Jag har intervjuat min mormor Kerstin och har f\u00e5tt h\u00f6ra en hel del om hennes liv. Hon f\u00f6ddes 22 Oktober 1945 i Hallsberg. Hon bodde d\u00e4r med sin pappa Ingvar och mamma Brita samt syskonen Ingrid, Karin och Torsten. Pappan l\u00e4ste p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan i Stockholm, blev handelsl\u00e4rare och startade en revisionsbyr\u00e5. Ingvar f\u00f6rs\u00f6rjde familjen eftersom Brita var hemmafru. Att hon var hemmafru skulle visa sig positivt f\u00f6r Torsten som f\u00f6ddes med sv\u00e5ra h\u00f6rselskador. L\u00e4karna visste ej ifall han h\u00f6rde n\u00e5got. D\u00e5 var mamma Brita hemma med honom och l\u00e4ste b\u00f6cker f\u00f6r honom f\u00f6r att kolla hur bra han uppfattade ljud. Torsten blev mycket intresserad av b\u00f6cker och jobbar idag som bibliotekarie.<\/p>\n
Kerstin ber\u00e4ttar att hennes far var v\u00e4ldigt omv\u00e4rldsintresserad. Han var en av de f\u00f6rsta med bil och television i Hallsberg. Direkt efter andra v\u00e4rldskriget \u00e5kte han ut i Europa f\u00f6r att se f\u00f6r\u00f6delsen med egna \u00f6gon. Under sina f\u00f6rsta \u00e5r bodde Kerstins familj i centrala Hallsberg. Hallsberg var under den h\u00e4r tiden en stad som kretsade runt j\u00e4rnv\u00e4garna. N\u00e4stan alla Kerstins skolkamrater hade f\u00f6r\u00e4ldrar som jobbade p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen, men hennes f\u00f6r\u00e4ldrar skilde sig fr\u00e5n m\u00e4ngden.<\/p>\n
Kerstin trivdes mycket bra i skolan i centrala Hallsberg. Hon hade m\u00e5nga v\u00e4nner och en sn\u00e4ll l\u00e4rare. I b\u00f6rjan p\u00e5 andra klass flyttade familjen till L\u00e5ng\u00e4ngen, ett samh\u00e4lle i n\u00e4rheten av Hallsberg. Kerstin fick byta till Skalleruds skola, men den h\u00e4r skolan var inte lika bra. Hon beskriver det som att det var som p\u00e5 1800-talet. Skolan var gammal och det fanns ej el eller vattentoalett. De fick g\u00e5 p\u00e5 ett torrdass ute p\u00e5 skolg\u00e5rden. L\u00e4raren var l\u00e4skig. Alla var r\u00e4dda f\u00f6r honom. Han slog barnen om de inte sk\u00f6tte sig. Kerstin ber\u00e4ttar att det var ett g\u00e4ng busiga pojkar som alltid retade en kvinnlig l\u00e4rare p\u00e5 skolan s\u00e5 att hon b\u00f6rjade gr\u00e5ta. D\u00e5 blev han rasande och st\u00e4llde upp alla pojkar i klassen p\u00e5 ett led och slog dom en efter en. M\u00e5nga blev s\u00e5 ledsna och f\u00f6rol\u00e4mpade s\u00e5 de sprang hem. Hon ber\u00e4ttar att det h\u00e4r h\u00e4nde ofta, men att \u00e4ven f\u00f6r\u00e4ldrarna till barnen var r\u00e4dda f\u00f6r den h\u00e4r l\u00e4raren eftersom de hade haft honom som l\u00e4rare ocks\u00e5, s\u00e5 ingen v\u00e5gade s\u00e4ga \u00e5t honom. En sak som v\u00e4ckt starka k\u00e4nslor hos Kerstin var n\u00e4r de \u00e5t lunch i skolan. Att en pojke var s\u00e5 fattig att han alltid hade med sig en glasflaska med varm choklad instoppad i en socka. Han hade ingen riktig