Stigs minnen från 1950-talet – det Kalla kriget

Jag har intervjuat min morfar Stig. Han föddes 1944 i Örebro. Han bodde då med sin mamma, född 1911, sin pappa, född 1902 och sin storebror, född 1942. Hans mamma var hemmafru och hans pappa var byggnadsarbetare. Det var Stigs pappa som försörjde familjen. Det vanligaste jobbet var då industriarbetare säger Stig.

Det var skolplikt och Stig gick i skolan i Örebro helt gratis. Det enda som kostade var slöjden vilket var 4 kr/termin. Min morfar gick på “Karolinska högre allmänna läroverket för gossar” och var tvungen att köpa allt skolmaterial själv. När man gjorde något fel i skolan så berätta Stig att man fick anmärkningar, kvarsittning eller slag av lärarna. Man fick ha egna åsikter och säga vad man ville men var tvungen att lyda föräldrar och lärare. På fritiden lekte Stig mycket kurragömma, spelade kula, åkte skidor eller spelade fotboll. Det fanns inte så mycket leksaker utan man använde sig mest av små bilar, bobb, spark och hemmagjorda leksaker.

Demokratin i Sverige under 1950-talet var i stort sätt som nu förutom motboken som var att man bara fick köpa/dricka en viss mängd sprit i månaden. Man märkte inte av det kalla kriget så mycket enligt Stig mer än att det var svårare att ta sig in i Öststaten. När man däremot fick höra att Kennedy mördats började oron för ett nytt världskrig. Man fick via radion veta att Sovjet sänt ramper till Kuba och att detta kunde leda till att det blev ett kärnvapenkrig mellan Sovjet och USA. Nyheterna fick man främst från radion men även från TV i slutet av 50-talet. Det viktigaste nyheterna enligt Stig var dagsnyheterna från TT därför att det var den enda nyhetskällan för att hans familj skaffade inte TV förens i slutet av 1958. Flyktingarna började komma till Sverige först efter 1956 från Ungern och 1961 från Tyskland då Berlinmuren byggdes.

Till vardags åt man enklare mat som till exempel pannkaka eller köttbullar och potatis och till fest åt man kött. Den vanligaste åldern att gifta sig i var 25 årsåldern. Då fick man fritt bestämma vem man skulle gifta sig med och blev därfrö inte bortgifta. För att komminisera med andra fick Stig antigen skicka brev eller använda telefon och ringa via telefonstationerna. För att ta sig dit man ville så använde man buss eller tåg. Enligt Stig så påverkades inte familjerna så mycket av det kalla kriget mer än att man inte kunde resa till östländerna. Stigs sämsta minne från början av 60-talet var att hans farfar dog. Hans bästa minne från början av 60-talet var när hans familj och två andra familjer åkte buss till Danmark.

I år är Stig 71 år gammal och bor med sin fri Ingrid i ett radhus i Örebro.

Egna reflektioner
Stig har inte påverkats själv så mycket utav kalla kriget mer än lite småsaker. Han berättar däremot hur det var i Sverige under den tiden, att det var lite oroligt en viss period för att ett nytt krig skulle bryta ut men att vardagen ändå flöt på. Han berättar ganska mycket i detaljer hur skolan fungerade, hur fritiden var och hur kommunikationen var. Därför anser jag utifrån vad Stig har berättat att han är en pålitlig källa om vad som hände i Sverige och hur det var att leva i Sverige under kalla kriget.

Ellen Bågenvik 9A, vt 2016