Idag är min farmor Inger 73 år gammal och bor i Hovsta. När hon var liten bodde hon med sin familj som då var mamma, pappa, bror och syster i ett litet hus i Hardemo församling som ligger i Hallsberg. Pappa arbetade på en bondgård där jobbet var slitsamt och lönerna dåliga och mamma var hemmafru.
Min farmor gick i grundskolan i sju år. Hennes erfarenhet av skolgången var att det i helhet var bra. Relationerna mellan lärare och elever var bra men det hände att lärarna särbehandlade en del elever beroende på deras personlighet. Lärarna var bestämda och deras mål var att det skulle vara ordning och reda på lektionerna. Min farmor berättade om den gången en pojke var olydig och väldigt pratig, då bestraffades han med en örfil från läraren. Detta var väldigt ovanligt men förekom ändå ibland. Bland eleverna pågick det ingen mobbning alls som nu idag är en väldigt stor kontrast. På den tiden umgicks istället alla i klassen tillsammans. Lunchen fick de ta med själva, den bestod då av mackor och en flaska med mjölk. De fick skolböckerna av skolan, så det var inget de behövde lägga pengar på vilket är en likhet med dagens skola. Klasserna var mindre och kunde därför kontrolleras bättre av läraren än hur det är idag. Respekten för lärarna och äldre var även den större förr.
Efter skolan arbetade min farmor under en tid på ett konditori. Senare gick hon även utbildningen för att bli barnsköterska vilket i slutändan inte blev det hon jobbade med.
Min farmors sämsta minne från hennes barndom var när hennes pappa dog år 1946. När hon var fem år kom ambulansen för att hämta han vid deras hus. Han dog av skador från kriget som han deltagit i.
När det gäller giftermål var det inget föräldrarna bestämde utan man fick helt enkelt gifta sig med vem man ville. Relationerna påverkades självklart under krigets gång då det blev jobbigare och svårare att hålla ihop när männen var tvungna att ge sig ut i krig.
Politiken under denna tiden var bra enligt min farmor. De två kändaste politikerna på 50-talet i Sverige var Olof Palme och Tage Erlander. Man hörde mycket om Hitler och förintelselägren på radion. De berättade om Raul Wallenberg och vad han gjorde för att hjälpa judarna i det naziockuperade Ungern. Det kom fler flyktingar till Sverige efter att kriget börjat. De flesta var från Finland men även från övriga Europa.
De växte upp väldigt fattigt i familjen och barnen hade inga riktiga leksaker utan gjorde sina egna av till exempel kottar. De var mestadels utomhus och lekte med klasskamraterna och grannbarnen. Det var bättre mellan grannarna förr då man umgicks mer. I närheten fanns det en bäck där de fiskade med en pinne och lina. Det var väldigt dyrt att handla och de hade därför hemsydda kläder.
De hade inga bilar på den tiden och man tog sig därför fram genom att gå eller cykla. I familjen hade de endast två cyklar och fick därför turas om.
Huset de bodde i var ett väldigt gammalt hus med vedeldning. Min farmors mamma gick därför upp tidigare än barnen för att huset skulle bli någorlunda varmt tills barnen vaknade.
Egna reflektioner
Skillnaderna mellan hur det var när min farmor var ung och idag är stora. I skolan skiljer sig väldigt mycket, bland annat hur vi elever behandlar varandra. Jag tror att lärarna blivit mindre strängare med åren men också att eleverna respekterar lärarna mindre och mindre. Detta skiljer sig beroende på elev och lärare men på det sättet var det bättre förr.
När det gäller hur man umgicks tycker jag att det var bättre då än idag. Man umgicks hela familjen mer och även med andra familjer. Idag styr internet vår vardag och vi träffas mindre och mindre i verkligheten. Grannsämjan var mycket bättre på 50-talet då man idag nästan håller sig helt för sig själva.
Vi är idag väldigt bortskämda om man jämför med hur de hade det förr men ändå klagar vi och ser inte det vi har utan endast det vi inte har.
Josefine Wetterberg 9c
