Jag har intervjuat min gammelmorfar Helge Schwartz som fyller 90 i år. Han föddes 1925 och växte upp tillsammans med sin mamma, pappa och sina 5 syskon Arne, Villy, Gunborg, Ingrid och Irma. De bodde allesammans i en stuga ute på landet i Rönneshytta. Helges pappa Einar jobbade som smed medans mamma var hemma hela dagarna och tog hand om hemmet och barnen.
År 1942 träffade Helge sin nuvarande fru Eva på ett nöjesfält, rättare sagt på dansgolvet. De var då 17 år och 2 år senare stod de vid altaret med varsin ring och är lika lyckliga än idag. Helges första jobb var som springpojke och tjänade 15 kr i veckan på det. De vanligaste jobben som fanns då var fabriksarbete där man tjänade 30 kr i veckan. Arbetsveckan var från måndag till lördag. När kriget pågick så fick man inte reda på så värst mycket, det ända man hörde var Hitlers skrikande på radion. Folket kände av att det var krig när det blev matbrist, de fick inte köra bil, det fanns ingen bensin och de var tvungna att köpa svarta draperier för att kunna mörklägga sina hem. På grund av de tyska flygplanen som flög över Sverige så kändes det olustigt att vistas ute på dagen även om Sverige inte var i krig. Under kriget jobbade Helge som lokförare och fick därmed köra tyska styrkor och skadade soldater i permittent tåg som var en hjälporganisation precis som Röda Korset. Han körde också från finska vinterkriget, till Tyskland och sedan tillbaka.
När kriget pågick var det matbrist, då var man tvungen att ta till ransonering för att maten skulle räcka till alla. Men för vissa var det inte tillräckligt, då fanns svarta börsen för de som kunde betala eller byta till sig varor. Helges frukost bestod ofta av lingon och mjölk, till middag blev det falukorv och strömming och till festmåltid fick de stek. Det var riktigt kallt under vintern och svårt att få tag på kläder, då fick man ha på sig det sömmerskan kunde sy. Helge fick ha på sig skjorta och långkalsonger som underställ för att hålla sig varm.
När man gick i skolan så var man tvungen att ha stor respekt för sina lärare annars blev det bestraffning som innebar att bli ryckt i håret eller bli slagen på sina händer med en linjal. De ämnen som de hade var NO, SO, Mattematik och läran om Kristendomen.
Det fanns mycket oro i Sverige för man visste att det fanns mycket nazister som bodde där och då blev man rädd att Hitler skulle invadera även fast han lovat att inte göra det. Därför gjorde man en slogan “en svensk tiger” som betyder du skall tiga alltså värna om det neutrala Sverige.
Reflektioner
Mina synpunkter på det Helge har berättat för mig är att det är svårt att sätta sig in i deras situation och hur det var att leva på det sättet som de gjorde. Jag kan se bilder i mitt huvud hur det var då men jag kan inte riktigt fatta hur annorlunda de hade jämfört med idag. I deras vardag fick de gå runt och oroa sig om Sverige skulle bli nästa offer, jag kan inte ens föreställa mig något sådant. Tänk att inte ens ha mat på bordet eller köpa de kläder man vill när vi idag kan köpa vad vi vill och när vi vill det. Det måste ha känts jobbigt för Helge att köra tyskarna i sitt tåg varje dag på jobbet när han inte alls tyckte om vad de höll på med. Jag tycker att Helge är en bra historisk källa på grund av att han var där, allt han berättar är hans upplevelse om allt och ingen återberättelse av någon annans information.
Filippa 9D
