Jag intervjuade min mormor som heter Gunilla. Hon \u00e4r f\u00f6dd den 11 november 1943 i \u00d6rebro och \u00e4r 71 \u00e5r. Hon har en bror som \u00e4r \u00e5tta \u00e5r yngre, f\u00f6dd 1951. Hon hade \u00e4ven en mamma som hette Maria Tolf som var i f\u00f6dd Ehlin 1922, uppvuxen i Hagaby och var en hemmafru. Och en pappa som hette Eric Tolf som var f\u00f6dd 1923 i Lill\u00e5n. Eric tog v\u00e4rvning vid flyget i V\u00e4ster\u00e5s och utbildade sig till flygmekaniker. N\u00e4r Gunillas skulle gifta sig s\u00e5 fick dom skriva till kungen f\u00f6r att f\u00e5 lov till att gifta sig 1943 eftersom Eric inte var 21 \u00e5r. Efter gifterm\u00e5let 1943 b\u00f6rjade han p\u00e5 SJ:s centralverkst\u00e4der i \u00d6rebro, Eric var dessutom idrottsman han sprang 400 och 800 meter. Hade ett juniorrekord som h\u00f6ll sig i 43 \u00e5r.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r med hennes egna ord om vad hon minns efter kriget: Jag vet inte hur kriget p\u00e5verkade v\u00e5rt s\u00e4tt att leva. N\u00e5got som har ber\u00e4ttats \u00e4r att n\u00e4r kriget var slut skulle alla som hade barn f\u00e5 k\u00f6pa bananer. Mamma fick k\u00f6a l\u00e4nge f\u00f6r att jag skulle f\u00e5 smaka p\u00e5 bananer. Hon var j\u00e4tteglad n\u00e4r hon kom hem med bananerna, men det var n\u00e5got som inte passade mig i smaken.<\/p>\n
\u00a0<\/strong><\/strong>Gunilla b\u00f6rjade skolan 1950 i Olaus Petri. Det var blandad klasser i ettan och tv\u00e5an, d\u00e4refter var det enbart flickklasser. 1950 var f\u00f6rsta \u00e5ret som mat serverades i skolbespisningen. Dom fick inte ta mat sj\u00e4lva utan maten var redan uppdukad p\u00e5 tallrikar n\u00e4r de kom till matsalen, vilket innebar att maten oftast hade hunnit kallna plus att dom inte hade en chans att s\u00e4ga till om vi ville ha lite mindre mat. Gunilla blev uttagen till skolpolis i sj\u00e4tteklass. P\u00e5 den tiden fanns inga trafikljus. I sj\u00e4tte klass fick eleverna i \u00d6rebro tillbringa n\u00e5gra dagar p\u00e5 vintern i H\u00e4stn\u00e4s utanf\u00f6r Nora (en av \u00d6rebro kommuns barnkolonianl\u00e4ggningar) f\u00f6r att \u00e5ka skidor, b\u00e5de slalom och l\u00e4ngdskidor samt skridskor. En annan av \u00d6rebro kommuns kolonianl\u00e4ggningar fanns p\u00e5 v\u00e4stkusten, Ammen\u00e4s utanf\u00f6r Uddevalla. Sommaren 1955 tillbringade Gunilla 4 veckor d\u00e4r. Det var en riktigt varm sommar de badade och tog simm\u00e4rken, lekte, fick godisl\u00e5dor skickade till sig hemifr\u00e5n. N\u00e4r det var hindersm\u00e4ssa hade dom alltid en halv dag ledigt f\u00f6r att kunna bes\u00f6ka \u201dmarken\u201d. 1957 b\u00f6rjade Gunilla p\u00e5 \u00d6rebro praktiska realskola, handelslinjen, \u00e4ven det var enbart flickor. 1958 flyttade familjen till Motala och p\u00e5 h\u00f6sten b\u00f6rjade hon p\u00e5 handelslinjen vid Motala yrkesskolor, d\u00e4r fanns det tv\u00e5 pojkar i klassen. Under de h\u00e4r \u00e5ren gick man i skolan \u00e4ven p\u00e5 l\u00f6rdagar. 1961 utbildade hon sig till l\u00e4karsekreterare vid \u00d6rebro handelsskola och hon har ocks\u00e5 l\u00e4st h\u00e4lso- och sjukv\u00e5rdsadministration vid \u00d6rebro h\u00f6gskola. F\u00f6rsta g\u00e5ngen Gunilla arbetade var som springflicka vid Hedlunds manufakturaff\u00e4r (de s\u00e5lde BH, korsetter, underkl\u00e4der f\u00f6r damer mm) julen 1957, hon var tvungen att skaffa en arbetsbok eftersom hon bara var 14 \u00e5r. Hon fick 2 kronor i timmen. Eftersom Gunillas pappa jobbade extra p\u00e5 Idrottshuset s\u00e5 fick hon s\u00e4lja program n\u00e4r det var stora konserter d\u00e4r. Man fick d\u00e5 ers\u00e4ttning per program som man s\u00e5lde. Fr\u00e5n 25 \u00f6re till 1 krona per program<\/p>\n \u00a0<\/strong><\/strong>Gunilla