobba med kosmetik/skönhet. Den önskan gick ej i uppfyllelse då hennes första jobb var laboratoriebiträde på Henrikssons teknik. Hon fick en hyfsad lön på 46.85 kronor i veckan. Hon bodde på många olika ställen och hade massa andra jobb. Man kan verkligen säga att hon bytte upp sig när det gällde jobbet. 1948 blev skofabriksarbeterska och hade en lön på 150 kronor i veckan
En annan önskan hon hade var att stanna i Sverige så länge som möjligt. Det värsta tänkbara var att återvända till sitt hemland, Tjeckien. 28 maj 1953 blev hon svensk medborgare. Elisabeth A är ett praktexempel på en kvinna som Sverige hjälpte efter andra världskriget. Utan Röda Korsets insatser så tvivlar jag på att hennes liv hade sett ut som det gjorde. I Sverige fick hon jobb, bostad och kunde leva sitt liv utan några begränsningar
Källa: Dossier Statens utlänningskommission, Riksarkivet
Vincent, 9A, vt 2016
