Irene Rybak

Irene föddes den 28 jun 1897i i Warszawa. Där växte hon upp tillsammans med sin familj som bestod av pappa Wladyslaw Baranowski som var direktör och mamma Stanislava Baranowski som var hemmafru som de flesta kvinnor på den tiden. Irene var det ända barnet i familjen. Irene är uväxte upp i sitt föräldrahem i Warszawa och gick i folkskola i 7 år och gymnasium i 3 år samt 1 år i seminarium för lärarinnor. Vid 22 års ålder och 8 år framåt var hon anställd på en högre folkskola i Warszawa som lärare och hade därefter inte något jobb efter den tyska ockupationen.

Irene ingick äktenskap år 1923 med den militära förråds-mannen Walenty Rybak, född 1898, som hon bodde med i Warzawa. Walenty kom på något konstigt sätt till England under kriget och bodde sedan kvar i London efter befrielsen som officer i den brittiska armen.

När tyskarna anföll Polen år 1939 gick hon med i den polska armén som hemvärnslotta. Irene ville inte för svensk polis uppge sin politiska inställning mer än att hon var ”fri polsk”. Före kriget tillhörde hon inte något parti men när tyskarna ockuperade Polen deltog hon i det hemliga partiet ”Narodowa”, som också sedan blev en del av den polska motståndsrörelsen.

Irene deltog i ”Warzawaupproret” mot Tyskland sommaren 1944 men blev arresterad av tyska Gestapo den 3 september och förd till koncentrationslägret Ravensbrück i Tyskland. Irene var där resten av kriget tills den 25 april 1945 då svenska Röda Korset släppte ut henne och förde henne till Sverige via Danmark. Hon kom till Malmö den 29 april, sedan låg hon i karantänläger i Lund fram till den 25 maj då hon tillhörde de första sjuka flyktingarna som kom till Örebro beredskapssjukhus. Irene jobbade som sjukvårdsbiträde i Garphyttan en bit utanför Örebro. Hon tjänade då 80 kronor i månaden.

Irene dog hastigt 1947 och ligger begravd på Norra kyrkogården i Örebro.

 

Källa: Dossier Statens utlänningskommission. Text av Simon Bergqvist 9D 2012.