Jag har intervjuat min morfar Tage. Tage föddes den 30:e Juni 1945 i Kräcklinge som ligger i Närke. Hans mamma och pappa var lantbrukare. Han fick därför köra traktor vid 6 års ålder, vilket för övrigt är ett av hans bästa minnen. Att börja skolan, vilket skedde vid 7 års ålder, var en av dem sämre minnena från hans barndom. Skolan var inte nödvändigtvis dålig men den var rätt så tråkig. Man såg dock inte skolan som något hemskt, utan man gick i skolan för att det helt enkelt bara var så. Lärarna slog inte barnen och bestraffning som till exempel kvarsittning var inte möjligt på grund av skolskjuts. Mobbning var inget begrepp som användes och därför var det inget som man tänkte på, men det fanns. Därför var det inte konstigt att ingen reagerade när man retade koreanen som gick på skolan. Sen var det också för att det inte fanns organisationer som motverkar/uppmärksammar mobbning. Bland eleverna så var stämningen tämligen lugn. Man slogs och bråkades då och då men det blev aldrig något större. Man hade alltid undervisning om kristendomen en kvart på morgonen. För övrigt så fick man undervisning i geografi, historia, lite engelska senare i skolgången och så fick man självklart lära sig att räkna. Tage säger även att han sov mycket på lektionerna och att lärarna inte tycktes bry sig om att säga till. Skolan slutade vid 14 års ålder, alltså efter 7 års skolgång och Tage började arbeta direkt efter skolans slut.
Som bonde arbetade man i princip från morgon till kväll (07:00 – 17:00), men på lördagar så arbetade man bara halva dagen. Fritid hade man inte så mycket av överlag men han anser att arbete inte var så stressigt. Vid den här tiden så var socialdemokraterna det absolut största partiet, men hemma hos Tage var det centerpartiet (“bondepartiet”) som var populärast. Det mest impopulära partiet var kommunistpartiet, eftersom det fanns en viss rädsla för kommunismen. Att diskutera politik hemma var vanligt och man märkte kalla kriget genom “ryss-skräcken”. Man såg Amerikanerna som dem goda och Ryssarna var något som man skulle akta sig för. Något som Tage minns extra mycket var den så kallade Ungernrevolten då Ungerska upprorsmän kämpade för ett fritt Ungern. Han minns även Kubakrisen då amerikanerna upptäckte ramper för kärnvapen på Kuba och dem förhandlingar som följde mellan USA och Sovjetunionen.
De vanligaste sätten att få nyheter var genom radio och dagstidningar. När man jämför information som finns nu om händelser under kalla kriget med informationen man fick då av medier så finns det skäl tro att det fanns information som inte kom fram under den tiden. Man kan därför påstå att nyheter var vinklade för att förmedla ett visst budskap. Men man kan även tro att det inte var dem på nyhetsbyråer som vinklade nyheterna, man kan ju fråga sig om de kunde säga vad dem ville. Mest intresserad var man av lokala nyheter, det krävdes något större för att det skulle bli aktuellt för hela landet. På den tiden fick man inte höra om brott och sådant som skett på något annat ställe än där man själv bodde. Andra världskriget låg mycket nära i tid, därför ville man helst glömma mycket av vad som hade hänt och gå vidare. Förintelsen fick inte lika mycket uppmärksamhet som nu eftersom att man dels ville gå vidare och dels för att det fanns dem som gillade nazisterna och inte ville veta/höra om dem krigsbrott som nazisterna stod ansvariga för.
Reflektioner:
Det var intressant att lära sig mer om skolan och skillnaderna mellan då och nu. Till exempel att mobbning knappt uppmärksammades och att läraren inte sa till elever som sov. Det var även intressant att få höra hur medier var då, som att lokala nyheter var det viktigaste till skillnad från nu då man kan höra nyheter om saker långt ifrån hemmet. Tage bidrog kanske inte med mycket historisk fakta men han gav mig en bra inblick hos en vanlig svensk bonde.
Kristoffer Wizell 9A, vt 2016
