Staden Lodz ligger ca 12 mil sydväst om Warszawa, Polen. Judarna i Lodz bildade det näst största judiska samfundet i Polen innan kriget. Tyska trupper ockuperade Lodz en vecka efter Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939.
I början av februari 1940 upprättade tyskarna ett getto i nordöstra delen av Lodz. ca 160 000 judar, mer än en tredjedel av stadens befolkning, tvingades in i ett litet område.
Tyskarna isolerade gettot från resten av Lodz med taggtrådsstängsel. Speciella polisenheter vaktade gettots gränser. Gettoområdet delades in i tre delar genom korsningen av två stora vägar. Spårvagnar för den icke-judiska befolkningen i Lodz passerade genom gettot, men tilläts inte att stanna i det.
Lodz var ett viktigt industricenter i Polen före kriget. Gettot i Lodz blev därmed ett stort produktionscentrum under den tyska ockupationen. Redan i maj 1940 inrättade tyskarna fabriker i gettot och använde de judiska invånarna för tvångsarbete. I augusti 1942 fanns det nästan 100 fabriker inom gettomurarna. De stora fabrikerna producerade textilier, särskilt uniformer, för den tyska armén. Ordförande i judiska rådet i Lodz ghetto, hoppades att förhindra förstörelsen av gettot genom att göra det så produktivt som möjligt. Alltså var det viktigt att tyska fabriker skulle bespara judar från eventuell utvisning och bevara gettot i Lodz till slutet av kriget.
Levnadsvillkoren i gettot var fruktansvärda. De flesta av invånarna hade varken rinnande vatten eller ett avloppssystem. Livet i gettot dominerades av hårt arbete, överbefolkning och svält. Majoriteten av gettoinvånarna arbetade i tyska fabriker, och fick endast magra matransoner från sina arbetsgivare. Mer än 20 procent av gettots befolkning dog som en direkt följd av de hårda levnadsvillkoren.
Deportationerna till gettot i Lodz
I 1941 och 1942 blev närmare 40 000 judar deporterade till Lodz ghetto från bland annat Tyskland, Österrike.
Deportationerna från gettot i Lodz
I januari 1942 började tyska myndigheterna att deportera judar från Lodz till Chelmno förintelseläger, där dom bland annat använde sig av gasningslastbilar för att döda fångarna. I september 1942 hade de deporterat över 70 000 judar och ca 5 000 romer till Chelmno. Tyska personalen sköt och dödade hundratals judar, däribland barn, äldre och sjuka, under utvisningsverksamheten.
Mellan september 1942 och maj 1944, fanns det inga större deportationer från Lodz. Gettot liknade ett arbetsläger. Under våren 1944 beslutade nazisterna att förstöra Lodz ghetto. Då var Lodz det sista kvarvarande gettot i Polen, med en befolkning på cirka 75 000 judar i maj 1944. I juni och juli 1944 tog tyskarna upp deportationerna från Lodz, och omkring 3 000 judar deporterades till Chelmno för att dödas. Till gettots invånare sas det att de överförts till arbetsläger i Tyskland. Tyskarna deporterade sedan de överlevande ghettoinvånarna till Auschwitz-Birkenau i augusti 1944. Mirjam(som lisa just berättade om) var en av dem som bodde i lods från början och överlevde där tills i augusti 1944 då gettot tömdes.
Källa: Wikipedia och www.levandehistoria.se
Av: Linnea Rosengren 9f, vt 2012
