Jag har intervjuat Maj-Lis Nilsson som \u00e4r min gammelmormor, hon \u00a0f\u00f6ddes \u00e5r 1929 i Sk\u00f6llersta. Hon hade sex syskon, fyra br\u00f6der och tv\u00e5 systrar, hon var yngst av alla och det var en v\u00e4ldigt stor \u00e5ldersskillnad mellan dem. Hennes \u00e4ldsta syskon hade i stort sett flyttat hemifr\u00e5n n\u00e4r hon f\u00f6ddes. Maj-Lis och hennes familj bodde i ett litet hus p\u00e5 landet som bara hade tv\u00e5 rum och k\u00f6k d\u00e4r de d\u00e5 bodde nio personer. Maj-Lis fick inte ett eget rum eftersom hon var yngst och fick d\u00e5 sova i k\u00f6ket med sin mamma och pappa. Hennes mamma som f\u00f6ddes \u00e5r 1894 var hemmafru och jobbade allts\u00e5 inte utan var endast hemma med barnen och tog hand om hemmet. Maj-Lis pappa f\u00f6ddes \u00e5r 1891, han var statare och var allts\u00e5 anst\u00e4lld som jordbruksarbetare p\u00e5 en g\u00e5rd. Han fick inte bara pengar i l\u00f6n, han fick \u00e4ven l\u00f6n i natura vilket innebar att han kunde f\u00e5 t.ex s\u00e4d och mj\u00f6l. Detta betydde allts\u00e5 att Maj-Lis pappa var den som f\u00f6rs\u00f6rjde familjen och det gjorde som sagt att de inte hade s\u00e5 mycket pengar. De hade inte r\u00e5d att k\u00f6pa kl\u00e4der, de fick ofta tyger i f\u00f6delsedagspresent eller julklapp f\u00f6r att kunna sy upp ett nytt kl\u00e4desplagg hos en s\u00f6mmerska. De hade ocks\u00e5 mycket hemsydda kl\u00e4der. Som man kanske f\u00f6rst\u00e5r fick hon och hennes syskon inte v\u00e4lja vad de ville ha p\u00e5 sig. De hade sina vardagskl\u00e4der, n\u00e5gra plagg som de kallade sl\u00e4ng som var n\u00e5got slags mittemellan och sedan sina finkl\u00e4der som man fick ha p\u00e5 sig v\u00e4ldigt s\u00e4llan.<\/p>\n
Maj-Lis gick sex \u00e5r i folkskola och ett \u00e5r i forts\u00e4ttningsskola. Reglerna n\u00e4r hon gick i skolan var mycket str\u00e4ngare \u00e4n vad de \u00e4r nu, man hade stor respekt f\u00f6r l\u00e4raren och ett exempel p\u00e5 n\u00e5got som skiljer sig fr\u00e5n skolan d\u00e5 och nu var att de fick st\u00e4lla sig p\u00e5 sidan av sin b\u00e4nk n\u00e4r de fick ordet och de sa aldrig l\u00e4rarens f\u00f6rnamn eller du till dem. Om man br\u00f6t mot reglerna kunde man bli slagen p\u00e5 fingrarna med en pekpinne eller en linjal, d\u00e4rf\u00f6r var det inte s\u00e5 vanligt att man br\u00f6t mot reglerna och mobbing fanns inte vad hon kommer ih\u00e5g. L\u00e4rob\u00f6ckerna fick man av skolan men maten fick man d\u00e4remot ta med sig varje dag.<\/p>\n
Maj-Lis b\u00f6rjade jobba redan som 15-\u00e5ring som hembitr\u00e4de hos en familj. D\u00e4r fick hon bland annat st\u00e4da, laga mat och ta hand om deras barn. Hon fick bo d\u00e4r och fick mat varje dag, hon tj\u00e4nade ca 30 kr i m\u00e5naden. Relationen mellan hon och hennes arbetsgivare var bra men hon inte s\u00e4ga du till dem eller s\u00e4ga deras f\u00f6rnamn precis som med hennes l\u00e4rare.<\/p>\n
