…”Wir Haben keine Judenfrage!” (Vi har inget judeproblem) hade Finlands statsminister Johan Wilhelm Rangell förklarat för SS Reichsführer Heinrich Himmler inför mötet med Mannerheim i augusti 1942. Marskalken slapp därmed en makaber diskussion där det givna svaret hade blivit ett absolut nej. Före mötet med Mannerheim hade Gestapochefen försett sig med en komplett namnförteckning över samtliga medlemmar i Finlands judiska församlingar, sammanställd av den nazianstuckne polismästaren Arno Anthoni…
…För finska arméns judar blev det ofta svårt att på nära håll smälta det tyska vapenbroderskapet fastän samarbetet alltid skedde under korrekta former. Vid ett flertal tillfällen ville tyskarna föreslå Järnkorset till judar och fattade aldrig varför utmärkelsen för visad tapperhet avslogs. Till dem som i förväg avsade sig det blodbesudlade Järnkorset hörde ett antal militärläkare med majors rang, vilka utan urskillning skötte tyska och finska sårade.
En av dem som tackade nej till Järnkorset var sanitetskaptenen Leo Skurnik som vid Kiestinki lyckades rädda ett fältlasarett med tyska och finska sårade ut ur ett kringränt avsnitt där man var utsatt för våldsam artillerield. Den musikaliskt lyhörde Skurnik hade uppfattat en regelmässig periodicitet i den ryska eldkoncentrationen och exakt på minuten räknat ut hur lång tid som behövdes för en skyndsam transport över den öppna terräng där man var helt blottställd. Uppehållet då ryssarna laddade om räckte för att sätta lasarettet i säkerhet men en sårad tysk blev liggande på det öppna fältet. Fastän den mördande artillerielden återupptogs hade Skurnik utan betänkande rusat ut och hämtat tysken utan att reflektera över att han vågat vad ingen av hans män vågat – eller som han inte velat beordra någon annan att göra. Hans gode vän och överordnade general Siilasvuo som i Lappland var underställd den tyska armékårens överkommando var ingen tyskvän. Utan att nämna att Skurnik var jude lät han ärendet med utmärkelsen gå så långt att han till tyskarna kunde förmedla Skurniks svar: ”Jag torkar mig i röven med ert Järnkors”. Skymfen skedde på Skurniks uttryckliga begäran och innebar självfallet vissa risker, men Siilasvuo trotsade envist sina överordnade genom att vägra utlämna sin bäste läkare till militär bestraffning. Generalen utmanade dessutom den tyska generalstaben genom att presentera den judiske kompanichefen kapten Salomon Klass som utmärkt sig som en av de främsta under Vinterkrigets ryktbara förintelseslag vid Suomussalmi. Tyskarna berömde kapten Klass för hans perfekta tyska, vilket han för de häpna nazisterna förklarade med att jiddisch ju tillhör den germanska språkfamiljen…
(Källa: Jan Sederholm, DN)
En av de sårade finska soldater som kom till Sverige för vård under kriget var den finske-judiske mannen Hirsch-L-R. I Örebro träffade han den judiska flyktingen Genia.
Tanja H berättar: ”Där är min mamma!… Det är hon, jag är helt säker!” (Tanja hittar sin mamma Genia H (1924-1971) på fotografiet nedan. Genia och hennes syster Hanna kom båda till beredskapssjukhuset i Örebro.)
Genia berättade nästan inget alls om tiden i nazistisk fångenskap eller om familjen före kriget för Tanja. Hon ska ha en gång ha blivit biten av en hund i ett av lägren när hon skulle ta en bit bröd. Genia hade ofta mardrömmar, depressioner och mycket dåligt samvete över att just hon överlevt.
Genias judiska familj kom från en liten stad söder om Krakow. Hon blev befriad i Bergen-Belsen och kom sedan över Malmö till Sverige och var sedan en tid i Lund innan hon kom till Örebro i augusti 1945.
I Örebro träffar Hirsch Genia och de gifte sig 1947 och blev kvar i Örebro. Mostern Hanna emigrerade i slutet av 1940-talet till USA.