termos som de andra barnen. Han var mager och s\u00e5g el\u00e4ndig ut, men var otroligt smart ber\u00e4ttar hon. Det fanns \u00e4ven bra minnen. De brukade g\u00e5 upp i skogen och hugga julgran tillsammans. N\u00e4r m\u00e5nga elever slutade grundskolan b\u00f6rjade de jobba som hantverkare etc. Men Kerstin valde att forts\u00e4tta i realskolan (som \u00e5rskurs 7-9 idag). Efter realskolan l\u00e4ste hon husmodersskola, gymnasie samt olika kurser inom textilsl\u00f6jd och Yrkesskolan i \u00d6rebro. Hon gick \u00e4ven p\u00e5 Textill\u00e4rarseminariet i Stockholm i tre \u00e5r.<\/p>\n
Kerstin ber\u00e4ttar att 1969, n\u00e4r de skulle ta examen, s\u00e5 var det studentrevolternas \u00e5r:\u00a0”N\u00e4r vi gick ut seminariet 1969 beslutade vi att inte kl\u00e4 oss i” snyggkl\u00e4der” i form av det vanliga, kanske snygg dr\u00e4kt eller kl\u00e4nning utan g\u00f6ra n\u00e5got helt galet”, s\u00e4ger hon. De valde att g\u00f6ra egna kl\u00e4der och f\u00e4rga dem starkt rosa. P\u00e5 de korta kl\u00e4nningarna tryckte de batikm\u00f6nster, som var popul\u00e4rt. Under dessa \u00e5r inf\u00f6rdes du-reformen. Det blev en stor f\u00f6r\u00e4ndring att f\u00e5 kalla sina l\u00e4rare f\u00f6r ”du”, s\u00e4ger Kerstin.<\/p>\n
Samma \u00e5r s\u00e5 gifte hon sig med min morfar Tommy och fick min mamma Emma. D\u00e5 var mormor 23 \u00e5r gammal. De valde att flytta till Holland och jobbade p\u00e5 sj\u00f6manskyrkan i Rotterdam.<\/p>\n
N\u00e4r Kerstin kom hem till Sverige b\u00f6rjade hon jobba som textill\u00e4rare. F\u00f6rst i Lax\u00e5 men hon har sedan jobbat i Karlskoga, Vivalla, Ervalla, Axbergshammar, Lill\u00e5n och slutligen Hovsta. Under senare \u00e5r har hon \u00e4ven studerat svenska vid \u00d6rebro universitet och har jobbat som l\u00e4rare i svenska som andraspr\u00e5k. Hon har under sin vuxna \u00e5lder bott p\u00e5 landet och haft djur och jordbruk. Nu har mormor flyttat till ett nytt hus i Sannahed och har skaffat hund och \u00e4r pension\u00e4r.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n Jag tycker att det var roligt att intervjua min mormor. Jag fick l\u00e4ra mig v\u00e4ldigt mycket saker om hennes liv som jag inte hade en aning om. N\u00e4r hon var ung gjorde man helt andra saker \u00e4n nu, s\u00e5 jag har l\u00e4rt mig mycket om vad man gjorde f\u00f6rr. Jag har ocks\u00e5 insett att tekniken har utvecklats n\u00e5got otroligt p\u00e5 60 \u00e5r.<\/p>\n Edvin Eriksson 9A vt15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har intervjuat min mormor Kerstin och har f\u00e5tt h\u00f6ra en hel del om hennes liv. Hon f\u00f6ddes 22 Oktober 1945 i Hallsberg. Hon bodde d\u00e4r med sin pappa Ingvar och mamma Brita samt syskonen Ingrid, Karin och Torsten. Pappan l\u00e4ste p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan i Stockholm, blev handelsl\u00e4rare och startade en revisionsbyr\u00e5. Ingvar f\u00f6rs\u00f6rjde familjen eftersom … <\/p>\n