Jag har intervjuat min mormor med namn Christina Müntzing. Christina föddes 22 september 1946 på Askersunds BB kl 15:00. Christina har en yngre bror som är född 1950. Hennes mamma var försäkringsassistent för skandia och Christinas pappa var Civilingenjör på hammars glasbruk och chef för olika bryggerier. Bland annat Prips. Christinas pappa var noga med att man skulle lägga bort titlarna och inte säg chefen på jobbet utan att man skulle säga du.
Några dåliga minnen ur barndomen var när hon var ute och åkte skridskor men sedan for under isen. När Christina skulle ta sig upp slog hon i huvudet i isen som var taggig och vass. Hon öppnade sedan ögonen och såg en mörk fläck i isen som hon simmade till och där var öppningen. Som liten gillade Hon alltid att utmana ödet och göra saker som hon inte fick. Tex så hade hennes familj en damm en bit ifrån huset som hon inte fick gå nära. Ett antal gånger hade hon plumsat i och låg avsvimmad på botten. Sedan var det någon granne som sett ett livlöst barn ligga där. Vid ungefär 9 års ålder så var Christina ute vid en kyrkogård med sin bror och några kompisar. Hon tyckte det var så kul att gå och knuffade på alla gravstener för att se om någon gravsten satt löst. Hon knuffade till en sten med en måne på och vad kan den vägt runt 500kg. Stenen ramlade över Christinas ben men hon behövde inte amputera bort det men var tvungen att sy en hel del stygn. Man kan säga att änglarna varit på hennes sida.
Ett bra minne från barndomen var när hon fick en egen båt som hon kunde åka med runtomkring i Askersund. På fritiden så när man hade tråkigt så kunde man sitta och samla bilnummer på de som åkte förbi på länsväg 8. På vintern åkte också familjen också till fjällen och åkte skidor. Man cyklade också mycket men mormor fick en gång låna bilen för att åka och hämta tvätten då var hon bara 11 år gammal. Vid 13 års ålder tog hennes far ut henne på en stor grusplan så hon fick lite kontroll på hur man körde bil tex att backa växla m.m. I skolan var det husmanskost. Vissa saker var äckliga och då vägrade man äta tex fiskbullar och då fick man inte gå ifrån matsalen innan man ätit upp och åt man inte upp så fick man kvarsittning ända in på kvällen. På gymnasiet hade Christina dåliga betyg i tyska och fick därför som 16 åring åka till tyskland för att plugga på ett tyskt internat som hette Marienau. Hon minns det som väldigt ensamt och kallt. Det var så att det snöade in i huset som hon bodde i.
Christina hade själv inte några flyktingbarn som bodde i familjen men hennes föräldrar hade vänner som hade finska barn hemma hos sig under 50-talet. De hade kommit hit till Sverige under finska vinterkriget. Sedan när Christina gick på gymnasiet så var det jugoslaver som hade kommit till Sverige hon hade några i sin klass under några år. Christina hade fått tv redan 1956. Något hon kommer ihåg är att de sände upp Sputnik i rymden och detta tittade hon på. Tvn var svartvit och hade bara en kanal och bilden var inte alltid bra. Tvn var inte i vardagsrummet för där umgicks man och spelade musik. Några uppfinningar som kom ut under denna tid var plasten tejpen och Coca Cola som hennes far producerade glasflaskorna till på Hammars glasbruk.
Reflektioner
liten egna tankar och reflektioner jag hade om detta var att min mormor har några änglar som vakar över henne för det är ett flertal gånger hon har snuddat på döden men ändå överlevt. Det har också varit kul att få höra berättelser om vad man gjorde på fritiden som barn, och också hur man hade det i skolan.
Carl Ström vt 2015
