Vita bussarna

I slutet av andra världskriget fick regeringen uppdrag att rädda fångar från koncentrationsläger i Tyskland och därför skickade röda korset i mars 1945 under ledningen av vice ordförande Folke Bernadotte ut vita bussar för att hjälpa till. De var till för att hämta skandinaver (danskar, norrmän) Skandinaver var den högsta prioriteten men om möjligheten fanns kunde man ta med andra.

Den 12-13 mars anlände expeditionen till basen Friedrichsruh nära Hamburg och räddningen började ta form. Totalt ingick 75 fordon, varav 36 bussar, med en personalstyrka på 250 man. Bussarna var vita och hade röda kors ditmålade. Korsen satt på taket, sidan, fram och bak för att inte bli tagna för att vara militära mål, det är också därifrån räddningsaktionen har fått sitt namn.

Räddningen blev en succé men har även kritiserats för att varit en räddning av skandinaver och inte andra nationaliteter.

Det räddades cirka 15 500 människor ur koncentrationslägren. Ungefär hälften av dessa, cirka 7 800, var skandinaver. 6 840 polska medborgare räddades. Minst 4 000 av de räddade var judar. Dessutom hämtades cirka 1 500 svenska kvinnor och barn med tyskt medborgarskap till Sverige.

Vid niotiden den 1 maj anlände det första svenska rödakorsdetachementet till Köpenhamn. Människomassorna jublade då kolonnen rullade in. De kastade blommor, hurrade och viftade med flaggor. Hela första avdelningen var åter i Malmö på kvällen den 1 maj.

Av: Gry Hammarlund 9D vt 2012