Jag har intervjuat min mormor Vivianne Eklund som f\u00f6ddes den 27 februari 1944 i Skinnskatteberg i V\u00e4rmland. Hennes familj bestod utav mamma Elsa, Pappa Olle, tv\u00e5 storebr\u00f6der vid namn Stig-Olof och Lars-\u00c5ke och en lillasyster som heter Marianne. Tillsammans bodde de i en villa och stora delar av deras sl\u00e4kt bodde i Skinnsskatteberg. Det var pappa Olle som tj\u00e4nade de mesta av pengarna \u00e5t familjen eftersom att mamman Elsa ofta beh\u00f6vde vara hemma och ta hand om barnen. Pappa jobbade p\u00e5 ett s\u00e5gverk som de flesta i staden gjorde. Min mormor ber\u00e4ttade att industriarbete var ett v\u00e4ldigt vanligt arbete f\u00f6r m\u00e4n p\u00e5 den tiden och att mammorna, s\u00e5som sin egen mamma, var hemma och tog hand om barnen. N\u00e4r min mormor var bara 3 \u00e5r flyttade de till V\u00e4ster\u00e5s och det var \u00e4ven d\u00e4r hon b\u00f6rjade skolan. Hennes b\u00e4sta minnen fr\u00e5n sin uppv\u00e4xt var att b\u00f6rja i skolan och att bo hos sin mormor i Skinnsskatteberg n\u00e4r till exempel f\u00f6r\u00e4ldrarna var borta.<\/p>\n
Som jag skrev innan s\u00e5 var industriarbete v\u00e4ldigt vanligt. L\u00f6nen l\u00e5g p\u00e5 runt 1200 kronor i m\u00e5naden s\u00e5 idag skulle motsvara ungef\u00e4r 12000 kronor. Men p\u00e5 den tiden var det \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt s\u00e5 ont om mat. D\u00e5 fanns det n\u00e5gonting som hette ransonering som menades med att man fick ett antal matkuponger per m\u00e5nad av staten att k\u00f6pa mat f\u00f6r. Men du kunde \u00e4ven k\u00f6pa mat utanf\u00f6r ransoneringen och det kallades f\u00f6r svarta b\u00f6rsen. Till vardags s\u00e5 \u00e5t man husmanskost och det var alltid potatis till alla m\u00e5ltider, \u00e4ven p\u00e5 helgerna. Men man \u00e5t \u00e4nd\u00e5 lite finare p\u00e5 helger. Min mormor ber\u00e4ttar att hon speciellt kommer ih\u00e5g att man \u00e5t ofts slottsstek p\u00e5 helger och fester och \u00e5t inlagda \u00e4pplen till efterr\u00e4tt. Du fick sj\u00e4lv ta med dig mat till skolan och \u00e4ven skolan i allm\u00e4nhet var mycket str\u00e4ngare p\u00e5 den tiden \u00e4n vad den \u00e4r nu. Man hade mycket mer respekt till l\u00e4rarna och du kunde till exempel bli agad om du inte hade gjort l\u00e4xan eller n\u00e5got liknande. Men hon tycker \u00e4nd\u00e5 att det var en trevlig milj\u00f6 i skolan och hon kommer ih\u00e5g att skolan som hon gick p\u00e5 var enormt stor. Du fick sj\u00e4lv k\u00f6pa dina skolb\u00f6cker och i varje klass hade du en klassbok d\u00e4r l\u00e4rarna antecknade n\u00e4rvaro och hur man sk\u00f6tte sig.<\/p>\n
P\u00e5 den tiden s\u00e5 var det mycket vanligare \u00e4n idag att man gifte sig tidigt och fick barn tidigt. Idag kanske man f\u00e5r barn n\u00e4r man \u00e4r ungef\u00e4r runt 30, kanske lite tidigare men d\u00e5 var det liksom onormalt att f\u00e5 barn s\u00e5 sent. Man gifte sig n\u00e4r man var runt 20 och man best\u00e4mde ju sj\u00e4lvklart sj\u00e4lv vem man gifte sig med. Det var vanligt med stora familjer d\u00e5 man ofta hade ofta runt 4 barn, om inte fler. Vivianne kommer ih\u00e5g att hennes f\u00f6r\u00e4ldrar ber\u00e4ttade f\u00f6r henne att det var jobbigt med relationer under