Idag bor Margaretha i Karlstad och \u00e4r 84 \u00e5r gammal. 1931 f\u00f6ddes hon i Sk\u00f6vde och var d\u00e5 sj\u00e4lv med sin mor och far n\u00e4r de flyttade till en g\u00e5rd utanf\u00f6r V\u00e4ster\u00e5s. Hon var bara ett \u00e5r d\u00e5 och de \u00e5kte h\u00e4st och vagn med alla saker och alla djur fick ocks\u00e5 g\u00e5 vid sidan. Men bara n\u00e5gra \u00e5r senare hade hon 3 syskon att g\u00e5 med till skolan. Margarethas pappa arbetade som jordbrukare och bodde d\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n skolan. Hon hade 6km att g\u00e5 till skolan varje dag och det hade ocks\u00e5 de tio andra i hennes klass. Hennes familj hade inte bil f\u00f6r man hade inte r\u00e5d. M\u00e5nga hade lite med pengar eftersom det var bara pappan som arbetade. Hennes mamma hj\u00e4lpte till i hemmet och med g\u00e5rden. De hade m\u00e5nga djur och till och med milit\u00e4rh\u00e4st som staten \u00e4gde. G\u00e5rden var s\u00e5 stor att de hade tv\u00e5 anst\u00e4llda.<\/p>\n
Det var inte bara l\u00e5ngt till skolan utan ocks\u00e5 till n\u00e4rmsta aff\u00e4r. Dit beh\u00f6vde de g\u00e5 inte bara f\u00f6r att k\u00f6pa mat utan deras post hamnade d\u00e4r ocks\u00e5. N\u00e5gon fr\u00e5n omr\u00e5det fick g\u00e5 dit varje dag och h\u00e4mta posten \u00e5t alla med en stor v\u00e4ska. Det fanns ingen telefon utan man skickade brev, men Margaretha skrev inte brev eftersom hon inte k\u00e4nde n\u00e5gon l\u00e5ngt bort. Alla hennes kompisar bodde n\u00e4ra varandra.<\/p>\n
N\u00e5gra andra kompisar hon hade under sommaren var barn fr\u00e5n staden. Hennes familj hade sommarbarn. De var stadsbarn som fick bo p\u00e5 deras g\u00e5rd i utbyte mot pengar. Med dom pengarna som Margarethas f\u00f6r\u00e4ldrar fick f\u00f6r att passa barnen betalade dom Margarethas skola. Det var s\u00e5 att efter l\u00e5g- och mellanstadiet var inte skolan gratis och det var m\u00e5nga barn som inte fick forts\u00e4tta.<\/p>\n
F\u00f6r att f\u00e5 \u00e4nnu mera pengar s\u00e5 hade dom bin p\u00e5 g\u00e5rden och f\u00f6r att dom hade det s\u00e5 fick de extra mycket ranson av socker som bina skulle \u00e4ta under vintern. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att ge sockret till bina s\u00e5 tog dom det till hush\u00e5llet och l\u00e4t bina \u00e4ta upp sin egen honung.<\/p>\n
Innan hon gick till skolan \u00e5t hon gr\u00f6t och sen b\u00f6rjade hon sin f\u00e4rd till skolan med sina kompisar. Dom gick ofta tillsammans och lekte p\u00e5 rasterna. P\u00e5 den lilla skolan som hon gick p\u00e5 s\u00e5 fanns det bara tv\u00e5 klasser och tv\u00e5 l\u00e4rare. En av l\u00e4rarna var dessutom nazist och n\u00e4r han s\u00e5g att hennes efternamn var tyskt s\u00e5 skickade han hem nazistiska tidningar till Margarethas pappa. I dom hade han ringat in olika saker som han tyckte hennes pappa skulle l\u00e4sa. Margaretha var r\u00e4dd f\u00f6r honom men han fortsatte med att skicka tidningar tills kriget var slut. M\u00e5nga i klassen h\u00f6ll ihop och man var inte s\u00e5 dumma mot varandra, det var n\u00e4stan ingen mobbning p\u00e5 hennes skola. Det fanns inga leksaker p\u00e5 den lilla skolan s\u00e5 dom fick leka lekar. N\u00e4r dom \u00e5t lunch s\u00e5 fick dom ta med sig mackor hemifr\u00e5n. Hon \u00e5t \u00e4nd\u00e5 aldrig n\u00e5got speciellt f\u00f6r man hade inte r\u00e5d med festm\u00e5ltider.<\/p>\n
Margaretha k\u00e4nde inte sin l\u00e4rare s\u00e5 bra f\u00f6r att man gjorde inte det. P\u00e5 den tiden var en l\u00e4rare h\u00f6gt upp och man skulle inte umg\u00e5s med l\u00e4rare. En av l\u00e4rarna p\u00e5 hennes skola var ocks\u00e5 pr\u00e4st och dom skulle man inte heller riktigt k\u00e4nna.<\/p>\n
I slutet av kriget tr\u00e4ffade hon flera flyktingar men dom flesta \u00e5kte bara f\u00f6rbi. Dom hon mindes mest var en familj fr\u00e5n tyskland. Det hon minns b\u00e4st utav kriget var att hennes far och bror gick runt och var glada f\u00f6r att det var fredag och att de kom fram till henne och sa att kriget hade slutat. D\u00e5 blev hon ocks\u00e5 glad.<\/p>\n
Reflektioner Det Margaretha ber\u00e4ttar \u00e4r lite coolt. Det \u00e4r s\u00e5 stor skillnad mellan tiderna och \u00e4nd\u00e5 lever vi samtidigt. N\u00e4r hon var liten s\u00e5 hade de inte kylsk\u00e5p och nu \u00e4r det n\u00e4stan en sj\u00e4lvklarhet att en familj har bil. Det \u00e4r en enorm f\u00f6r\u00e4ndring och det k\u00e4nns som att hennes tid har satt grunden f\u00f6r tiden just nu.<\/p>\n En stor skillnad \u00e4r hur man fick reda p\u00e5 saker. Nu vet vi om allt som har h\u00e4nt p\u00e5 hela jorden med hj\u00e4lp av internet p\u00e5 bara n\u00e5gra minuter men n\u00e4r Margaretha var liten s\u00e5 visste man knappt n\u00e5gonting om kriget. D\u00e5 var den enda k\u00e4llan av information radio och tidningar. Nu k\u00f6per inte alla tidningar l\u00e4ngre.<\/p>\n Nils Kihlberg 9D \u00a0 \u00a0 \u00a0 vt 15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Idag bor Margaretha i Karlstad och \u00e4r 84 \u00e5r gammal. 1931 f\u00f6ddes hon i Sk\u00f6vde och var d\u00e5 sj\u00e4lv med sin mor och far n\u00e4r de flyttade till en g\u00e5rd utanf\u00f6r V\u00e4ster\u00e5s. Hon var bara ett \u00e5r d\u00e5 och de \u00e5kte h\u00e4st och vagn med alla saker och alla djur fick ocks\u00e5 g\u00e5 vid sidan. … <\/p>\n
\n<\/strong><\/strong><\/p>\n