Bertil Emilsson växte upp på sin mor och fars lantbruksgård tillsammans med sina fyra syskon i Närkes kil, han var född där år 1936. Vilket betyder att han var endast ca. 3 år när kriget bröt ut, så mycket ut av vad han kommer ihåg av krigets början är fragmenterade minnen, resten av informationen fick han reda på på senare år. Men han har ett tydligt minne ut av att hans far var vid krigets början var borta i 2 till 3 månader åt gången varje vinter och återvände senare i uniform och var inte under friheten att berätta vad han hade gjort eller varit. Dessutom kände Bertil av att hans föräldrar var väldigt oroliga. Hushållet lyssnade ofta på radion och läste tidningarna för att få reda på information om kriget, vilket han själv säger var mycket mer ackurata än de nyhetssändningar som visas regelbundet på tv, idag.
Eftersom kriget aldrig kom till svenskt territorium, så upplevde Bertil inte något av den brutalitet som de i Östeuropa upplevde. Han kände heller inga flyktingar från de nationer som var drabbade, men han hade hört talas om en Estländsk familj som hade i en liten båt lyckats tagit sig från Estland till Gotland. De fanns även ett antal nazister i samhällena i Svergie, de var aldrig öppna för deras politiska ståndpunkt, men enligt Bertil visste de flesta vilka de var. Många av de nazister i Svergie ska ha varit stora godsägare och präster.
Bertil hade hört mycket om Adolf Hitler, Joseph Stalin, Winston Churchill och Benito Mussolini från bl.a. radion, men hade ingen riktig bra bild om deras politiska agenda under krigets gång, därimot visste han om att Hitler att invaderat delar av Europa (och Nordafrika) och hade startat kriget för att expandera tysklands gränser. Bertils familj tog ändå till åtgärder som att mörklägga alla fönster konstant varje kväll/natt, för att förhindra tyska flygplan att upptäcka deras gård, trots att Sverige var neutralt under kriget (Så som Schweiz.)
En av de sakerna som Bertil minns tydligaste av andra världskriget är de kalla vintrarna, de är också bland de värsta minnen som han från perioden under kriget. I januari och februari 1942 ska det ha varit mellan -20 och -30 grader Celsius, varje dag. Men trots det så åkte Bertil skidor till skolan (ca. 3km) med sina syskon när det var snö, när det var riktigt kallt gav Bertils mamma honom två varma potatisar att ha i vantarna så att han inte skulle frysa. Bertil fick bl.a. hjälpa till att bära ved under de sista etapperna av krigets gång och utföra sysslor “runt huset”. Andra saker som var annorlunda under krigets gång i Svergie som Bertil minns är inskaffningen av matkupponger som delades ut i form av ransoneringskort. Med hjälp av korten tilläts man att handla ett visst antal av vissa matvaror som ex. smör, ägg, mjöl och kaffe m.m. Under kriget fick man inte köra bil och bensin fanns inte tillgängligt, men bussar och traktorer kunde fortfarande vara i funktion, delvis p.g.a Örebroaren Axel Svedlunds uppfinning som kallades gengas aggregat som drev motorerna, den genererade en effekt på ca. 60% i förhållande till bensin och fotogen.
När kriget tog sitt slut i början av maj 1945, så ringdes alla kyrkklockor, och det mins Bertil mycket väl i och med att han då var ca. 9 år gammal. Sedan återvände sakta de dagliga liven för Bertil och hans familj, vänner och bekanta.
Egna reflektioner
Det som framgick tydligaste under intervjun var att kriget inte hade lämnat Sverige helt opåverkat på sätt som att befolkningen fick anpassa sig till att begränsas till en viss andel av privat egendom och fick överlämna en del av vad de producerade till en krigsmyndighet. Eftersom att alla fick bidra på ett sätt eller ett annat och impotering av varor från andra länder var väldigt begränsat var vissa saker som vi anser som självklarheter idag inte tillgängligt, så som att man inte kunde gå till en mataffär ock inskaffa de varor man vill ha, utan var begränsat till den mängd som tilldelats en under ransonerna. Trots det så hade Bertil en rätt så normal uppväxt för den tiden, och han berättade att han och hans syskon hade möjlighet till en stor del fritid till vilket de ägnade mycket tid till att leka.
Bertil ger en väldigt tydlig bild över hur det var att växa upp “med ett krig på horisonten” på ett vis som man inte får av att ex. läsa statistik och analysera händelserna som inträffade runt om världen, utan man får en vis inlevelse och perspektiv som är annorlunda från ren konkret fakta.
Så för att summera så är hans berättelse bra för att få insikt på det vardagliga livet under andra världskriget och hur det var att växa upp då, så på det viset är han en väldigt trovärdig källa, men om man söker exakta svar på frågor som angår händelser som utspelade sig då är kanske hans berättelser inte helt faktafyllda med tanke på att han enbart var ett barn under hela kriget och han såg på saker annorlunda då från idag.
Karl Lindqvist 9D 13-02-2015
