Jag har intervjuat Maj-Lis Nilsson som är min gammelmormor, hon föddes år 1929 i Sköllersta. Hon hade sex syskon, fyra bröder och två systrar, hon var yngst av alla och det var en väldigt stor åldersskillnad mellan dem. Hennes äldsta syskon hade i stort sett flyttat hemifrån när hon föddes. Maj-Lis och hennes familj bodde i ett litet hus på landet som bara hade två rum och kök där de då bodde nio personer. Maj-Lis fick inte ett eget rum eftersom hon var yngst och fick då sova i köket med sin mamma och pappa. Hennes mamma som föddes år 1894 var hemmafru och jobbade alltså inte utan var endast hemma med barnen och tog hand om hemmet. Maj-Lis pappa föddes år 1891, han var statare och var alltså anställd som jordbruksarbetare på en gård. Han fick inte bara pengar i lön, han fick även lön i natura vilket innebar att han kunde få t.ex säd och mjöl. Detta betydde alltså att Maj-Lis pappa var den som försörjde familjen och det gjorde som sagt att de inte hade så mycket pengar. De hade inte råd att köpa kläder, de fick ofta tyger i födelsedagspresent eller julklapp för att kunna sy upp ett nytt klädesplagg hos en sömmerska. De hade också mycket hemsydda kläder. Som man kanske förstår fick hon och hennes syskon inte välja vad de ville ha på sig. De hade sina vardagskläder, några plagg som de kallade släng som var något slags mittemellan och sedan sina finkläder som man fick ha på sig väldigt sällan.
Maj-Lis gick sex år i folkskola och ett år i fortsättningsskola. Reglerna när hon gick i skolan var mycket strängare än vad de är nu, man hade stor respekt för läraren och ett exempel på något som skiljer sig från skolan då och nu var att de fick ställa sig på sidan av sin bänk när de fick ordet och de sa aldrig lärarens förnamn eller du till dem. Om man bröt mot reglerna kunde man bli slagen på fingrarna med en pekpinne eller en linjal, därför var det inte så vanligt att man bröt mot reglerna och mobbing fanns inte vad hon kommer ihåg. Läroböckerna fick man av skolan men maten fick man däremot ta med sig varje dag.
Maj-Lis började jobba redan som 15-åring som hembiträde hos en familj. Där fick hon bland annat städa, laga mat och ta hand om deras barn. Hon fick bo där och fick mat varje dag, hon tjänade ca 30 kr i månaden. Relationen mellan hon och hennes arbetsgivare var bra men hon inte säga du till dem eller säga deras förnamn precis som med hennes lärare.
Eftersom Maj-Lis var 16 år när andra världskriget tog slut kommer hon ihåg lite hur det var. Hon kommer ihåg att hon kunde höra på radion om vad som hände men även i tidningen. De fick såklart inte veta allt men de visste vad som hände med judarna och andra människor och att de gasades ihjäl. Hon kommer ihåg att hon var ganska rädd när hon gick till skolan på grund av att det kom flygplan som flög väldigt lågt ibland men det hände aldrig något farligt som drabbade dem. När kriget tog slut och de överlevande kom med de vita bussarna till Örebro märkte hon nästan inte av det alls på grund av att hon bodde på landet. Något som gjorde att hon och alla andra märkte av kriget var ransoneringen då de fick ransoneringskort för t.ex kaffe, bensin och kött. Det berodde på att det var brist på varor under kriget. Hennes bästa minne var faktiskt att kriget tog slut, hon och hennes vänner firade det inne i stan och hon kommer ihåg att det firades stort i Stockholm.
Något som hon däremot märkte av var när de finska krigsbarnen kom till Sverige, hon kände inte många som tog hand om ett finsk krigsbarn men det var en familj som bodde på en prästgård i närheten som gjorde det. Familjen som Maj-Lis jobbade hos som hembiträde tog också hand om ett barn som ho nlärde känna lite grann trots deras problem med att kunna prata med varandra.
Genom att ha intervjuat min gammelmormor har jag fått lära mig vilken stor skillnad det är mellan hur det var då och nu och hur mycket samhället har utvecklats. Man tog vara på saker betydligt mer och man hade det sämre ställt ekonomiskt jämfört med hur vi har det nu. Man fick också börja ta mer ansvar mycket tidigare än vad vi är vana vid vilket gjorde att de var tvungna att bli vuxna vid yngre ålder. Jag har också fått veta hur en vanlig familj hade det under kriget och hur det påverkade henne. Hennes föräldrar hade det ganska tufft eftersom bara en av dem försörjde en stor familj med 7 barn och samtidigt försöka göra det så bra som möjligt för barnen. Jag tyckte att det var intressant att höra hur man hade det för så pass länge sedan och hur det var att leva i Sverige under andra världskrigets slut.
Felicia 9A, 18/2-16
