Reijo Paananen är 75 år gammal, idag bor han i en liten villa i Glanshammar utanför Örebro. Reijo föddes i Finland i Staden Oleborg 1939 men flyttade till Sverige 1971. I Finland bodde han med sin familj som bestod av mamma Elsa, pappa Otto, Syster Eila och hans bror Esko. Reijos bästa minne från när han var ung var när hans pappa Otto skaffade den första bilen i byn, Reijo berättar att detta kändes väldigt häftigt då det var då väldigt ovanligt på den tiden. Familjen bodde på en stor gård och hade ganska mycket pengar i förhållande till många andra. Det fanns både telefon och TV i huset vilket också var de ända i hela byn. Varje gång nån i byn ville göra ett samtal var det dit man gick eller om man ville se ett program på TV. Deras ekonomi berodde på att pappan Otto jobbade mycket åt kommunen och var förtroende man i tingsrätten, han var därför lite av en kändis i byn och alla visste vem han var. Förutom pappans jobb var familjen också lantbrukare och sålde mycket av sina varor för att tjäna pengar. På den tiden var lantbrukare väldigt vanligt men det fanns också en stor pappers industri i området som många i byn jobbade på. Lönen på industrin låg på mellan tusen och tvåtusen kronor i månaden säger Reijo.
Reijos Pappa Otto föddes i Wyoming i USA år 1900. Hans föräldrar Matti och Wilhelmina hade nyligen flyttat till USA eftersom det var väldigt dåligt med jobb i Finland. Matti fick jobb som gruvarbetare och Wilhelmina som kock. 1910 hade de tjänat tillräckligt mycket pengar så de flyttade de tillbaks till Finland och köpte en stor gård med ett hus som de sedan rustade upp. Detta var det huset Reijo växte upp och idag ägs det av hans brors dotter.
När Reijo föddes 1939 började också det finska vinter kriget. Då var Otto 39 år och var tvungen att delta. Men eftersom han var 39 år behövde han aldrig stå längst fram mot fronten och jobbade istället med att ta emot de skadade, detta kan ha vart en stor anledning till att han överlevde. Reijo var alltså bara ett år när hans pappa var ute i kriget och visste därför ingenting om vad som pågick. Men senare fick han veta av andra som berättade för honom vad som hade hänt. Han fick veta att många i byn trodde att det redan var kört med att Finland skulle få ha kvar sin självständighet och att Ryssland skulle ta över hela Finland. Ryssland hade ju trots allt helt överlägsna arméer jämfört med lilla Finland. Men vissa förstod också de fördelar som Finland hade. T.ex. hur ovana Ryssarna var vid det finska klimatet, därför fanns det ändå några som hade hopp om att de skulle klara sig. I byn märktes kriget av att det var väldigt tomt, alla som kunde slåss skulle delta vilket gjorde att det bara var barn, kvinnor och gamlingar som fanns kvar i byn under kriget. Dessutom var många väldigt oroliga över sina anhöriga och stannade ofta hemma istället för att vara ute.
Egna reflektioner
Jag tyckte att det var väldigt kul att intervjua min morfar. Det blev mycket roligare att höra det av någon som faktiskt varit där på riktigt. När jag intervjuade honom tänkte jag på hur mycket tekniken har utvecklats under hans livstid. Det måste kännas konstigt för honom som växte upp med bara en telefon i hela byn jämfört med det som finns idag. Jag tänkte också på hur svårt det måste ha varit att leva under kriget. Det var väldigt svårt att få tag på mat och man visste ingenting om vad som skulle hända. Kanske var det just ens eget område som skulle bli bombat härnäst. Men min morfar hade nästan inga minnen av detta och tyckte därför inte att kriget var en så stor grej. Jag tyckte i alla fall att min morfar berättade mycket intressanta saker och jag tyckte att det var väldigt lätt att intervjua honom eftersom han gav mycket bra svar.
Hannes Rydell 9D vt 15
