År 1932 föddes min gammelmormor Barbro i Bångbro som ligger vid Kopparberg. Hon bodde med sin mamma ,pappa och hennes bror som var fyra år yngre än henne. Hennes pappa jobbade på elverket i Bångbro och hennes mamma var först hemmafru, vilket var vanligt på den tiden. Tio år senare flyttade familjen till Skåne och då började hennes mamma jobba som kokerska.
Gammelmormor tyckte mycket om att åka skidor och därav hennes bästa minne att vara med i skidtävlingar där hon oftast kom etta eller tvåa. Hon var med i sin första skidtävling när hon var nio år gammal. Hennes sämsta minne var att man alltid var rädd för att Sverige skulle gå med i kriget. De var väldigt rädda för Hitler som de hade hört var hemsk, men de var även rädda för Ryssen. Man var tvungen att mörklägga på kvällen med rullgardiner för att flygplan inte skulle se ljuset inifrån när de åkte förbi. Hon var bara sju år gammal när kriget började. Hon berättade att man använde sig av ransoneringskuponger för att handla mat, kläder, skor och så vidare. De var snålt tilltagna och det var ganska knapert att leva. Man hade inte heller mycket pengar på den här tiden. Gammelmormor fick sitt första jobb på Konsum när hon var 16 år, då tjänade hon 163 kr i månaden.
Hur var det i hushållet då? Jo de hade inget vatten eller avlopp utan de fick gå till granngårdens brunn och hämta vatten i hinkar. De gick på dass ute på gården. Tv hade man oftast inte. Så hennes familj lyssnade på en radio där de fick reda på nyheterna som var mycket viktiga på den tiden. Hon berättade att hon och hennes bror var tvungna att sitta helt tysta när nyheterna kom upp på radion. Man ville ju få reda på allt om kriget. De hade inte heller en telefon till en början utan den kom när hon var lite äldre. Eftersom hennes mamma var hemmafru lagade hon maten. På vardagar åt man vanlig vardagsmat som makaroner och falukorv eller köttbullar med potatis. På söndagar var det mer festlig mat och då var det oftast stek, kalops pepparotskött eller dillkött. Man kunde även få en liten efterrätt t.ex. kräm eller ris ala malta. Tallrikarna var mindre och man åt mindre mängd mat.
Det hon talade mest om var skolan där hon hade en lärarinna som hon tyckte var jättebra. Skolan var mycket annorlunda. Man kunde gå runt i klassrummet och hjälpa varandra om man smög och viskade. De satt alltid två och två vid sina bänkar. Om man fnissade till under en lektion fick man som straff ställa sig upp bredvid sin bänk resten av lektionen. Om man gjorde något värre så kunde man få gå ut från lektionen och stå i korridoren istället. Man hade mycket mer respekt för lärarna och skolan överlag när gammelmormor var barn. Hon hörde aldrig talas om att någon skolkade, inte heller att någon blev mobbad. Man behövde inte sjukanmäla sig utan om man var sjuk så fick man säga det när man kom tillbaka. Om man inte lyssnade på vad läraren sa under en genomgång gick denne fram till eleven och luggade den lite i örat.
När gammelmormor blev vuxen och började rösta hade hon en speciell partiledare som hon tyckte väldigt mycket om. Han hette Tage Erlander och var socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister. Hon tyckte även om finansministern som hette Gunnar Sträng.Moderaterna hörde hon aldrig talas om utan det var bara socialdemokraterna som gällde. Kommunismen var man rädd för.
Egna reflektioner
Jag pratade om en massa mer med Gammelmormor men får inte plats med det. Jag tyckte att det var intressant att få reda på det var att leva under kriget och vad man gjorde.Hur som helst var det ett intressant samtal vi hade där jag lärde mig mycket som jag inte hade hört talas om tidigare.
Adam Lindberg 9D vt 15
