Anita Philip – Minnen från Andra Världskriget

Jag har intervjuat min farmor Anita Philip. Hon föddes den 4:e december 1936 i Jönköping. Hennes familj bestod av hennes mamma Alma, pappa John och hennes bröder Jonny och David. John jobbade som taxichaufför och Alma var hemmafru. Anita och hennes bröder gick i skolan och på fritiden lekte de precis som barn gör nu för tiden. John spenderade sin fritid med att ta hand om familjens kaniner. Kaninerna gav familjen lite extra kött och var säkert ett trevligt inslag på middagsbordet under ransoneringen. Anita gick på en helt vanlig skola i Jönköping. Hennes klass bestod av 24 pojkar och flickor. Bestraffning i skolan var inte helt  vanligt. Som min farmor mindes var det inte många barn som blev agade men skamvrån användes när någon var olydig. Det lever kvar än idag fast nu blir man utskickad från klassrummet. Det finns även andra skillnader. Nu för tiden är skolmat en självklarhet i Sverige men på 30-talet fick endast de fattiga mat. De fick gröt eller en brödskiva med prickig korv. De barn som hade föräldrar med tillräckligt mycket pengar för att betala barnens mat själva fick äta hemma. För en elev i dagens skola kan det låta ganska tufft men skolan är min farmors bästa minne från tiden före, under och efter kriget.

Hon har även dåliga minnen från sin barndom mestadels p.g.a. kriget. Hennes sämsta minne är när hon var tvungen att gå ner i skyddsrummen under kriget. Det var självklart läskigt och något som inget barn borde behöva uppleva. Ibland var det dock “bara” träning så att man visste hur man skulle agera vid ett riktigt anfall. Det var svårt att glömma att kriget pågick även när man inte satt och kurade ihop sig i ett skyddsrum. Man var tvungen att täcka över sina fönster innan man tände lamporna inomhus så att det vid en eventuell attack skulle vara svårt att bestämma exakt vart storstäderna låg. Fönstren kunde täckas med träfiberplattor, plywood- eller wellpappskivor och liknande. Självklart användes även ljustäta gardiner. Mörkläggingen pågick hela tiden.

Kriget var tyvärr en stor del av många barns barndom och likaså min farmors. Kriget för svenskar bestod inte bara av rädsla för en attack, skyddsrum och mörklagda städer. Det pågick en ransonering av matvaror och andra vardagssaker som t.ex. tvätt- och rengöringsmedel. Kaffe var en av de varor som ransonerades. Svenskarna fick 13 gram per person vilket var väldigt lite. P.g.a detta bildades en marknad där det såldes varor som inte krävde en ransoneringskupong som betalning. Den kallades Svarta börsen och var inte styrd av staten.

Det var mycket viktigt att hålla koll på vad som hände och hur det gick i kriget. De flesta ansåg att tyskarna hade fel och att man borde stödja väst. När väst vann kriget blev alla självklart glada. På skolan höll rektorn ett tal och barnen fick sjunga. Fast det var inte bara glädje. Efter kriget kom det fram vad nazisterna hade gjort i sina koncentrations- och dödsläger. Det svenska folket visste inte exakt vad som pågick i Nazityskland och Polen under kriget men nu kom det fram. Det kom en ström flyktingar från Polen som var överlevande från lägren. Det märktes bl.a. på att de hade nummer intatuerade på armarna.

Egna reflektioner

Medans jag skrev den här texten tänkte jag ofta på hur jag skulle känna mig i en liknande situation. Även fast Sverige inte var direkt inblandat i kriget påverkades landet ändå. Det fick mig att inse att Andra världskriget inte bara var enorma dödssiffror. Det gäller alla andra krig också. Krig är inte bara en massa döda kroppar på marken. När jag tänker Andra världskriget brukade jag tänka på USA, England, Sovjet, Japan och Tyskland. Efter intervjuen tog jag reda på hur många nationer som stred i WW2. Det var 34 nationer och det var även nationer som blev ockuperade men som inte deltog i striderna. Förutom det var nog alla andra nationer rädda för vad som skulle hända om kriget kom till deras länder. Dessa länder påverkades även genom matransoneringar och mörkläggningar. Det jag lärt mig av den här intervjun är att ibland är saker mycket större än dom verkar, som ett isberg ungefär.

 

Samuel Philip

9C

VT 2015-02-25