Katarina är idag 79 år gammal och bor i Askersund. Hon föddes alltså 1937 i Stockholm. Där växte hon upp i en våning på Karlavägen med mamma, pappa och sex syskon. Mamma var utbildad gymnastikdirektör och pappa var vice vd på Elektrolux.
Katarina minns inte så mycket ifrån krigstiden eftersom hon var så liten, men hon har förstått att hennes familj var priviligerade jämfört med många andra, men den påverkades såklart av kriget. Bland annat tvingades de flytta. Hon och hennes syskon fick bo hos mormor under en period för att det var oroligt i stan. Som många familjer höll man ihop när det hände farliga saker runtomkring och man var beroende av varandra. Katarina och hennes familj märkte inte av andra världskriget så mycket men de hängde upp skynken för fönstrena, flygplan flög ofta över stan, det fanns inga gatljus och ibland kunde man höra sirener.
Hon berättade även att under andra världskriget fick man nyheter genom radio och posten som kom tre gånger per dag. Katarina sa att det man fick höra inte alltid var sant och jämför det med vad den person som startade Sverigedemokraterna sa. Den person sa att förintelsen inte har ägt rum och att allt om förilntelsen bara var falsk propaganda. Det var endast ett fåtal som visste om förintelsen och många trodde att det inte var sant. Många i Sverige tog avstånd från judar, det gjorde även Katarinas familj.
Under andra världskriget började människorna kämpa för sina arbetsrättsliga villkor och fackföreningsrörelserna började växa sig starka. Katarina upplevde att man fick säga vad man ville men däremot inte skriva vad man ville eftersom det var censur.
Många flyktingar från Estland kom till Sverige under kriget, precis som det kom många finska barn till Sverige under finska vinterkriget.
I intervjun framkom det att i skolan var det väldigt strängt, tjejerna var tvungna att niga, man fick aldrig säga något om man inte var tillfrågad och skulle man svara på en fråga fick man ställa sig upp. Katarina hade tur för att när hon började första klass 1945 fanns det både läroböcker och såvitt hon visste förekom inte bestraffning i hennes klass. Katarina avslutar med att säga att det är inte så konstigt att många människor inte trodde på förintelsen i Sverige för hur skulle massmord kunna pågå utan att omvärlden reagerade?
Egna reflektioner:
Den bild som Katarina ger av andra världskriget är inte alls så skrämmande som kriget faktiskt var. Det låter inte som att hon och hennes familj blev speciellt utsatta. Hennes familj var priviligerad och tog avstånd från judar vilket gjorde att dem inte var något hot för tyskarna. Men å andra sidan var ju Sverige väldigt förskonat från kriget. De fakta som framkom i intervjun var ganska svaga eftersom Katarina inte mindes så mycket. Med andra ord så är hon inte en speciellt trovärdig källa.
Maja Johansson 9A, vt 2016
