Lodz getto

När tyskarna ockuperade Lodz ändrade de stadens namn till Litzmannstadt efter Karl Litzmann, den befälhavare som erövrat staden under första världskriget. I februari 1940 tvingades en tredjedel av stadens befolkning – 160 000 judar – flytta in i ett avgränsat område, ett getto, som inrättades i den omodernaste delen av staden. De icke-judiska invånarna fick 5 månader på sig att lämna området. 1941 tvingades även omkring 5000 romer in i en avskild del av gettot. Samtliga deporterades dock till Chelmno:s gaskammare våren 1942. Totalt passerade ca 205 000 judar gettot, som mest levde 164 000 människor där samtidigt.

Lodz getto var det näst största i det nazistockuperade Polen. Gettot var indelat i tre delar, eftersom den ”ariska” delen av staden behövde använda de större vägarna i området. Mellan de olika gettodelarna fanns gångbroar över vägarna. Gettot var omgivet av staket, murar och taggtrådsstängsel, judar som påträffades utanför bestraffades han med döden. Tyskarna utförde även offentliga avrättningar i gettot, för att skrämma invånarna från att göra motstånd.

Levnadsförhållandena i gettot var fruktansvärda; det fanns inget rinnande vatten eller avlopp, trängseln var enorm och det var stor matbrist. Gettots invånare utnyttjades praktiskt taget som slavar, de tvingades arbeta hårt på fabriker för att tillverka kläder och vapen till den tyska armén. 1942 fanns det så mycket som 100 fabriker i gettot. En särskild grupp judar utsågs till att samla ihop folks avföring och köra bort den på kärror, dessa människor klassades som lägst stående.

Juderåd var en samling judar som av nazisterna var tvingade att räkna och förflytta judar, införa tvångsarbete till tyskarnas förfogande, konfiskera värdesaker och inkassera olika avgifter från den judiska befolkningen. För varje ”judisk samling” – t.ex. getto – utnämndes ett juderåd av tyskarna.

Juderådets ordförande i Lodz getto var Rumkowski, det var alltså han som styrde gettot. Rumkowski satsade på att införa så många fabriker och ha så många judar som möjligt i arbete i gettot att tyskarna inte kunde klara sig utan arbetskraften. Han hoppades att på så vis kunna rädda fler judar från döden. Ändå blev han tvungen att förhandla med tyskarna och rensa ut de mindre arbetsföra – barn under 10 och vuxna över 65 – och skicka dem till koncentrationsläger. I ett tal till gettots invånare ska han ha sagt ”Jag måste glömma barmhärtighet för att undvika att äventyra hela gettot. Gettot är som ett överbelastat fartyg i ett stormigt hav. För att rädda fartyget, måste man kasta något av överviktsbagaget överbord.”

Rumkowski lyckades bara delvis med sin plan att rädda större delen av gettots befolkning. Gettot i Lodz var det sista som tyskarna avvecklade – i augusti 1944 – dock skickades då alla gettots överlevande invånare till koncentrationsläger – inklusive Rumkowski själv.

En minimalisk samling judar lyckades dock överleva i gettot till krigsslutet, 600 människor hade tvingats in i en fängelseliknande byggnad av tyskarna och kunde befrias av sovjetiska trupper.

Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C5%81%C3%B3d%C5%BA_getto, http://sv.wikipedia.org/wiki/Judenrat, http://www.levandehistoria.se/forintelsen/fakta/lodz_ghetto

Av: Lisa Åsberg 9D vt 2012