Ezster B föddes den 4 januari 1932 i Papa, Ungern. Hon är dotter till trävaruhandlaren Zoltan B, född år 1895 och hans hustru Elsa, född polack, år 1901. Hon har en broder, Ernö, född år 1921 och en syster, Adel, född år 1923. Hon gick fyra år i folkskola och ett år i borgarskola. Den 18 maj 1944 blev hon och hennes familj deporterade till Auschwitz i Polen, därifrån till ett arbetsläger i Breslau, senare vidare till koncentrationslägret Gross-Rosen och slutligen till lägret Bergen-Belsen, alla i Tyskland. Det var där hon befann sig när engelskmännen kom dit. Därifrån blev hon överförd till Sverige över Malmö den 7 juli 1945. Efter en tid i Skåne kommer hon till Örebro beredskapssjukhus den 21 augusti 1945, då var hon bara 15 år gammal. Under hösten fick hon gå i en svensk årskurs 5-klass tillsammans med Ulla Birgitta Pålsgård
Ulla berättade följande:
”Jag var 11 år 1945 och gick i femte klass, tror jag. Vi flyttades över till den kommunala mellanskolan på andra sidan. Min fröken hette Ruth Blomqvist. Det var två femte klasser som fick flytta tvärs över gatan… Den 24 maj fyllde jag 11 år. Vi hurrade för att Hitler var död minns jag…
Jag kommer ihåg grinden och vaktmästarbostaden, jag har ett svagt minne av polisen som var en som man skulle akta sig för…
…Jag var ju där vid grinden och hängde och gav dem pajer som mamma lagade och färska bullar. Det var inte så många där, jag och några till… Flickorna, det var Jozca, Rosi och Eszter…
… Jag som 11-åring fick för mig att de skulle gå i min klass, jag travade iväg och frågar folkskoleinspektören, Warne tror jag att han hette, om två av flickorna fick gå i min klass. Han var tydligen också ansvarig för att utrymma skolan. Så tre dagar senare blev jag inkallad till min fröken, en sträng ungmö. – Var har du gjort? De säger att jag ska ta in två elever till! Jag blev förstås livrädd. Men två av flickorna kom till klassen, Rosi och Eszter. Fröken blev särskilt förtjust i Rosi som spexade mycket…
De var tvungna att ha passersedel för att komma ut och andra för att komma in, polisen flörtade med en flicka och då smet jag in. Det var förbjudet. Jag tror att det var Jozca som ville visa hur hon bodde. Det var ganska otäckt. Hon höll mig i handen för hon förstod säkert hur jag skulle reagera. Jag minns att det stod många sängar i skolsalarna och även i korridorerna. Det var en del som bara låg och skrek. Många var nog inte helt friska i huvudet. Jag var bara inne en gång och jag hade nog någon mardröm efteråt. Frisyrerna var stubbade. Rosi hade nästan inget hår, hon var rödhårig och fräknig, långa magra ben. Jag minns att alla tre hade nummer intatuerat. Eszter kom från Ungern och Jozca kom från Jugoslavien tror jag… Kaputt… var vad de sa om sina familjer.
Flickorna uppträde helt normalt. Många av de äldre damerna var magra, skygga, och beteende sig lite annorlunda… Fyra, fem av kvinnorna gifte sig med svenska män och blev kvar i Örebro. Dom såg jag senare på stan någon gång… Jag har funderat mycket på de här flickorna. Jag fick ett brev från Eszter på ungerska, jag fick det översatt, men jag har tyvärr inte kvar det..
Ezster fick möjligheten att välja mellan att flytta till sin farbror, herr A. Schreiber, i England eller till en kusin, Jóse Kornis, i Chile. Hon valde sannolikt att flytta till den barnlösa kusinen i Chile istället för farbrodern i England som redan hade 7 barn att försörja. Den 18 oktober 1946 reste Ezster från Sverige över Bromma, och bosatte sig i Chile hos Jóse Kornis.
Källa: Dossier Statens Utlänningskommission Riksarkivet, Fotografi från Ulla Birgitta Pålsgård.
Av: Andrew Reintz 9E och gustav olsson 9D, vt 2012
