Gustav är född den 10 april 1932 i Tärnaby. Idag, 81 år senare bor han nu med sin fru i ett bostadsområde strax utanför Örebro. Jag ska nu berätta hans livshistoria för er.
En kall vårdag 1932 föddes Erik Gustav Georg Stenmark i Tärnaby sjukstuga. Gustav fick aldrig träffa sin pappa för några månader innan han föddes omkom han i en drunkningsolycka. Hans mamma var ung och hade inget jobb, därför klarade hon inte av att ta hand om honom ensam så han fick bo och spendera största delen av hans uppväxt hos sin Morfar. Han arbetade med att lägga väggar och hade en fantastisk lön på hela 4 kronor om dagen. Till en början hade de inte elektricitet i huset, jämfört med idag då han sitter och spelar wordfued på sin surflatta. I huset han bodde fanns en telefonväxel, den enda i byn, så under hela kriget var den bemannad av soldater under dagtid. Familjen ägde ett annat hus som låg lite längre bort och det blev en plats för soldaterna att sova.
Vid sju års ålder fick han schalakansfeber och fick tillbringa fem månader i total isolering. Han berättar att han saknade kompisarna och skolan något enormt och när han väl blev utskriven så tog militären över och stängde igen skolan. När kriget tog slut öppnades skolan igen och han var helt överlycklig av att vara tillbaka. Han berättar att man hade enorm respekt för lärarna och disciplinen var stenhård. Dock hade de en hyfsat snäll lärare så ingen blev bestraffad med stryk, istället var det skamvrån som gällde. Man kan tycka att vi har dåliga läroböcker, han hade inga böcker alls. Han gick i alla fall på den skolan i sju år och gick ur år 1947.
Efter det tog han småjobb lite överallt tills han kom han in på en praktisk linje i Vännäs, en motsvarighet till dagens gymnasium. Han gick på den skolan i två år och efter det fortsatte han med att leta småjobb, bland annat var han nere en sväng i Göteborg där han tjänstgjorde på varvet i Eriksberg. År 1952 tjänstgjorde han lumpen i Östersund F4. Han kom tillbaka och tog ännu fler småjobb. Några år senare gifte han sig med Ewy-Marie Granberg, detta är också hans bästa minne. Efter det fick han sitt första riktiga jobb, som lastbilschaufför på sin svärfars åkeri. 1965 föddes min mamma och fem år senare flyttade familjen till Oxelösund. Där blev han anställd på ett dotterbolag till SJ. Hans uppgift var att köra motorvagn i och till närliggande orter till Nyköping. Han började köra godståg runt om i Mellansverige och blev fast på SJ till han gick i pension år 1997. Han flyttade till Örebro och har sedan dess bott i samma lägenhet i 16 år. Nu har han ett barn och två barnbarn.
Ja detta var hans livshistoria, inte alls så märkvärdig faktiskt. Hur påverkades han av andra världskriget då? Jo, som sagt använde man deras hus för att få tillgång till telefonväxeln. Ett annat hus som familjen ägde var fullt av soldater dygnet runt som bara väntade på att tyskarna skulle anfalla. Eftersom byn Gustav växte upp i bara låg ca 3 mil från norska gränsen så var det hela tiden spänt läge. Överallt fanns det också uppsatt ”En svensk tiger” lappar och man blev hela tiden påmind att inte prata om onödiga saker. Han nämner också Per-Albin Hansson och om hur han var omtyckt men ändå sågs som en tyskvän. Nyfiken som hon är kommer hans fru in, min mormor, och vill också vara delaktig. Hon är född 1939 så hon minns inte lika mycket eftersom hon var så lite men har ändå väldigt mycket att berätta. Bland annat får jag reda på att hennes pappa körde lastbil med krigsmaterial i finska vinterkriget på Finnlads sida och att deras familj tagit emot krigsbarn. Hon hämtar en gammal Aladdinask och i den finns brev varsamt sparade. Det är krigsbrev som hennes pappa skickade hem från Finnland. På de breven står det tydligt om den svenska tigern, hon fick heller inte veta var ifrån breven skickades. Efter kriget kunde han säkert berätta men eftersom mormor var så lite var hon inte intresserad av det då.
Jag frågar om förintelsen och båda säger samma sak, de visste ingenting om det. Dock visste man att Hitler ville utrota judarna men ingen kunde tänka sig att han faktiskt skulle genomföra det. Det var först långt efter kriget som det kom fram. Jag frågar också om kalla kriget och om de var oroliga för ett tredje världskrig, svaret var att ingen tog det riktigt på allvar, man var så slut av det andra världskriget så man blev aldrig orolig även om det någon gång hettade till och var när på att utbryta.
Erik Askerblom 9D HT 13
