Gun föddes i Lerum fem mil utanför Göteborg den 11 september 1933. I hennes familj var de åtta stycken varav sex barn, fyra pojkar och två flickor. Gun är den yngsta av syskonen. Hennes pappa arbetade som järnvägsarbetare och hennes mamma skötte om hemmet.
Gun började skolan som sjuåring 1940 och det i en liten skola med bara två lärare. En lärare för ettan-tvåan och en för trean-sexan. På skolan fanns runt femtio elever som alla fick ärva sitt skolmaterial från klassen över, det var bara sexorna som fick nytt material. Det fanns ingen skolmat så alla barnen fick också själva ta med sig mat som de sedan åt vid bänkarna på skolan. Under Guns skoltid hade man inga speciella kläder vad hon kommer ihåg, skoluniform var inget man använde sig av utan man hade sina egna kläder till skolan. Gun hade hela fem kilometer till skolan som hon varje dag gick fram och tillbaka. Bilar var ännu sällsynta och de som fanns gick inte på bensin utan på gengas. Ibland hände det ändå att hon hade tur och fick lov att åka med en hästskjuts som skulle åt samma håll men annars gick hon. Efter skolan var Gun ofta trött, förutom att hon fick gå så långt varje dag så var det också väldigt långa dagar i skolan. På 40-talet hade man också skola på lördagar. Även om hon var trött så gick hon ändå långt för att hämta mjölk hos bonden, det gick på den tiden inte att köpa det i affären precis som med mycket annat. Vanligare var det istället att man gjorde saker själv och för hand istället för att köpa de i butik. Dessutom hade de flesta inte pengar till sådant. Leksaker hade Gun inga utan hon och hennes syskon använde sig mest av fantasin även om det ibland hände att de till exempel spelade brännboll.
Eftersom Gun gick i skolan och var väldigt ung under andra världskriget så minns hon inte heller så mycket av det. Hon kommer ihåg att hon var rädd när flygplan flög lågt över området och när hon såg militärer i skogarna. De hade en militärbas inte långt ifrån hennes skola så det hände att de visade sig ibland. Gun minns hennes föräldrar sagt att det var viktigt att inte ha ljus tända på kvällarna eftersom man då syntes bättre utifrån, man släckte därför ljusen för att skydda sig. Det var däremot inte så mycket mer än så hon fick veta av de, föräldrarna ville inte oroa sina barn och pratade därför väldigt lite med de om kriget. När kriget sedan var över fick hon och de andra skolbarnen ställa upp sig vid den stora flaggstången på skolan. Under kriget och även efter krigets slut kom det också många flyktingar till Sverige, många finska barn kom till just det området där Guns familj bodde. Gun lärde då också känna några av de eftersom många kom och hälsade på henne. De flesta var i hennes egen ålder och hon berättar för mig att hon tyckte de var ”väldigt rara men också otroligt blyga”.
Totalt gick Gun i skolan i sex år och efter det gick hon i så kallad fortsättningsskola där hon fick lära sig engelska. Fortsättningsskolan var däremot inte som något slags gymnasium utan varade bara i sex veckor. Det var den obligatoriska skolgången och efter det började hon jobba som många andra. Bara de riktigt rika hade råd att låta sina barn studera vidare, de flesta familjer behövde pengar. Nu var Gun tretton år och hade fått lov att bli lärling hos en sömmerska. I början tjänade hon bara 60 öre/ timmen men lönen ökade så snabbt hon lärt sig sy ordentligt. Detta var hennes första jobb Hon trivdes väldigt bra och fick många nya vänner. Hon var glad att slippa gå upp fem på morgonen som hennes syskon gjorde, de hade som jobb att dela ut tidningen vilket var ett slitsamt jobb. Guns jobb som sömmerska var ett ganska vanligt jobb men de allra vanligaste jobben på den tiden var rörmokare, väverska och även fabriksarbetare.
Egna reflektioner
Jag tycker det Gun har berättat är ganska svårt att föreställa sig. Jag vet ju att det har varit krig i Sverige och att det också var ganska fattigt på den tiden men det är ändå svårt att förstå. Gun började jobba när hon var tretton år gammal vilket är lika gammalt som min syster är idag. Att hon skulle börja arbeta som sömmerska nu känns helt overkligt och ännu mer overkligt är det såklart att hennes skoltid skulle vara över nu. Man blir väldigt förvånad när man får höra hur det faktiskt var och jag kan också känna en viss sorg över att det inte var lika bra då som det är nu, samtidigt är jag otroligt tacksam över att jag inte upplevt något krig. Jag beundrar mycket hur Gun kämpade med saker och ting när hon var ung, det var ett hårt och helt annat liv än nu.
Felicia 9C