Eftersom Maj-Lis var 16 \u00e5r n\u00e4r andra v\u00e4rldskriget tog slut kommer hon ih\u00e5g lite hur det var. Hon kommer ih\u00e5g att hon kunde h\u00f6ra p\u00e5 radion om vad som h\u00e4nde men \u00e4ven i tidningen. De fick s\u00e5klart inte veta allt men de visste vad som h\u00e4nde med judarna och andra m\u00e4nniskor och att de gasades ihj\u00e4l. Hon kommer ih\u00e5g att hon var ganska r\u00e4dd n\u00e4r hon gick till skolan p\u00e5 grund av att det kom flygplan som fl\u00f6g v\u00e4ldigt l\u00e5gt ibland men det h\u00e4nde aldrig n\u00e5got farligt som drabbade dem. N\u00e4r kriget tog slut och de \u00f6verlevande kom med de vita bussarna till \u00d6rebro m\u00e4rkte hon n\u00e4stan inte av det alls p\u00e5 grund av att hon bodde p\u00e5 landet. N\u00e5got som gjorde att hon och alla andra m\u00e4rkte av kriget var ransoneringen d\u00e5 de fick ransoneringskort f\u00f6r t.ex kaffe, bensin och k\u00f6tt. Det berodde p\u00e5 att det var brist p\u00e5 varor under kriget. Hennes b\u00e4sta minne var faktiskt att kriget tog slut, hon och hennes v\u00e4nner firade det inne i stan och hon kommer ih\u00e5g att det firades stort i Stockholm.<\/p>\n
N\u00e5got som hon d\u00e4remot m\u00e4rkte av var n\u00e4r de finska krigsbarnen kom till Sverige, hon k\u00e4nde inte m\u00e5nga som tog hand om ett finsk krigsbarn men det var en familj som bodde p\u00e5 en pr\u00e4stg\u00e5rd i n\u00e4rheten som gjorde det. Familjen som Maj-Lis jobbade hos som hembitr\u00e4de tog ocks\u00e5 hand om ett barn som ho nl\u00e4rde k\u00e4nna lite grann trots deras problem med att kunna prata med varandra.<\/p>\n
Genom att ha intervjuat min gammelmormor har jag f\u00e5tt l\u00e4ra mig vilken stor skillnad det \u00e4r mellan hur det var d\u00e5 och nu och hur mycket samh\u00e4llet har utvecklats. Man tog vara p\u00e5 saker betydligt mer och man hade det s\u00e4mre st\u00e4llt ekonomiskt j\u00e4mf\u00f6rt med hur \u00a0vi har det nu. Man fick ocks\u00e5 b\u00f6rja ta mer ansvar mycket tidigare \u00e4n vad vi \u00e4r vana vid vilket gjorde att de var tvungna att bli vuxna vid yngre \u00e5lder. Jag har ocks\u00e5 f\u00e5tt veta hur en vanlig familj hade det under kriget och hur det p\u00e5verkade henne. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar hade det ganska tufft eftersom bara en av dem f\u00f6rs\u00f6rjde en stor familj med 7 barn och samtidigt f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra det s\u00e5 bra som m\u00f6jligt f\u00f6r barnen. Jag tyckte att det var intressant att h\u00f6ra hur man hade det f\u00f6r s\u00e5 pass l\u00e4nge sedan och hur det var att leva i Sverige under andra v\u00e4rldskrigets slut.<\/p>\n
Felicia 9A,\u00a018\/2-16<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag har intervjuat Maj-Lis Nilsson som \u00e4r min gammelmormor, hon \u00a0f\u00f6ddes \u00e5r 1929 i Sk\u00f6llersta. Hon hade sex syskon, fyra br\u00f6der och tv\u00e5 systrar, hon var yngst av alla och det var en v\u00e4ldigt stor \u00e5ldersskillnad mellan dem. Hennes \u00e4ldsta syskon hade i stort sett flyttat hemifr\u00e5n n\u00e4r hon f\u00f6ddes. Maj-Lis och hennes familj bodde … <\/p>\n