Signild – minnen från andra världskriget

Signild Andersson föddes den 6 september 1931 i Brohyttan, Fjugesta. Hon växte upp med sin mamma, pappa och sin bror. Mamman var hemmafru och pappan var lastbilschaufför som inte var så vanligt på den tiden eftersom att det inte fanns så många lastbilar i Sverige. En sak som hon minns väldigt väl var att i början o 40-talet så blev det ransonering på många matvaror men visste inte varför eftersom att hon var så liten då. Pappan blev då tvungen att sluta sitt jobb som lastbilschaufför eftersom att det inte fanns några varor att frakta, så istället började han att jobba som krigsledare i Bofors krigscenter.

Jobben som fanns då var nästan samma som det finns idag, men om man jobbade som butiksbiträde som signild gjorde så var det viktigt att inte glömma bort att ta ransoneringavgiften, och lönen man hade som butiksbiträde låg mellan 100-250 kronor. Skolan var helt okej tyckte hon och var nästan likadan som nu och man lekte med sina kompisar med billeksaker och dockor, men maten var annorlunda då och man åt lite billigare grejer på vardagar som tex rotmos, sill och potatis men på söndagarna åt man en stek. På fritiden så brukade signild dansa och gå på bio som dom andra ungdomarna också gjorde, och det var där hon träffade sin pojkvän som senare blev hennes man.

Signild minns att hon hade hört på radion om att det var någon slags förintelse i Tyskland och såg flera stycken lastbilar med ett rött kors på som åkte genom stan och märkte att det var mycket folk från Estland, Norge och Finland som började att flytta till Sverige, o senare förstod hon att det var flyktingar men tyckte att det var konstigt varför det inte kom några fler från Tyskland. Och när kriget var slut kunde tidningarna och nyhetsbrevet på radion äntligen berätta om allt det hemska som hade hänt i Tyskland under sex långa år och då förstod hon varför det inte rymde några tyskar.

Egna reflektioner

Jag tror att det inte var så stor skillnad att vara i Sverige då som nu av det jag har hört från Signild förutom att man var tvungen att ransonera maten, därför att Sverige var inte riktigt med i kriget och verkade ju ha det som vanligt och var ganska oberoende.
Jag vet inte riktigt om min källa var så jätte bra därför att hon var ju inte så gammal då och kommer inte ihåg exakt vad som hände,
men annars var hon en bra källa tycker jag.

Linus Ericsson 9c
26/2-2015