Inge-Gerd Lindst\u00e9n \u00e4r f\u00f6dd \u00e5r 1937 i K\u00f6penhamn, Danmark. Hon v\u00e4xte upp i den l\u00e4gre medelklassen med sin svenska mamma Elsa, hennes pappa Kris och hennes storasyster. Hennes far arbetade som smed och reparerade kylsk\u00e5p, familjen var bland dem f\u00f6rsta som \u00e4gde ett kylsk\u00e5p, minns Inge-Gerd. Mamman var hemmafru och familjen hade en tr\u00e4dg\u00e5rd d\u00e4r de odlade sina gr\u00f6nsaker och potatisar, hon syltade och saftade f\u00f6r att hush\u00e5lla med pengarna.<\/p>\n
Ingegerd gillade att g\u00e5 i skolan och p\u00e5 den tiden i K\u00f6penhamn s\u00e5 f\u00f6rkom det ingen mobbning och skolkning i skolan. Det spelade ingen roll hur man s\u00e5g ut och hur man gick kl\u00e4dd. Visst fanns det n\u00e5gra skolkamrater som var mindre popul\u00e4ra f\u00f6r att de inte hade lika mycket pengar som de till exempel kunde k\u00f6pa kl\u00e4der och godis f\u00f6r, men de blev inte mobbade f\u00f6r det utan fick ist\u00e4llet \u00e4rva kl\u00e4der och vara utan godis. P\u00e5 hennes fritid gjorde hon framf\u00f6rallt alla sina l\u00e4xor men hon gillade ocks\u00e5 att vara med sina kompisar. P\u00e5 vinter \u00e5kte de pulka och p\u00e5 sommaren cyklade det runt \u00f6verallt. De fick mycket frihet och r\u00f6rde sig vart de ville, bara de var hemma i tid p\u00e5 kv\u00e4llarna. Familjen \u00e4gde en radio och det var s\u00e5 de fick reda p\u00e5 nyheter och vad som p\u00e5gick runt om i landet. Varje fredag kv\u00e4ll klockan 20.00 drack de te och lyssnade de p\u00e5 en deckarserie tillsammans. Ingegerd minns att hon var p\u00e5 en skolfest sista dagen i h\u00f6gstadiet och att l\u00e4rarna avbr\u00f6t festen f\u00f6r att eleverna skulle kunna f\u00e5 lyssna p\u00e5 sista avsnittet fr\u00e5n deckarserien fr\u00e5n radion via h\u00f6gtalare. Detta var en av det f\u00e5 g\u00e5nger som l\u00e4rarna uppfyllde elevernas \u00f6nskning och d\u00e5 ins\u00e5g hon att l\u00e4rarna faktiskt lyssnade p\u00e5 vad de hade f\u00f6r intressen. Alla elever hade mycket stor respekt f\u00f6r l\u00e4rarna och man ville aldrig s\u00e4ga emot. Det f\u00f6rkom ingen tysk propaganda i skolan men skolan ockuperades av tyskarna s\u00e5 undervisningen blev inst\u00e4lld.<\/p>\n
Grannar hj\u00e4lpte varandra genom att ibland ge n\u00e5gon slant till sina fattigare grannar om de fanns n\u00e5got viktigt att k\u00f6pa som erbj\u00f6ds just d\u00e5. Vid festliga tillst\u00e4llningar serverade mamman konserverade p\u00e4ron och d\u00e5 fick Inge-Gerd g\u00e5 till bageriet och k\u00f6pa 50 gram f\u00e4rdigvispad gr\u00e4dde. P\u00e5 somrarna, en g\u00e5ng om \u00e5ret gick de p\u00e5 Tivoli och fick d\u00e5 en strutglass och det tackade man f\u00f6r.<\/p>\n
Danmark var ockuperat av tyskarna, visst fanns det motst\u00e5ndsm\u00e4n men dem m\u00e4rkte man inte mycket av f\u00f6r d\u00e5 hade dem ju blivit skjutna. Alla hj\u00e4lpte varandra och man gjorde ofarligt motst\u00e5nd delade ut sm\u00e5 pickar skapade samman h\u00e5llning. Barnen stickade m\u00f6ssor med Royal Air Force m\u00e4rken i r\u00f6tt, bl\u00e5tt och vitt f\u00f6r att protestera. Man sj\u00f6ng ocks\u00e5 visor med symboliska texter. Inge-Gerds f\u00f6r\u00e4ldrar gjorde i ordning k\u00e4llaren med filtar, kl\u00e4der och mat s\u00e5 att de kunde g\u00e5 ner dit n\u00e4r tyskarna fl\u00f6g \u00f6ver dem med sina flygplan. Hela staden var m\u00f6rklagd p\u00e5 n\u00e4tterna, sirenerna tj\u00f6t fr\u00e5n planen men Inge-Gerd k\u00e4nde aldrig n\u00e5gon r\u00e4dsla d\u00e5 hennes f\u00f6r\u00e4ldrar tog hand om henne och hennes syster s\u00e5 v\u00e4l.<\/p>\n
Eftersom Danmark var ockuperat s\u00e5 fanns det inte mycket flyktingar men Inge-Gerd har ett svagt minne kvar n\u00e4r hennes familj hj\u00e4lpte en liten grupp danska judar att fly till Sverige och fick d\u00e5 som tack en klocka av en av m\u00e4nnen.\u00a0N\u00e4r kriget var slut blev det stor gl\u00e4dje bland folket!<\/p>\n
Mina\u00a0<\/strong>reflektioner<\/b><\/p>\n Jag tycker det var mycket intressant att intervjua Inge-Gerd och att f\u00e5 en uppfattning om vad som h\u00e4nde i Danmark under krigstiden och intressant att h\u00f6ra om hur det var att leva d\u00e5. Det f\u00f6rv\u00e5nar mig ocks\u00e5 att hon inte var r\u00e4dd trots allt det hemska som h\u00e4nde men det inneb\u00e4r att hennes f\u00f6r\u00e4ldrar sk\u00f6tte sig bra. Man uppskattade ocks\u00e5 maten och de sakerna man fick mycket mer \u00e4n vi g\u00f6r i dagens samh\u00e4lle eftersom att vi har blivit bortsk\u00e4mda med allt vi f\u00e5r f\u00f6r att vi ser det som en sj\u00e4lvklarhet att f\u00e5 allt vi pekar p\u00e5.<\/p>\n <\/p>\n Lina Thulin 9d vt 15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Inge-Gerd Lindst\u00e9n \u00e4r f\u00f6dd \u00e5r 1937 i K\u00f6penhamn, Danmark. Hon v\u00e4xte upp i den l\u00e4gre medelklassen med sin svenska mamma Elsa, hennes pappa Kris och hennes storasyster. Hennes far arbetade som smed och reparerade kylsk\u00e5p, familjen var bland dem f\u00f6rsta som \u00e4gde ett kylsk\u00e5p, minns Inge-Gerd. Mamman var hemmafru och familjen hade en tr\u00e4dg\u00e5rd d\u00e4r … <\/p>\n