Jag intervjuade Virve \u00d6unapuu. Hon f\u00f6ddes 1946 I \u00d6rebro \u00e5ret efter att kriget slutade. Hennes familj bestod av Aime och Endel som var fr\u00e5n Estland. \u00c4ven hennes syskon Vivii, Enn och Eva-Lena. Endel och Aime tr\u00e4ffades n\u00e4r respektive var 19 och 16 \u00e5r gamla. En kort tid d\u00e4refter blev Aime gravid, detta gjorde s\u00e5 att dom beh\u00f6vde gifta sig d\u00e5 det var tabu att ha barn i ett utom\u00e4ktenskapligt f\u00f6rh\u00e5llande. Aime tillf\u00e5ngatogs i tyskt f\u00e5ngenskap d\u00e5 hon hade skrivit slagord mot nazisterna, hon blev d\u00f6md till avr\u00e4ttning och satt f\u00e4ngslad. Hennes moder, Aino lyckades muta en Estl\u00e4ndsk vakt f\u00f6r att f\u00e5 ut henne. Hon var sedan tvungen att fly landet, hon lyckades ta sig med b\u00e5t \u00f6ver till Finland. En del flydde samtidigt f\u00f6r att undvika inkallelse till arm\u00e9n.<\/p>\n
De bodde sedan i Finland i ett \u00e5r, sedan tog dom sig med b\u00e5t till en \u00d6 utanf\u00f6r Norrland, efter att ha drivit p\u00e5 vatten en l\u00e5ng tid. Dem bodde en tid i Ume\u00e5, och tog sig sedan ner till Stockholm. Aime reste sedan tillbaka till Estland f\u00f6r att h\u00e4mta sina barn. Hon reste p\u00e5 n\u00e4tterna och g\u00f6mde sig i skogen p\u00e5 dagarna.Tillslut fann hon barnen hos Endels f\u00f6r\u00e4ldrar. Tog sig tillbaka med b\u00e5t och var n\u00e4ra att bli p\u00e5komna flera g\u00e5nger. Aimes bror tillf\u00e5ngatogs och blev skickad till Gulag. De kom fram till Gotland och tr\u00e4ffade senare Endel igen. 1945 flyttade dom till \u00d6rebro. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ddes Virve. Sovjet ville ha Estl\u00e4ndska personer i Sverige d\u00e5 dem ville f\u00e5 tag p\u00e5 nazistiska soldater. I Sverige visste man inte vilka de var och Virves familj kunde bli iv\u00e4gskickade. Men samma \u00e5r f\u00f6ddes Eva-Lena och familjen fick visum.<\/p>\n
Reflektioner<\/strong><\/p>\n Jag \u00e4r mycket n\u00f6jd med intervjun och \u00e4ven tacksam att jag f\u00e5tt m\u00f6jlighet att ta del av en s\u00e5dan h\u00e4ndelserik livshistoria. Jag fick \u00e4ven en inblick hur det kunde vara f\u00f6r vanliga personer som fick sitt land \u00f6vertagna av nazisterna, d\u00e5 jag tidigare mest f\u00e5tt ta del av upplevelser fr\u00e5n soldater och \u00f6verlevare fr\u00e5n koncentrationsl\u00e4ger.\u00a0Och detta \u00e4r en av m\u00e5nga ber\u00e4ttelser d\u00e4r m\u00e4nniskors liv p\u00e5verkas av det andra v\u00e4rldskriget. Jag f\u00f6rundras ocks\u00e5 \u00f6ver hur modig och stark Aime var som \u00e5terv\u00e4nde till Estland f\u00f6r att h\u00e4mta sina barn d\u00e5 det innebar m\u00e5nga risker och utan n\u00e5gon som helst aning om var barnen var. En annan aspekt som adderar till insikten jag f\u00e5r av den h\u00e4r intervjun \u00e4r \u00e4ven hur f\u00f6r\u00f6dande och fullkomligt meningsl\u00f6st krig \u00e4r. M\u00e5nga \u00f6verlevande och offer av krig tyckte h\u00e4ndelserna var v\u00e4ldigt jobbiga och psykologiskt traumatiserande. De pratade inte ofta om det utan historierna kom i sekvenser genom deras liv i Sverige sedan.<\/p>\n Det v\u00e4rsta med krig \u00e4r nog att s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor p\u00e5verkas och oftast aldrig \u00e5terh\u00e4mtar sig, krig \u00e4r onaturligt och bara f\u00f6r\u00f6dande.\u00a0Jag tycker det \u00e4r livsviktigt att fler m\u00e4nniskor f\u00e5r ta del av s\u00e5dan h\u00e4r information d\u00e5 det idag bl\u00e5ser antisemitiska och nazistiska vindar genom Europa.\u00a0M\u00e5nga m\u00e4nniskor f\u00f6rnekar f\u00f6rintelsen och h\u00e4ndelser som nazisterna gjorde och det \u00e4r skr\u00e4mmande, men faktumet \u00e4r att dem flesta personerna som sprider detta \u00e4r inte onda, utan snarare ol\u00e4rda.\u00a0N\u00e4r man inte f\u00e5r ta del av andra m\u00e4nniskors perspektiv och upplevelser fastnar man i sin egna \u00f6vertygelser om hur saker \u00e4r och ser ut.\u00a0Detta \u00e4r problematiskt och farligt, b\u00e5de f\u00f6r individen sj\u00e4lv och f\u00f6r omgivningen.\u00a0S\u00e5 m\u00e5nga livs\u00f6den och framtider som f\u00f6rst\u00f6rts p\u00e5 grund av krig och f\u00f6rtryck.\u00a0Detta f\u00e5r inte h\u00e4nda igen, n\u00e5gon g\u00e5ng m\u00e5ste m\u00e4nskligheten ta l\u00e4rdom av sig sj\u00e4lv innan mer f\u00f6r\u00f6delse sker.\u00a0N\u00e4r jag som liten var hos min morfar och Virve s\u00e5 fick jag inte ha med mig leksaksgev\u00e4r f\u00f6r att Virve inte gillade krig.\u00a0Jag f\u00f6rstod det inte d\u00e5, tyckte snarare det var tr\u00e5kigt.\u00a0Men det g\u00f6r jag nu, och f\u00f6r det \u00e4r jag tacksam.<\/p>\n Anton 9a vt 15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag intervjuade Virve \u00d6unapuu. Hon f\u00f6ddes 1946 I \u00d6rebro \u00e5ret efter att kriget slutade. Hennes familj bestod av Aime och Endel som var fr\u00e5n Estland. \u00c4ven hennes syskon Vivii, Enn och Eva-Lena. Endel och Aime tr\u00e4ffades n\u00e4r respektive var 19 och 16 \u00e5r gamla. En kort tid d\u00e4refter blev Aime gravid, detta gjorde s\u00e5 att … <\/p>\n