Jag har intervjuat min morfar Arne Särnholm som bor i ett radhus i Lindesberg. Arne är född den 25 juli 1944 på ett sjukhus i Örebro. När han föddes bodde han lite utanför Örebro. Familjen flyttade runt på olika bondgårdar för att hans pappa var bonddräng. Hans familj bestod av Mamma Edit som var hemmafru, pappa Hugo som var först bonddräng men som senare köpte egen gård och blev bonde. Han hade fem äldre syskon och det var stor åldersskillnad mellan syskonen. När Arne var 5-6 år köpte Hugo, hans pappa, en bondgård i Finnåker. De hade djur, åkermark och skog. Arne fick redan i unga år hjälpa till på bondgården med olika sysslor. Det var en självklarhet att barnen skulle hjälpa föräldrarna att driva gården.
Arne kommer inte ihåg vad som hände på fritiden från de yngre åren men han vet att han spelade fotboll, fiskade, åkte skridskor, åkte skidor och så gillade han att göra bus. Ett av busen de genomförde var att spela hartsfiol på fönsterbläcken som drev grannarna till vansinne. Arne kommer ihåg att man lämnade kuponger för de livsmedel de inte kunde tillverka själva. Eftersom de var bönder så tillverkade de mycket själva. Under denna tid var det också bensinkris så man fick bara åka bil olika helger beroende på registrering-snummret men på vardagar var det fritt fram. Han hade ingen aning om svarta börsen för att han trodde att det var mer av en storstads grej. De flesta hade tunga jobb såsom skogshuggare och bönder och därför åt man mycket fibrer, fett och kolhydrater för att klara sig. Det man tillexempel åt var potatis, sill, fläsk, köttbullar och annan husmanskost som han sa det. En gång i veckan kom det en lastbil med svagdricka, typ som läsk, som han fick någon gång ibland.
Arne gick i något som kallades b2-skola och alla åldrar gick i samma klass år 1-7. Han gick i skolan alla dagar utom söndag. Han tycker lärarinnan var bra men man hade mycket respekt för henne. De vågade inte säga vad de ville. Om han inte skötte sig fick man slag på fingrarna eller blev dragen i örat. Han hade också betyg ända från första klass till sjuan. Skolk var inte vanligt utan alla var nästan där hela tiden. För att ta sig till skolan cyklade han eller gick och på vintern så åkte han skidor genom skogen till skolan. Han tyckte att det gick snabbare på vintern eftersom man kunde ta genvägar genom skogen som man inte kunde ta när man cyklade. I skolan fick han ingen lunch så han fick ta med sig matsäck. Matsäcken bestod ofta av två limpor med korv på. Efter skolan så spelade han fotboll eller fiskade på sommaren. På vintern skottade man upp en bandyplan på sjön och spelade, han fick klara sig själv så man fick lära sig allt själv. Han lekte mycket med luftgevär och sköt nästan allt. Han råkade till och med skjuta en pärluggla. När han blev tillräckligt gammal började han köra traktor. Efter skolan när han var i 15 års ålder fick Arne sin första anställning och det var som skogshuggare. När han var 18 år han började köra mjölkbil. Arnes pappa köpte aldrig någon bil utan han åkte häst och vagn hela tiden eller så blev han skjutsad av en av Arnes bröder.
Det enda parti Arne kommer ihåg var bondepartiet eller som det nu heter centerpartiet. Ingen i hans familj var speciellt insatt i politiken. Det var inget prat om nazisterna eller förintelsen för att han var väl alldeles för liten för att förstå. När tv kom ut lyckades Arne tjata till sig en och de var först i hela byn att ha en så de fick ofta besök. Andra uppfinningar som kom ut som de använde var mjölkmaskin och vevtelefon. Med vevtelefonen brukade Arne busringa och retas med telefonflickorna. De hade inget vatten i huset så de fick pumpa vatten ur brunnen. Inga element fanns i huset det var att elda med vedspis som värmde huset. Familjen köpte ett kylskåp ganska sent vad han kommer ihåg, de hade ingen tvättmaskin utan de handtvättade. De tvättade bara två gånger om året en gång på våren och en på hösten. Man konserverade maten och man vakuumpackade glasburkar. De hade ingen toalett så han fick gå på utedass eftersom inget annat fanns.
Han hörde av kalla kriget på radion och så stod de i tidningarna men han var ung så han tänkte inte på det. De flesta kallade kommunisterna för svartfötter. När Arne senare gjorde lumpen skrek de hela tiden ryssen kommer men ingen tog det seriöst.
Under tiden jag skrivit den här texten har min morfar tyvärr avlidit. Det var ändå skönt att få ha den här pratstunden med honom fast det har varit tungt att skriva om det. Jag ser den här texten lite som ett sista avslut.
Egna reflektioner
Det Arne berättar låter som om han levde i en helt annan värld den är helt olik från idag. Man jobbade bara med kroppen då men idag går allt på motor och går automatiskt. Jag tycker också att det är lite konstigt att han hade ett så tungt jobb som skogshuggning i min ålder medans man själv knappt får arbeta med någonting.
Jag tycker också det var intressant att få veta hur det var för honom att växa upp och verkligen sitta ner och prata med honom innan han gick bort. Jag uppskattar den här intervjun väldigt mycket och den var väldigt nyttig för mig nu i efterhand.
Linus Oskarsson 9A, vt 2016
