Bosse föddes 1946 i Värmland Dalby. Även där brevid fanns en sjukstuga. Hans mamma födde Bosse innan äktenskap med pappa bror. Men sedan gifta hon sig med john och då fick han en halvbror Kjell. Hans styvpappa John var en skogsarbetare och sedan fabriksarbete. Hildur var först städerska och sedan också blev hon fabriksarbetare. Det vanligaste jobben på den tiden var skogsarbete eller fabriksarbete.
Bosse växte upp i Sysslebäck med 9 årig grundskola och sedan gick han på gymnasiet i Torsby. På den tiden var det inga svarta i skolan men zigenarna kom på den tiden så man kränkte mycket dom på olika sätt. På den tiden fattade hans föräldrar att det var krig för de var vid norska gränsen. Norge blev taget av hitler och därför åkte många svenskar till gränsen för att vara redo om tyskarna skulle vilja ha Sverige. Då så brukade även barn gå över gränsen och leka med andra vilket var ytterst farligt. De flesta männen åkte och lade sig vid gränsen även styvpappa John och hans bror. Dom som åkte fick däremot inte mycket betalt alls utan det var bara tjänst att åka. Därför levde de som var kvar hemma inte så bra och så levde dom bara på kuponger nästan.
Hur dom hörde nyheter på den tiden om flyktingar och sånt var inte vanligt utan man märkte mer att norska människor flydde över. Sedan på senare tid efter kriget så kände man av att kriget varit eftersom man åkte över till Norge och handla för vissa saker var billigare. Bosse har även sätt och då jämfört med Sverige att det faktiskt varit krig i Norge. I Sverige gick industrin väldigt bra efter kriget eftersom de flesta andra länderna var färdig bombade så de behövde flera saker som Sverige sålde. Bosse tyckte kriget var väldigt onödigt och förde bara konsekvenser för alla. Men hur vissa blev behandlade på den tiden i kriget blir folk fortfarande idag. Tex zigenare blir hatade på, judar och svarta nu med. Samhället spårar ur och diskriminering skulle förekomma oavsett om kriget kom eller inte.
Genom att ha intervjuat Bosse om han och hur hans familj har haft det har jag fått veta hur man hade det på det stället. Jag har lärt mig bara mycket i helhet annars men nu har jag fått chansen att få reda på hur en egen familj upplevt kriget. Jag har lärt mig väldigt mycket genom den här metoden, har insett hur viktigt det är att man lär elever allt om kriget för att det inte ska hända igen. Det är sjukt hur någon kan gö såhär till Europa folket och judarna och det viktigaste av allt är att man ska fortsätta lära folket om andra världs kriget så det absolut aldrig händer igen.
Sabina Begic, 9A vt 15
