Jag har intervjuat Lola Tibblin som är min mormor och är född 1943 i Örebro. Dom var 6 syskon i familjen varav hon var den äldsta. Eftersom familjen var stor så var det mycket att ta hand om, så hennes mor var hemmafru och hennes far jobbade på ett järnbruk. Lola säger att hon tror det var ett mycket hårt arbete och att det säkert var jättedålig lön.
Eftersom hennes mor var hemmafru och dom var en stor familj så var de fattiga och hade det svårt med mat. Hennes far hade alkoholproblem också och drack upp det mesta av pengarna han fick i lön. Hon berättar att ett tag var de så fattiga och hungriga att de fick gå ut på ett gärde där de bodde för att leta potatis att äta, vilket är hennes sämsta minne från barndomen.
Hennes bästa minne däremot är när hon fick ett nytt syskon, mest för att hon var äldst och fick därför ta hand om småsyskonen och det tyckte hon var jättekul. I deras familj hade de inga leksaker så de fick sysselsätta sig med att klättra i träd och bygga kojor, ibland försökte de även fånga råttor att ha som husdjur säger hon skrattandes. En gång fick hon leksaker av sin faster i födelsedagspresent men de hade hennes bror sönder.
Hon började skolan när hon var 7 år. Hon fickflytta runt väldigt mycket eftersom att fadernförlorade jobb på jobb och då flyttade de helt enkelt och fick därför byta skola många gånger. Hon tyckte det jobbigaste med att byta skola var att flytta ifrån sina kompisar.
Hon tycker hennes lärare har varit snälla, och har aldrig blivit bestraffad men det var andra som skötte sig dåligt som blev bestraffade med att bland annat slå en linjal på fingrarna eller stå i skamvrån. När hon började fjärde klassbörjade man få mat i skolan, och innan fick man ta med sig mjölk och en smörgås hemifrån. Hon slutade skolan när hon var 14 år och bodde hemma i två år för att ta hand om sina 5 småsyskon helt ensam.
Hon har bara ett minne ifrån kriget och det är ransoneringen, men hon kommer inte ihåg hur gammal hon var utan bara att hennes mor hade ransoneringskuponger och att det fanns dåligt med mat. Man visste ingenting om vad som hände i Tyskland eller i kriget och det var inget som hennes familj någonsin pratade om.
Reflektioner
Mina tankar är att jag tycker att det verkar som Lola som säkert många andra på den tiden, hade det svårt, eftersom många var fattiga. Det får mig att tänka på hur bra vi har det i Sverige idag till skillnad mot förr när många var fattiga och hade hårda och tuffa jobb till skillnad mot idag som många sitter på ett kontor hela dagarna istället för att stå och skyffla järnmalm i hettan av en ugn på ett järnbruk. Jag reagerade också på att manknappt inte visste något om kriget här i Sverige vilket jag tyckte var konstigt eftersom det är enganska stor grej.
Albin 9C
