Berit föddes 16 oktober 1936 i Östansjö. Hon har en yngre bror och en yngre syster. Hennes mamma jobbade i köket i Kävestaskolan. Och hennes pappa var lantbrukare. Hennes bästa minne är när hennes bror föddes. Hennes sämsta minne är när dom blev väckta mitt i natten av några svenska soldater som hämtade hennes pappa som skulle tjänstgöra som vakt på tågstationen i Hallsberg. Familjen försörjde sig genom mammans jobb på Kävestaskolan och att sälja mjölk, sädesslag och trä från gården. I skolan var man tvungen att ha med egen mat från hemmet. Stämningen mellan elever och lärare var bra. Skolk var inte vanligt och man slogs bara vid några tillfällen under skoltid.
När kriget började så ville man inte inte skaffa barn för man var rädd att det skulle hända dom något t.ex att om Sverige blir invaderat så kan nån komma och ta barnet ifrån en. I skolan hade man gått igenom vad man skulle göra om kriget kom till Sverige, man skulle gömma sig någonstans i skolan.
På 50-talet så var relationen mellan bönderna och regeringen inte så bra. Bönderna höll inte med vad politikerna hade att säga. Detta fick bönderna att anses som rebelliska. Berit och hennes familj visste inget om förintelsen innan 50-talet. Dom fick reda på det då det kom flyktingar från Tyskland till Hallsberg och Östansjö. Flyktingarna var Polska. Mest kvinnor runt 20 års åldern. Dom som hade kommit blev omhändertagna av Röda Korsets sjukpersonal från Vretstorp.
När man var barn på den tiden så lekte man på som vanligt med sina kompisar och försökte leva ett så normalt liv som möjligt. Man klädde sig i Klänning och Kostym. På 50-talet så fick man nyheterna via radio och tidningar. Man håll kontakten genom att skriva brev till varandra. Man tog sig dit man skulle genom att gå, cykla eller åka tåg.
Lucas 9A