kriget. M\u00e4nnen var ju ofta borta vid fronten f\u00f6r att f\u00f6rsvara Sverige men det var \u00e4nd\u00e5 ovanligt med skiljsm\u00e4ssa p\u00e5 den tiden. M\u00e5nga d\u00e5 var sossar och det fanns m\u00e5nga fackf\u00f6reningar. De mest k\u00e4nda politikerna p\u00e5 den tiden som min mormor minns \u00e4r Tage Erlander och Gunnar Hedlund och politikerna var ofta roliga. Man hade bra yttrandefrihet men man sa \u00e4nd\u00e5 ofta inte allt man tyckte p\u00e5 grund av att man hade respekt f\u00f6r de ledande i landet.<\/p>\n
Min Mormors familj pratade g\u00e4rna inte om f\u00f6rintelsen f\u00f6r att hennes pappa hade varit vid fronten och han tyckte det var jobbigt att prata om. I V\u00e4ster\u00e5s m\u00e4rkte man av andra v\u00e4rldskriget genom att m\u00e5nga ungrare och italienare och finska flykting barn kom. Min mormor m\u00e4rkte av andra v\u00e4rldskriget genom att pappan var ute vid fronten och att man hade ransoneringen. P\u00e5 fritiden lekte man mycket med kompisar och min mormors familj \u00e5kte mycket skidor. Man gick \u00e4ven mycket p\u00e5 bio och man hade m\u00e5nga skoldanser och man badade mycket. De popul\u00e4ra kl\u00e4derna d\u00e5 f\u00f6r tjejer var rutiga kl\u00e4der och ofta stora vida kl\u00e4nningar. Man h\u00e4rmade mycket USA n\u00e4r det g\u00e4llde allting och man fick ju ofta se hur det s\u00e5g ut i USA genom TV. TV kom till Sverige p\u00e5 mitten av 50-talet och telefonen kom ungef\u00e4r d\u00e5 med. Man fick reda p\u00e5 nyheter genom TV men framf\u00f6rallt genom radio och man tog sig fram genom t\u00e5g eller cykel d\u00e5 det var ovanligare med bil p\u00e5 den tiden.<\/p>\n
Mina reflektioner<\/strong> Vt 2015 Alexander Ahlen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har intervjuat min mormor Vivianne Eklund som f\u00f6ddes den 27 februari 1944 i Skinnskatteberg i V\u00e4rmland. Hennes familj bestod utav mamma Elsa, Pappa Olle, tv\u00e5 storebr\u00f6der vid namn Stig-Olof och Lars-\u00c5ke och en lillasyster som heter Marianne. Tillsammans bodde de i en villa och stora delar av deras sl\u00e4kt bodde i Skinnsskatteberg. Det var … <\/p>\n
\nMina egna reflektioner om hur livet var p\u00e5 den tiden \u00e4r att jag reagerade starkt p\u00e5 hur pass a in en l\u00e4xa men \u00e4nd\u00e5 tycka att det inte spelar n\u00e5gon roll. Om du inte hade gjort l\u00e4xan d\u00e5 s\u00e5 kunde du bli agad eller f\u00e5 st\u00e4lla dig i skamvr\u00e5n. Sen kom man ju ut i arbetslivet n\u00e4r man var runt 14-15 \u00e5r och det tycker jag \u00e4r v\u00e4ldigt skumt. Att jobba flera timmar per dag n\u00e4r du \u00e4r 14 \u00e5r tycker jag \u00e4r lite av en skam. Jag ska b\u00f6rja sommarjobba i sommar i tv\u00e5 till tre veckor och det k\u00e4nns som jag kommer d\u00f6 n\u00e4r det bara g\u00e5tt en vecka p\u00e5 sommarjobbet. Jag reagerade \u00e4ven p\u00e5 det h\u00e4r med ransoneringen, att man inte fick k\u00f6pa hur mycket mat som helst utan att staten best\u00e4mde hur mycket varje familj skulle f\u00e5 \u00e4ta.Det var ju \u00e4ven mycket mer seri\u00f6s och str\u00e4ngare skolan. Idag kan ju vi till exempel inte l\u00e4mna in en l\u00e4xa men om du gjorde det d\u00e5 kunde du bli agad och f\u00e5 st\u00e4lla dig i skamvr\u00e5n.<\/p>\n