Margareta Bergdahl föddes i centrala Örebro 1938. Hon är idag 77 år och bor tillsammans med sin man Jens. Hennes pappa arbetade som lagerförman på ett tidningsförlag och hennes mamma var hemma med barnen. Margareta växte upp med en tvillingbror och en fyra år äldre storasyster. Eftersom hon bara var ett år vid krigsutbrottet så har hon inte så många minnen från den tiden, men något hon minns är att hon var livrädd för flygplan då hon trodde att alla flyg var bombplan. Hon minns också när hennes pappa blev ivägskickad för att försvara Sverige ifall vi skulle bli angripna.
När Margareta var liten följde hon ibland med sin storasyster till Engelbrektsskolan där systern gick eftersom hon tyckte att det var roligt där. Vid den här tiden var kriget i full gång och många flyktingar kom till Sverige – och en del hamnade på Engelbrektsskolan som då även fungerade som flyktingmottagning. Hon började själv på samma skola några år senare och hon beskriver hur skolan var sträng på den tiden. Flickor och pojkar fick inte gå tillsammans, man var tvungen att räcka upp handen och ställa sig upp när man skulle svara på en fråga, och även niga om man var flicka, och man skulle benämna läraren med fröken eller magister och dennes efternamn. Skolkning förekom inte vad Margareta minns och läromedel var det ingen brist på trots kriget.
Det man främst märkte av kriget på enligt Margareta var matransoneringen. Det fanns inga restriktioner om att man inte fick gå ut eller liknande utan det största problemet var att det var bristfälligt med mat eftersom vi knappt importerade eller exporterade någonting under kriget. För vissa gick det bättre och för vissa blev det knapert men eftersom matkuponger inte var stämplade med namn kunde man byta varor man inte behövde mot sådant man behövde mer. Bodde man på landet hade man det ofta bättre eftersom man då hade sitt eget jordbruk och sina egna djur. Folk som bodde på landet kunde därför ofta tjäna pengar på att sälja varor till stadsborna genom så kallad svart handel. Margareta hade en faster som emigrerade till USA och skickade därifrån paket med bland annat fina kläder, dadlar m.m. Hon minns även när hon åt en banan för första gången i sitt liv efter kriget.
Kända politiker under andra världskriget var bland andra statsminister Per Albin Hansson och finansminister Ernst Wigforss, båda socialdemokrater. Sveriges kung vid den här tiden, Gustav V, var den sista kungen att ha öppen politisk makt och han är känd för ett antal diplomatiska handlingar. Bland annat försökte han redan år 1933 få Hitler att minska förföljelserna mot judar och 1944 bad han Ungerns statschef att han skulle rädda de ungerska judarna. Enligt Margareta kände alla till Sveriges riksdags beslut om att fortsätta sälja järnmalm till Tyskland och att tyskarna fick åka genom Sverige och man gillade det inte men ingen ville ju ha krig så därför höll man tyst. Yttrandefrihet rådde dock i stort sett fortfarande i landet, förutom att tidningar inte fick skriva precis vad de ville. Brev som skickades till och från utlandet kontrollerades dessutom.
Margareta visste ingenting om de tyska koncentrationslägrena och utrotningen av judarna på den här tiden och det tror hon inte att någon annan gjorde heller, utan det kom fram i efterhand. Flyktingar märkte man ju som sagt däremot eftersom det kom så många till Sverige. Hon nämner Folke Bernadotte, som var en svensk arméofficer och rödakorsledare som genom diplomatiska samtal med Heinrich Himmler och tillsammans med Röda Korset lyckades rädda 20 000 människor från koncentrationsläger och gaskammare. Dessa transporterades till Sverige i de välkända vita bussarna.
När jag frågar om Margareta tror att det skulle kunna bli ett tredje världskrig verkar hon inte särskilt skeptisk. Hon tror att det skulle kunna hända med tanke på hur oroligt det är nu, men inte på samma sätt som de senaste krigen. Det skulle troligen användas mer kärnvapen, drönare och inte så mycket arméer bestående av människor, tror hon. Det gäller att det inte blir för mycket konflikter mellan Ryssland och USA. Hon tror heller inte att det är omöjligt att någon som Hitler skulle kunna ta makten igen. Hon hänvisar till ledarna i arabvärlden och örebroarna som åker dit för att strida med IS vilket visar att människor fortfarande kan bli lika indoktrinerade och hjärntvättade nu som de kunde för 75 år sedan.
Egna reflektioner
Margareta beskriver tiden kring kriget så som jag tror att de flesta svenskar i hennes ålder skulle beskriva det. Hon hade inte mycket kontakt med själva kriget och hon var dessutom väldigt ung så om man vill få en bättre och djupare förståelse för hur det är att leva i krig är hon kanske inte den bästa källan. Annars tycker jag att människor är bra historiska källor som ger en bättre förståelse än om man t.ex läser en bok, eftersom det då är självupplevt. Men alla, speciellt när det gäller en tidsperiod som är så pass långt bak i tiden, kan förstås minnas fel.
Hon gör mig även lite förvånad då hon utan att tveka säger att hon tror att det skulle kunna bli ett tredje världskrig och att någon som Hitler skulle kunna ta makten igen, då jag som de flesta ungdomar i Sverige idag, känner att krig, diktatur och sådant är väldigt långt borta, och något som håller på att minska i världen. Även om det inte alls är länge sedan, känns världskrigen väldigt avlägsna och för någon som aldrig upplevt det, mindre troligt att det skulle upprepas. Vi borde ju trots allt lärt oss något vid det här laget. Men när en äldre, erfaren människa säger så börjar man tänka. Kanske är det redan på väg att hända.
Emilia Jakobsson
Klass 9D, VT15
