Erna föddes den 22 oktober 1922 i Berlin, Tyskland. Hon växte upp i sitt föräldrahem tillsammans med sin pappa, Frans R, som jobbade som stensättare och sin mamma Elsa, som skötte om hemmet och sina två yngre syskon, Willie och Else.
Allt som nu berättas är hennes egna uppgifter i ett polisförhör. Erna hade problem med hälsan som ung och var undernärd. Efter 8 klasser i folkskola och 3 år i fortsättningsskola blev hon genom skolan utackorderad till en lantbrukare där hon kunde hjälpa till och arbeta efter bästa förmåga. Hösten 1937 fick hon återvända till sitt hem i Berlin och skaffade sig kort efter det en tjänst som fabriksarbetare. Inom loppet av några år jobbade hon på många olika företag, varav en del var väldigt påfrestande. Det var bland annat på grund utav det och en del olyckor hon var tvungen att vara ledig mycket från jobbet.
Hösten 1941 fick Erna jobb på en mindre metallfabrik där hon slutade sin anställning i januari 1942 på grund utav att chefen hade uppträtt oanständigt mot henne. Hon blev därför anmäld till myndigheterna för att ha sagt upp sig från arbetet utan giltig orsak. Under kriget hade alla tyskar arbetsplikt. Arbetarna jobbade under väldigt dåliga förhållanden och hade inga rättigheter.
Den 5 februari sökte hon ett nytt arbete via arbetsförmedling men blev avvisad. Hon besökte därför arbetsförmedlingen dagen därpå, men fick då en tillsägelse om att gå hem och vänta på en tjänsteman från kriminalpolisen som skulle besöka henne på eftermiddagen. När han kom sa han till henne att göra sig i ordning för att följa med till ”Arbeits – und – Beuarugshaus”?, dit fördes hon och blev tvångsarbetare. Där var hon till den 21 oktober 1943 innan hon fick komma hem och arbetsförmedlingen anvisade henne ett jobb.
I början utav april 1944 blev Erna sjuk i halsfluss men hon ville inte sjukskriva sig från jobbet på grund utav att hennes pappa var sjuk och hon behövde försörja familjen. Hon berättade sedan för sin chef att hon kände sig svag och frågade om hon kunde vara hemma några dagar. Utan att ha fått något bestämt löfte stannade hon hemma från jobbet och efter 2-3 dagar, troligen den 10 april 1944 fick hon besök utav en polis. Han sa till henne att vara hemma nästa dag och berättade att hon skulle föras till ett arbetsläger för att ha lämnat sitt jobb utan lov. Dagen efter gick hon till arbetet ändå men blev hämtad och förd till polisens högkvarter vid Alexanderplatz i Berlin och därifrån fördes hon till arbetslägret Feberlin. I det lägret var hon till i början utav juli 1944 och överfördes sen till koncentrationslägret Ravensbrück. Anledningen sades vara att hon skapade arbetssabotage när hon inte kom till arbetet.
I Ravensbrück berättar Erna att hon först placerades i karantän block nr 8 i några veckor innan hon flyttades till Block nr 4 och fick arbeta med att reparera ammunitionslådor till luftvärnskanoner. Hon stannade kvar i Ravensbrück tills lägret utrymdes i samband med att ryska fronten närmade sig. Den 4 eller 5 mars 1945 transporterades hon med järnväg till koncentrationslägret Belsen-Bergen. Där var hon sedan kvar tills engelska trupper kom dit och befriade dem i april 1945. Erna var då mycket sjuk, hon hade bland annat vatten i lungsäcken och vitaminbrist vilket gjorde att hennes armar och ben var förvridna. Hon förflyttades till ett utav de iordningställda sjukhusen i Bergen där hon vårdades till den 25 juli 1945. Efter det överfördes hon med hjälp utav Röda korset till Sverige som flykting. Den 26 juli kom hon till Ystad och efter att ha vistats i en karantän förläggning blev hon överförd till ett sanatorium i Malmö. Därifrån fördes hon till Beredskapssjukhuset i Örebro den 23 augusti 1945.
Hon igenkändes där som SS-kvinna från Ravensbrück utav några andra patienter och blev därför utredd. De kom inte fram till någonting men dokument visar att hon fick lämna Sverige och återvända till Tyskland. Hon utvisades ur Sverige tillsammans med ett par andra tyska medborgare den 25 januari 1946.
Källa: Dossier Statens utlänningskommission, Rikasarkivet
Av: Sofia Hjort 9F vt 2012
