Per-Olov föddes i december 1938. Han växte upp i ett område i Stockholm som heter Fredhäll och där bodde han tillsammans med sina två syskon och föräldrar. Uppväxten var en svår och orolig tid och han säger att han aldrig vill att hans barn eller barnbarn ska få uppleva nått liknande. Hans pappa arbetade som polis och hans mamma var hemma. Han minns att när han var liten gick man ofta till en stor lekpark i området där han bodde, där fanns mycket leksaker och det fanns kommunala lektanter som lekte med barnen. på somrarna fanns en plaskdamm man kunde bada i och när han sen blev äldre spelade man pingis och brännboll.
Per-Olov var väldigt liten när kriget var igång så några tydliga minnen är svårt att få fram, dock minns han en sak som inte var så rolig. Han och några av hans vänner var och lekte i parken när flyglarmet började tjuta, han sprang grinandes hem till sin mamma då han blivit väldigt rädd. Det han inte visste var att det bara var övning men det hade hänt att ett ryskt bombplan flugit vilse och släppt bomber över Stockholm. Under kriget var det ransonering på kol,och mycket annat. Man fick bara bada en gång i veckan och ville man köpa något så använde man sej av ransoneringskort. Även om man bara var tilldelad en viss mängd ransoneringskort var det folk som bytte med varandra. Vissa bytte kort emot sprit kort. Och dom som hade släktingar som var bönder fick mer potatis,morötter ägg osv utav dom. Det här kallades för svarta marknaden och den var inte bra. Man hade ransonering på varorna för att handelsfartyg kunde inte passera då ubåtar sänkte dom, men ibland kom det banan båtar och då blev alla barnfamiljer glada då dom var dom ända som fick bananer.
Under kriget var dom flesta män inkallade till militären, men Per-Olovs pappa slapp det då han var polis. Det påverkade antagligen kvinnorna att männen var borta då dom inte fick veta vart männen var någonstans. 1945 började Per-Olov i skolan. Man var runt 25 elever i klassen så det är ingen skillnad från idag. I småskolan var relationen mellan elever och lärare bra, i klassrummet så hade man sin egna bänk man satt vid och läraren stod eller satt framme vid katedern. Han upplevde inte att folk skolkade och mobbning fanns men inte alls på den plan som i dagens samhälle, om en person mobbade en annan var det raka vägen upp till rektorn där man fick en ordentlig utskällning och efter det så var det slut. Man respekterade dom vuxna och gjorde det dom sa.
Man visste inget om förintelselägren förrän kriget var över, då skrevs det om dem vita bussarna. Men han visste inget om det då han bara var ett litet barn. Men när flyktingarna sen kom till Sverige så tog man emot dom mer vänligt än vad dom görs idag.
Egna reflektioner
Så som Per-Olov berättar det låter det som att han hade en rätt bra uppväxt. Man gick i skolan,fick mat och hade kompisar. Det som skiljer då ifrån nu är väl att vi barn idag har det bättre gällande pengar, och saker vi vill ha. Per-olov berättade att kläder stickade man själv och sydde själv och det var bara när man behövde det. Nu får ungdomar vecko pengar och månadspengar och har tillgång till så mycket dom kan köpa flera onödiga saker dom inte behöver och på den tiden då Per-Olov mindre var man nog mer tacksam för vad man hade och fick.
Lina Mattsson 9C 12/2-15
