Intervju med Kerstin Swärd

Kerstin Swärd föddes 1915 i Kumla. Där bodde hon med sina föräldrar Selma och Wilhelm och sina syskon Majbritt, Barbro och hennes äldre bror Olle. De bodde på en gård i centrala Kumla där hennes pappa jobbade på arbetsförmedlingen och han var även mycket involverad inom kyrkan. Han försörjde alltså familjen på det här sättet. Kerstin började på flickskola i tonåren och fick ta tåg från Kumla station in till Örebro varje dag. Hon var med i kyrkans ungdomsförbund och det var där hon träffade sin blivande man Olof. Han började jobba på järnhandeln i Kumla och startade sedan sin egen järnhandel i Pålsboda som fick namnet Swärds järnhandel. Dit flyttade sedan paret där de gifte sig år 1936, bara några få år innan Andra världskriget bröt ut.

Trots att det var en orolig tid i omvärlden så hade de det ganska bra. De fick sitt första barn Anders före krigets utbrott 1939. (Anders kom senare i livet att bli invald i Riksdagen och jobbade sin sista tid med försvarsfrågor). Även om Sverige inte var med i kriget så kan Kerstin än idag minnas hur de satt framför radion och lyssnade på Hitlers iskalla och hårda röst. Hon föredrog därför att ha radion avstängd på dagarna. Det var hennes man som följde kriget mer ingående. När Norden drogs in i kriget blev Olof inkallad på militärtjänst och hans förband blev placerat i Värmland för att vakta gränserna. Trots att chansen fanns att Hitler skulle komma till Sverige, som var något Kerstin inte ville tänka på, var hon ändå väldigt lugn och inte särskilt orolig för det. Kerstin hade stort tillit för stadsministern Per-Albin Hansson som i radio sa ”Vår beredskap är god”. Så det fanns inte något att oroa sig, hon litade helt enkelt på hans ord. Det var när hon hörde Hitler på radion som hon kände rädsla för att tyskarna skulle komma.

Olof fick ofta resa hem på permission, men väl hemma fick han jobba hårt med järnhandeln då det var dyrt att ha anställd personal i affären. Vardagen för Kerstin var mycket tuff när Olle var i Värmland, hon fick ta hand om barn och laga mat hela dagarna när de 1942 födde sitt andra barn Lars. Ansvaret för Kerstin ökade såklart, men hennes mamma kom från Kumla och hjälpte till en hel del. Tiden gick och hotet mot Norden tilltog och Olof kom hem med historier om hur tyskarna tog sig igenom Sverige. I april 1944 var Olle på tjänstgöring när hans grupp fick post hemifrån. Även Olle fick ett telegram som löd: Idag, 10 april, har Olof och Kerstin Swärd fått en dotter. De döpte henne till Britta, som kom att bli min farmor. Det var förstås en stor lycka för familjen att kriget gick mot sitt slut, så under 1945 kunde Olle vara hemma permanent och sköta sin järnhandel på heltid. Efter kriget flyttade familjen till Kumla där de senare fick ett barn till och efterkriget blev en ljus tid för dem då järnhandeln gick bra.

På grund av kriget stoppades mycket handel mellan länder så att man fick börja ransonera mat med hjälp av ransoneringskort. T.ex. fick man inte köpa hur mycket kaffe de ville, vilket var en av Kerstins största besvikelser. Men barnfamiljer hade det ändå generellt bättre än andra, då de prioriterades i första hand. På jul fick man hem t.ex. socker och även ljus som man kunde tända under julhelgen. Så Kerstin uppfattade inte Sverige som ett fattigt och över huvud taget drabbat land av kriget. Många familjer märkte av krigets konsekvenser genom att många finska flyktingbarn fick flytta in hos dem, men Kerstin minns även att de öppnade skolorna för flyktingbarn från bl.a. Estland. Koncentrationslägren blev för första gången kända 1944 för allmänheten i Sverige och Kerstin minns att Bernadotte blev en hjälte för sina ”vita bussar” som räddade tusentals fångar från koncentrationsläger i Europa.

Egna reflektioner

Utifrån min intervju med Kerstin har jag svårt att förstå hur en person som Hitler kunde få sådan makt och påverka hela den tyska befolkningen på det sättet han gjorde. Det faktum att han till och med kunde påverka omvärlden så mycket med sin propaganda så att faktiskt många svenskar även blev nazister är helt galet. Han nådde ända till Sverige via radio och satte skräck i så många människor bara genom sin iskalla och hänsynslösa ton på rösten.

Idag bor Kerstin fortfarande själv i en lägenhet i Kumla, hon fyller 100år i september detta år. Jag kan inte märka på henne att Andra Världskriget skulle kunnat ha påverkat henne hur hon har blivit som person. Men kanske inser hon hur lyckligt lottad hon varit att Sverige kunde hålla sig utanför kriget och på så sätt få leva ett normalt liv jämfört med människor i andra länder.

Av: Madeleine Sonnerstedt 9A, Vt 15