bodde p\u00e5 Slottsgatan i \u00d6rebro. Mj\u00f6lk och gr\u00e4dde k\u00f6pte dom i en mj\u00f6lkaff\u00e4r. De tog med mj\u00f6lkkannan till aff\u00e4ren och de fyllde den med mj\u00f6lk. Filmj\u00f6lk fanns inte att k\u00f6pa utan om mj\u00f6lken surnade s\u00e5 kunde man \u00e4ta \u201dsurmj\u00f6lk\u201d som var som fil. P\u00e5 sommaren \u00e5t dom filbunke som man gjorde genom att tills\u00e4tta l\u00f6pe till mj\u00f6lken och sedan l\u00e5ta den surna. Fisk \u00e5t de alltid tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan. Gunillas morfar \u00e5kte motorcykel till Hj\u00e4lmaren varje vecka f\u00f6r att fiska s\u00e5 beroende av vad han fick upp s\u00e5 \u00e5t de alltid abborre, g\u00f6s eller g\u00e4dda, insj\u00f6fisk en g\u00e5ng per vecka och den andra g\u00e5ngen str\u00f6mming, eller stekt sill med l\u00f6ks\u00e5s f\u00f6r det mesta men p\u00e5 h\u00f6sten tonfisk och makrill. N\u00e4r Dom flyttade till Motala s\u00e5 kom det en fiskare med flakmoped och s\u00e5lde fisk utanf\u00f6r huset d\u00e4r Gunillas familj bodde.<\/p>\n \u00a0<\/strong><\/strong>Eftersom hennes familj bodde p\u00e5 norr var det l\u00e4tt att f\u00f6lja bygget av Svampen. Hatten byggdes f\u00f6rst och sedan byggdes foten p\u00e5 underifr\u00e5n. Gunilla tyckte det var sp\u00e4nnande att kolla varje vecka hur l\u00e5ngt den hade v\u00e4xt. Efter skolan var hon tvungen att g\u00f6ra sina l\u00e4xor innan jag fick g\u00e5 ut. Dom hoppade hage som de ritade upp sj\u00e4lva p\u00e5 trottoaren, den var inte asfalterad. De kastade boll mot husv\u00e4ggen, hoppade rep eller spelade kula. Hennes minnen av vintrarna f\u00f6rr s\u00e5 var det alltid sn\u00f6, vi \u00e5kte spark eller skidor, skridskor \u00e5kte vi p\u00e5 Aln\u00e4ngarna, d\u00e4r Universitetsjukhusets parkering \u00e4r nu. P\u00e5 onsdagkv\u00e4llarna kunde man \u00e5ka skridskor till musik p\u00e5 Eyravallen, mycket ungdomar kom dit och man \u00e5kte runt, runt. Innan hennes familj hade TV s\u00e5 lyssnade dom mycket p\u00e5 radio, eller spelade kort. 1958 k\u00f6pte pappa v\u00e5ran f\u00f6rsta TV, svartvit det blev inte ens f\u00e4rg n\u00e4r man satte en nylonstrumpa framf\u00f6r sk\u00e4rmen, vilket var ett aprilsk\u00e4mt p\u00e5 TV-nyheterna.<\/p>\n N\u00e5gra h\u00e4ndelser under 50 och 60-talet som Gunilla minns var Suezkrisen, vilket innebar att man inte fick k\u00f6ra bil p\u00e5 s\u00f6ndagar f\u00f6r att spara p\u00e5 bensin, S\u00e5ngare hon lyssnade p\u00e5 var Elvis Presley eller Tommy Steele. Tommy Steele hade till och med en konsert p\u00e5 Idrottshuset 1958, 1967 blev det h\u00f6gertrafik, f\u00f6rsta m\u00e5nlandningen 1969.<\/p>\n \u00a0<\/strong><\/strong>Egna reflektioner<\/b><\/p>\n Det Gunilla ber\u00e4ttar om \u00e4r inte s\u00e5 allvarligt f\u00f6r hon levde ett normalt liv efter kriget och m\u00e4rkte inte av det s\u00e5 mycket. Det \u00e4r ju alltid en bra k\u00e4lla ifall det handlar om n\u00e5gons liv och om vad de har upplevt, det kan dock finnas sm\u00e5 h\u00e5l i historien d\u00e5 alla inte kan minnas exakt allt eller ifall dom minns fel. Det var ingen m\u00e4rkv\u00e4rdig historia men alla historier har sin mening och jag personligen tycker \u00e4nd\u00e5 att det var intressant att f\u00e5 vet hur det var f\u00f6r Gunilla p\u00e5 hennes tid.<\/p>\n Jag intervjuade min mormor som heter Gunilla. Hon \u00e4r f\u00f6dd den 11 november 1943 i \u00d6rebro och \u00e4r 71 \u00e5r. Hon har en bror som \u00e4r \u00e5tta \u00e5r yngre, f\u00f6dd 1951. Hon hade \u00e4ven en mamma som hette Maria Tolf som var i f\u00f6dd Ehlin 1922, uppvuxen i Hagaby och var en hemmafru. Och en … <\/p>\n
\nEmma Mellstr\u00f6m 9D, VT 2015<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"