Min mormor Kerstin f\u00f6ddes den 17 augusti \u00e5r 1935 i \u00d6sterj\u00f6rn, V\u00e4sterbotten. Hon bodde med sin ensamst\u00e5ende mamma Linnea och sin fyra \u00e5r \u00e4ldre syster Ingeg\u00e4rd. Kerstins pappa bodde inte med familjen utan bodde i ett annat hus i byn, men dom h\u00e4lsade p\u00e5 honom lite d\u00e5 och d\u00e5. Kerstin, Linnea och Ingeg\u00e4rd bodde tillsammans i ett gammalt hus p\u00e5 landet med endast ett rum. Dom hade inget vatten i huset eller el men en vedspis. Dom delade allihop p\u00e5 en b\u00e4ddsoffa. Som madrass s\u00e5 hade dom en bolster fylld med halm. Dom hade ingen toalett inne i huset utan det fanns ett utedass intill. Som toapapper anv\u00e4nde dom tidningar och som tandkr\u00e4m anv\u00e4ndes tv\u00e5l och salt. Dom kunde bara tv\u00e4tta sina lakan och mattor p\u00e5 v\u00e5r, sommar och h\u00f6st eftersom dom inte hade n\u00e5got vatten inne i huset. Den tv\u00e4tten sk\u00f6ttes allts\u00e5 n\u00e4r det inte fanns n\u00e5gon is p\u00e5 sj\u00f6n.<\/p>\n
Familjen levde v\u00e4ldigt fattigt och \u00e5t d\u00e5lig mat, ofta blodpudding. Frukt och gr\u00f6nsaker fick dom endast till jul och godsaker \u00e5t dom n\u00e4stan aldrig. Men det fanns en liten aff\u00e4r i n\u00e4rheten d\u00e4r Kerstin och Ingeg\u00e4rd fick en 5-\u00f6res kola att dela p\u00e5 ibland. Hennes mamma Linnea var utbildad s\u00f6mmerska men tj\u00e4nade inte s\u00e5 mycket pengar trots att hon hade tre olika jobb. Hon jobbade med skolst\u00e4dning, skoleldning och som s\u00f6mmerska. Eftersom dom inte hade s\u00e5 mycket pengar att k\u00f6pa kl\u00e4der f\u00f6r s\u00e5 sydde Linnea kl\u00e4derna. Hon \u00e5teranv\u00e4nde ofta gamla tyger och gjorde n\u00e5got nytt av det.\u00a0P\u00e5 fritiden s\u00e5 gjorde Kerstin inte s\u00e5 mycket. Hon var aldrig med n\u00e5gra v\u00e4nner utan lekte med en docka tillsammans med sin syster Ingeg\u00e4rd.<\/p>\n
Eftersom det inte fanns n\u00e5got f\u00f6rbud mot barnaga s\u00e5 hade Linnea ett ris som satt lite g\u00f6mt bakom en tavla. Om dom hade varit olydiga s\u00e5 slog hon flickorna med det.\u00a0Dom tog sig fram med hj\u00e4lp av cykel p\u00e5 sommaren och med spark p\u00e5 vintern. Dom ville inte visa att dom var fattiga som m\u00e5nga trodde och pratade om, s\u00e5 f\u00f6r att visa motsatsen s\u00e5 k\u00f6pte Linnea en ny cykel till Kerstin f\u00f6r alla sina sparpengar.<\/p>\n
Familjen visste inte mycket om vad som h\u00e4nde runt omkring i v\u00e4rlden eftersom dom inte hade n\u00e5gon tidning eller radio. Dom fick reda p\u00e5 kriget f\u00f6rst n\u00e4r finska flyktingbarn kom till Sverige \u00e5r 1944. Det l\u00e5g en flyktingf\u00f6rl\u00e4ggning i n\u00e4rheten av huset d\u00e4r dom bodde och varje g\u00e5ng dom gick f\u00f6rbi huset med flyktingbarnen st\u00e5ende p\u00e5 andra sidan staketet, s\u00e5 tyckte speciellt Linnea s\u00e5 synd om barnen. Hon tyckte v\u00e4ldigt synd om speciellt en pojke vid namn Pekka. Hon gav \u00e4ven skor och urvuxna kl\u00e4der till barnen fast dom inte hade mycket sj\u00e4lva.<\/p>\n
N\u00e4r Kerstin var 9 \u00e5r gammal sent p\u00e5 h\u00f6sten \u00e5r 1944, s\u00e5 flyttade dom s\u00f6derut till Nannberga utanf\u00f6r Arboga. Dom tog sig till Nannberga med hj\u00e4lp av t\u00e5g och Kerstin fick en filt av sin farmor som hon hade p\u00e5 t\u00e5get. Hon fick \u00e4ven ett par nya gummist\u00f6vlar. Den l\u00e5nga resan tog hela natten.\u00a0Kerstin var \u00f6verlycklig \u00f6ver att f\u00e5 flytta till Nannberga, men i huset d\u00e4r dom skulle bo st\u00f6tte dom p\u00e5 ett problem. D\u00e4r fanns det n\u00e4mligen v\u00e4ggl\u00f6ss. Speciellt i res\u00e5ren i madrassen. P\u00e5 kv\u00e4llarna kl\u00e4ttrade djuren konstigt nog upp p\u00e5 v\u00e4ggarna och upp i taket, och mitt i natten s\u00e5 ramlade dom ner i ansiktet n\u00e4r Linnea, Ingeg\u00e4rd och Kerstin sov. Det gjorde att dom fick s\u00e5r i hela ansiktet. Men efter ett tag n\u00e4r dom hade f\u00e5tt bort v\u00e4ggl\u00f6ssen s\u00e5 blev allt bra.<\/p>\n
Ett speciellt minne som Kerstin har fr\u00e5n sin uppv\u00e4xt var en g\u00e5ng n\u00e4r hon och Ingeg\u00e4rd var ute p\u00e5 isen och \u00e5kte skridskor (gjorda av spiskrokar), och Ingeg\u00e4rds m\u00f6ssa \u00e5kte av och bl\u00e5ste iv\u00e4g. P\u00e5 m\u00f6ssan fanns en sk\u00e4rm l\u00e4ngst fram som oturligt nog gick s\u00f6nder och d\u00e5 blev hon j\u00e4tteledsen och r\u00e4dd f\u00f6r vad Linnea skulle s\u00e4ga.<\/p>\n
Kerstin \u00e4r nu 80 \u00e5r och lever ensam i Solhaga, \u00d6rebro. Hon har tv\u00e5 barn, Magnus och Maria, och tv\u00e5 barnbarn.<\/p>\n
Fanny 9A, vt 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Min mormor Kerstin f\u00f6ddes den 17 augusti \u00e5r 1935 i \u00d6sterj\u00f6rn, V\u00e4sterbotten. Hon bodde med sin ensamst\u00e5ende mamma Linnea och sin fyra \u00e5r \u00e4ldre syster Ingeg\u00e4rd. Kerstins pappa bodde inte med familjen utan bodde i ett annat hus i byn, men dom h\u00e4lsade p\u00e5 honom lite d\u00e5 och d\u00e5. Kerstin, Linnea och Ingeg\u00e4rd bodde tillsammans … <\/p>\n