Plaszow var till en början ett slags fängelseläger för Judiska arbetare i området för staden Krakow i södra Polen. 1944 upprättades lägret till ett koncentrationsläger, som existerade i ett år. Planerna för koncentrationslägret påbörjades redan i Juni/Juli 1942 i följd av massdeporteringarna från Krakau getto till förintelselägret Belzec.
Lägret var indelat i flera sektioner. En för tyska personalen, en för fabriksanläggningarna , en för män och en för kvinnor. Lägret innehöll en hög mängd Judiska kvinnor och barn, i jämförelse till andra läger. Bland de tusentals judar som kom till Plaszow i Mars 1943, var ca 65 procent män. Transporter från Ungern till lägret bestod till stor del av kvinnor, vilket möjligen har bidragit till den större mängden kvinnor i lägret.
I arbetslägret varierade arbetsförhållanden. Inom textilarbetet var det inte lika farligt som att arbeta i stenbrottet, där männen fick arbeta till totalutmattning, vilket kunde resultera med döden. De värsta med just Plaszow var massavrättningarna och det vanliga våldet som vakterna använde där. Misshandel utförd av vakter, antingen spontant eller som bestraffning, skedde nästan dagligen i Plaszow-lägret.
I augusti-september 1944 bestämde sig lägrets ledarskap att radera alla spår av vad som skett i lägret. Det är inte säkert, men möjligt, om detta var en organiserad plan inom ramen av ”Sonderkommando 1005”, där Judiska fångar fick arbeta med att gräva upp kroppar från massgravar och sedan bränna dem. Denna fruktansvärda uppgift pågick till mitten av oktober-månad.
När Röda Armén närmade sig lägret i Juni 1944, började man deportera fångarna till lägret Auschwitz. Den störta deporteringen dit, från Plaszow, skedde den 6 Augusti, då man deporterade mellan 7 500 och 8 000 Judar. Man deporterade dagen efter ca 5 000 Judiska kvinnor med ursprung från Ungern till Stutthof, i norra Polen. 14 januari 1945 evakuerade man de sista 623 fångarna till Auschwitz, detta samma dag som Röda Armén nådde Plaszow. Endast 180 fångar nådde Auschwitz.
Källa: Wikipedia (2012) och www.levandehistoria.se
Av: Jesper Johansson 9D
